Sänglampa
Funderar på att åka iväg och handla lite grejer med barnen idag. Men jag vet ju hur besvärligt det kan bli att åka själv med två små trotstroll. Försöker tala om för Mimmi att vi ska och köpa trälim så vi kan göra Art Attacks, då jag samtidigt kan passa på att köpa lite andra grejer, då kanske hon orkar vara snäll och duktig till vi kommer hem igen. Kanske...
Det har börjat lugna sig
Vardagssysslorna kommer i vägen
Jag har försökt lämna framme grejer som jag tror kommer användas, för att slippa gå och gräva i igentejpade kartonger. Det funkar ju inte så bra, som jag skrivit tidigare. Idag fick jag öppna Viktorias klädkartong eftersom jag hade råkat packa ner alla hennes kläder av bara farten. Som tur var hade jag inte tejpat igen den ännu.
Nu är det fyra hela dagar kvar, jag räknar inte med den här dagen för det är redan lunchtid. Resfebern börjar verkligen smyga sig på. Ibland undrar jag vad vi har gett oss in i, egentligen. Jag tycker vi är ganska tuffa som gör det här. Jag har varit lite besviken på mig själv den sista tiden för att jag blivit så förbaskat bekväm! Därför känns det bra att vi gör det här nu. Även om jag kan bli lite full i skratt och tänka att vi nog är galna. Galna på ett bra och roligt sätt.
Nu är det nedräkning på riktigt!
Idag har jag packat sex stycken stora flyttlådor fulla med grejer. Imorgon ska jag packa glas och porslin, och det tar tid. Om en vecka kommer säkert den där diversekartongen att packas, med allt överblivet som vi inte riktigt vet var det hör hemma. Den där oundvikliga diversekartongen...
Sista veckan. Tänk att den är här nu! Tänk att den verkligen är här!
En låda i taget
Typiskt bara att jag fick ryggskott i förrgår. Det är ganska svårt att packa då, men det är även svårt att låta bli.
Något som jag upptäckte förra gången vi flyttade var att det är smart att märka kartongerna med vilket rum de ska till. Då får man det mesta på rätt plats på en gång. Jag tyckte det var duktigt av mig att komma på, även om ni kanske tycker det är självklart.
En briljant idé
Vi får väl se när det blir av. Jag ska försöka tömma bokhyllorna idag så vi kan montera ner dem och ställa in barnens sängar. Det kommer bli trångt! Men det kommer inte att bli så länge, snart flyttar vi ju!
Komma igång
Känner mig lite trögstartad idag, men det är inget konstigt, det har jag gjort varje dag senaste tiden av någon anledning. Jag har provat börja med D-vitamintillskott igen, det kan funka.
Idag ska jag hinna städa innan barnen kommer hem. Det underlättar en del att det inte ligger leksaker överallt i hela lägenheten.
Parabol
Nu har vi iallafall vår parabol och en vecka innan flytten ska jag ringa och boka tid med en installatör som kommer och fixar jobbet åt oss. Skönt att slippa det för en gångs skull. Fast jag har ju aldrig kopplat in en parabol. Jag har aldrig haft en parabol. Tycker paraboler är rätt fula, men säkert praktiska.
Frågan är bara vilka kanaler man ska ha sen dårå.
De finns säkert nåt jättebra erbjudande.
Så läskigt
Hittills har det bara känts roligt och spännande, nu börjar jag bli rädd. Vi har aldrig gjort något sådant här förut. På ett sätt är jag så stolt över oss som verkligen gör det! Vi bryter oss fri från det invanda, välkända, uppkörda gamla hjulspåret och kastar oss handlöst tvärs över landet till något nytt, okänt och främmande. Vi har en bekant som tog sitt pick och pack och flyttade till andra sidan jorden. Där ligger man ju i lä, så egentligen har vi inte så mycket att nervösa oss över.
Men ändå... Ett hus. Det kostar en massa pengar och vi ska bo i det. Vi ska lita på att det är helt och rent. Vi ska ge oss in i djungeln av försäkringar, elbolag, kabeltvleverantörer, telefonileverantörer och fan och hans moster. Hittills har jag ju känt att man alltid gör en dålig affär, oavsett vilken affär man gör. Nu känns det lite allvarligare, det handlar om lite för mycket pengar.
Trots allt detta vet jag att jag inte kan strunta i den här flytten och låtsas om att allt är fint och att jag klarar att bo kvar här. I det långa loppet är det läskigare att bo kvar, för jag kommer aldrig få ett jobb som jag trivs med här, jag kommer inte kunna utbilda mig, jag kommer inte att göra något roligt förutom att spela med bandet, jag kommer inte ha ett givande liv, jag kommer inte att hälsa på min syster särskilt ofta och så vidare. Jag skulle ångra mig resten av mitt liv om jag inte flyttade nu när tillfälle gavs. Hur läskigt det än må vara.
Bra bra och stress
Och precis nu började internet att funka igen. Det har varit borta sen i förmiddags. Tur jag hade en massa svamp att ta hand om så jag slapp bli helt galen. 
Kantareller och kantareller
Nu ska jag snart iväg på bandmöte, sen ska jag kanske baka om jag orkar. Är helt uppe i varv, likaså resten av familjen. Vi springer omkring som yra höns hela tiden och det blir lite kaos då.
Hur gör man?
Före jul ska vi alltså flytta in i vårt hus. Vårt allra första hus. Hittills i mitt liv har jag bara bott i lägenhet. Nu ska jag bo i hus och jag vet inte riktigt hur man gör.
Det är så mycket som ska fixas och väljas. Vad ska vi ha för elbolag? Vilken internetleverantör? Vad blir det för kabeltv? Vi måste köpa en snöskyffel och en gräsklippare. Vi måste lära oss hur man värmer upp huset.
Dessutom måste vi lära känna området! Vi ska flytta till ett ställe som vi besökte för första gången i våra liv igår. Jag har varit i själva samhället en kort sväng innan. Jag vet ungefär var skolan och affären är. Resten ska vi lära oss. Det är nytt på så många nivåer.
Det är lite kul att vara nybörjare, och det tar nog inte så länge innan det nya livet är den där välbekanta vardagen. En helt ny värld och ett nytt liv. Tänk va! Vilken grej!
Då får man väl hitta på
Jag tog en bild, men det såg ärligt talat inte lika smaskigt ut som det var, så jag lägger inte upp den. :)
Slängmani
Nu är det dags igen. Och den här gången ska vi flytta långt, inte bara tvärs över stan utan nästan tvärs över landet. Den här gången blir det värre, eller bättre, beroende på hur man ser det. Jag har inte tänkt släpa med mig onödiga grejer nittio mil av sentimentala skäl. Det är bara idiotiskt.
Idag tog jag fram sopsäcken och hjälpte barnen att städa. Matilda blev väldigt orolig och sprang omkring och försökte rädda så mycket hon bara hann genom att gömma det i dockvagnen och lilla ryggsäcken. Jag tömde dock dem också. De fick behålla sådant som var helt och komplett, resten åkte i sopsäcken. Men det här är bara början, jag kommer att slänga mycket, mycket mer.
Och för att jämna ut orättvisorna kommer jag slänga en hel del av mina egna saker också.
Huset
Om nästan exakt en vecka är vi ungefär 90 mil härifrån och tittar på det som med största sannolikhet ska bli vårt hem. Vi ska bli husägare, är det tänkt. Det är planen och det enda som skulle stå i vägen just nu är att huset inte alls är så fint och bra som det verkar på bilderna jag fått, och den information jag fått utav säljaren. Men jag har mycket svårt att tro att vi kommer att bli besvikna.
Efter att jag läste The Secret gjorde jag en visionboard, en anslagstavla där jag sattit upp mål, önskningar och saker jag vill åstadkomma i livet. För ungefär ett år sedan ritade jag en liten skiss på ett hus och nålade fast på den anslagstavlan.
Det lustiga är att min husskiss är snarlik det riktiga huset vi ska titta på!
Det som skiljer sig är färgen och att fasade inte är helt i trä. Annars är det nästan lite läskigt likt!
Saker som jag fäster på min anslagstavla har en tendens att förverkligas. Det må vara slumpen, ödet eller vadsomhelst. Det händer iallafall.
Vårstäda
Då var det dags igen, för att vårstäda gården. Jag började i förrgår med att kratta ut snö och plocka skräp. Det var ett år sedan vi gjorde det sist och sen dess har det samlats lika mycket skräp som förra gången. Massor av cigarettfimpar, snuspåsar, glasflaskor, krossade glasflaskor, nyårsfyrverkeridelar, pappersskräp, tuggummin, hundbajs, plastdelar, påsar och tillochmed ett par strumpor. Jag fick ihop en kasse efter första varvet runt gården. Min man fick ta hand om allt hundbajs. Det var hundbajs under gungorna, i sandlådan och runt grillen. Jag gick och morrade samtidigt som jag städade. Hur tänker folk egentligen? Tänker de överhuvudtaget? Varför slänger man glasflaskor på backen? Varför lämnar man hundbajs inne på en gård? Varför slänger man fimpar och snuspåsar direkt på backen, inne på en gård där det bor en massa små barn? Antagligen tänker de inte alls och de har nog inte egna små barn. De tycker kanske att det ser trevligt ut när det ligger skräp överallt, eller så bryr de sig inte överhuvudtaget. Sen går ju folk, som jag, och plockar upp efter dem, så varför bry sig?
Jag vet att mina barn stoppar i munnen. Mimmi gör det inte lika ofta längre, men det händer. Viktoria gör det hela tiden! Hon ska smaka på allt. Jag brukar ibland ta på henne klumpiga handskar så hon inte ska få upp något från backen, eller så får hon ha tutte så inget går in i munnen, men det är ju inte särskilt bra lösningar. Då plockar jag hellre upp allt skräp så att mina barn kan leka ute på sin gård.
Det vore ju förstås trevligt om de där nedskräparna såg hur fint det blir när allt skräp och all bajs är borta, så att de tänker efter nästa gång de ska lämna något på backen. Kanske slår det dem att det faktiskt står en sopkorg inte så långt utanför gården. Kanske tar de med sig skräpet hem. Man kan ju få drömma, eller hur?
Sista februari, snart mars
Jag fick lite panik idag. Det är den sista februari, det känns att den här månaden är lite, lite kortare än de andra. Plötsligt var det ju jättemycket jag skulle göra idag. Var tvungen att skriva en lista. Jag fick lite ont i magen.
Det var dags att ändra abbonnemanget hos ComHem, så vi slipper ha skitmånga kanaler som vi aldrig tittar på och dessutom betala för dem.
Det är dags att skriva ut jobbansökan till ännu ett jobb och åka och lämna den personligen, eftersom sista ansökningsdag är idag.
Det är dags att lägga iordning arbetsförmedlingsmappen, med betyg, intyg, CV, meritlista, personligt brev och handlingsplan till imorgon då det är dags för inskrivning.
Det är dags att kolla igenom kontona.
Det är dessutom sista lediga dagen för Husse som går på skiftet imorgon igen.
Jag avklarade samtalet med ComHem först och det fick mig på lite bättre humör och paniken la sig. Jag är väldigt nöjd som kund hos dem. Ingenting verkar vara omöjligt. Undrar om det är Judith och Judiths förtjänst?
Att göra
Ordning och reda vill jag ha. Överallt. Nu är det kaos på flera ställen och jag undrar var jag ska börja. Barnrummet är i stort sett färdigt. Övre våningssängen behöver stödbräda och sänglampa, men det är inget akut så länge lilla ungen sover i spjälsäng.
På kaoslistan hittar jag:
Skrubben: där har vi förnärvarande sopsortering för pappersförpackningar, glas, hårdplast och metall, vi har urvuxna barnkläder och för stora barnkläder, skogskläder, mössor, halsdukar och vantar, skor, överblivna leksaker och barnböcker, extra blöjpaket, stora och lilla ungens sängkläder och säkert annat som kan betecknas som skrot. Där behövs en sortering av rang.
Skafferiet: av någon underlig anledning har det blivit förvaring för allt möjligt. Brödrosten står där, likaså lerkärlet, fonduegrytan och sedan torrvaror, konserver, godis och termosar. Någon jäkla ordning får det väl vara?
Övriga skåp i köket: de har liksom ingen struktur. Ingen logik. Ingen enhetlig grundtanke.
Min plan idag är alltså att försöka få någon slags ordning i detta kaos. Och jag ska dessutom göra det tillsammans med mina barn, som jag hoppas är på sitt hjälpsammaste humör idag.
Julpynt del 1
Det börjar närma sig jul. Idag kom julgardinerna upp i köksfönstret och de är på väg upp i vardagsrumsfönstret. Jag vet inte om det är lite för tidigt för julgardiner, men eftersom det aldrig blev några höstgardiner så fick julgardinerna ta vid direkt efter sommargardinerna. Känns lite oseriöst att ha sommargardiner i november.
För varje år hinner jag glömma bort vad vi har för julpynt. Varje år tror jag att vi måste köpa nytt. Nu kom jag ihåg att vi hade en julstjärna till fönstret, men har vi någon ljusstake? Har vi julgransbelysning? Det får bli en senare fråga. Resten av pyntet får vänta till 1:a advent. Men det kan vara läge att kolla vad som finns.
Varje år tänker jag att man borde köpa julpynt i januari, när de bara vill bli av med allt. Men gör jag det? Nej, då är jag så less på julen att det inte blir något av. Känner ändå att jularna kommer att bli lite roligare nu när Mimmi är så stor och Vickan kommer att hänga med rätt bra nästa år. Då gör det ingenting att man börjar pynta tidigt.
Tradera
Jag börjar mer och mer inse att tradera är en väldigt bra sida. De saker man trodde var förlorade, finns där. De saker man inte visste att man behövde, finns där. De saker som man behövde men inte tänkt springa ihjäl sig på loppisar för att finna, finns där. Igår kammade jag hem mitt senaste fynd, en visp med vev från 70-talet.
Mamma har en sådan visp i stugan och den är jättebra! Hennes visp är den enda i sitt slag som jag någonsin sett i mitt liv. Nu när vi har ett torp utan el så vill ju jag också hemskt gärna ha en sådan visp. Jag letar på tradera, tänkte jag, och tro det eller ej, det fanns två. En rosa (!) och en exakt likadan som mammas. Jag vann den som var som mammas, för sammanlagt 131 kr, men det var det värt! Tror jag. Det känns så iallafall.
Gäddpastej
Av tre gäddor blev det 10 philadelphiaostburkar färdig gäddpastej. Åh, vad glad jag är att jag har en diskmaskin när jag har använt hushållsmixern! Puh!
