Sista dagen
Sista dagen ska spenderas på följande vis:
Vakna och äta frukost (avklarat.
Skriva hej i datorn (pågång).
(säga åt barnen att lugna ner sig)
Tvätta sista omgången kläder.
Koppla ur och packa ner datorn.
(säga åt barnen att inte ha picnic med täckena på golvet)
Tömma badrummet och packa ner allt.
(säga åt barnen att inte packa upp det jag packat ner)
Dränka badrummet i klorin och toalettstolen i avkalkning och stänga dörren.
(säga åt barnen att inte äta kakor i den provisoriska sängen på vardagsrumsgolvet)
Laga mat.
Rengöra spisen och fläkten.
(säga åt barnen att inte bråka)
Tömma garderoberna och byråerna i sovrummet och packa ner innehållet.
Bära ut byråerna ur sovrummet.
(säga åt barnen att inte gå precis framför fötterna när jag bär byråer)
Tömma bokhyllorna och packa ner innehållet.
Skruva isär bokhyllorna och bära ut dem.
(säga åt barnen att lägga tillbaka alla skruvarna där de låg)
Dammsuga och dammtorka sovrummet.
(säga åt barnen att inte springa och halka på det våta golvet)
Spola rent badrummet, rensa golvbrunnen och borsta ur toastolen.
(säga åt barnen att hålla sig i sitt rum medan jag spolar i badrummet)
Packa ner alla blommor i papperspåsar.
Gå på möte.
Handla lite färdkost.
Säkert har jag glömt något, men ungefär så kommer min dag att se ut!
Jag saknar televerket
Var det inte bättre förr? På den tiden televerket och elverket fanns, då SJ var statens järnvägar och det inte fanns en miljard olika företag att välja mellan.
Jag betalar cirka 700 kronor till ComHemAB varje månad, men jag har inget internet på datorn idag, inga tv-kanaler utom SVT och 4:an. De senaste två veckorna har jag varit utan internet irriterande mycket. Inte alls kul när vi håller på att flytta och det är mycket som ska fixas.
Det är tydligen inte noga med kvalitét längre. Man har bara skräp att välja mellan. Dyrt skräp.
Och tänk när elverket fanns, då var man inte tvungen att ta hjälp av elsklingar eller prisjämförare för att slippa bli lurad på en massa pengar.
Och om statens järnvägar var statens järnvägar hade det inte varit tre-fyra olika aktörer som skyllde på varann att tågen inte är handikappanpassade.
Allvarligt, hur jävla bra är det med konkurrens och valfrihet egentligen? Själva finnessen försvinner ju ändå med bindningstider och skit. Om företagen inte levererar som de ska är du fast iallafall.
Sådärja, nu fick jag vara lite sur och tvär en stund.
Tårarna rinner
Jag har gjort köttfärssås. Det var en ovanligt stark lök, tydligen, för tårarna rann och jag såg ingenting. Var nära att skära mig i fingrarna, men klarade mig, lyckligtvis.
Däremot är jag rädd att tårarna kommer rinna av en annan anledning idag då det är sista dagen för barnen hos dagmamman. Hon är så bra och vi kommer sakna henne jättemycket!
Jag hatar avsked. Jag är värdelös på det. Oftast försöker jag undvika det helt. Men nu är det oundvikligt eftersom jag ska gå och hämta barnen om mindre än en timma.
Jag är så glad att mina barn har fått gå hos henne! Matilda mådde så dåligt på dagiset hon började på när vi flyttade hit. Men hos dagmamman gick det jättebra, hon har blivit en tuff och självsäker liten tjej. Och nu har Viktoria också fått vara där ett tag och hon trivs jättebra hon med. Det var svårt att lämna henne ett par veckor, då hon grät litegrann. Men plötsligt gick det över och nu säger hon inte ens hejdå till mig när jag lämnar henne.
Men idag är sista dagen. Barnen förstår inte riktigt att det är sista dagen. Matilda brukar säga att vi ska flytta, men att vi snart kommer tillbaka.
Vi kommer nog inte snart tillbaka. Jag tror inte det. Och hur som helst är platsen hos världens bästa dagmamma uppsagd. Önskar jag kunde ta med henne.
Däremot är jag rädd att tårarna kommer rinna av en annan anledning idag då det är sista dagen för barnen hos dagmamman. Hon är så bra och vi kommer sakna henne jättemycket!
Jag hatar avsked. Jag är värdelös på det. Oftast försöker jag undvika det helt. Men nu är det oundvikligt eftersom jag ska gå och hämta barnen om mindre än en timma.
Jag är så glad att mina barn har fått gå hos henne! Matilda mådde så dåligt på dagiset hon började på när vi flyttade hit. Men hos dagmamman gick det jättebra, hon har blivit en tuff och självsäker liten tjej. Och nu har Viktoria också fått vara där ett tag och hon trivs jättebra hon med. Det var svårt att lämna henne ett par veckor, då hon grät litegrann. Men plötsligt gick det över och nu säger hon inte ens hejdå till mig när jag lämnar henne.
Men idag är sista dagen. Barnen förstår inte riktigt att det är sista dagen. Matilda brukar säga att vi ska flytta, men att vi snart kommer tillbaka.
Vi kommer nog inte snart tillbaka. Jag tror inte det. Och hur som helst är platsen hos världens bästa dagmamma uppsagd. Önskar jag kunde ta med henne.
Vardagssysslorna kommer i vägen
Jag försöker packa så mycket jag bara kan, men så ska man laga mat, tvätta, diska, duscha, gå på möten, betala räkningar och sånt där annat som man måste göra hela tiden. Det går ganska bra ändå, jag har packat ner fina glas och prydnadssaker, det lilla vi har i den kategorin, och det är nog det jobbigaste. Allt ska varsamt slås in i tidningspapper och så får det inte bli för tungt.
Jag har försökt lämna framme grejer som jag tror kommer användas, för att slippa gå och gräva i igentejpade kartonger. Det funkar ju inte så bra, som jag skrivit tidigare. Idag fick jag öppna Viktorias klädkartong eftersom jag hade råkat packa ner alla hennes kläder av bara farten. Som tur var hade jag inte tejpat igen den ännu.
Nu är det fyra hela dagar kvar, jag räknar inte med den här dagen för det är redan lunchtid. Resfebern börjar verkligen smyga sig på. Ibland undrar jag vad vi har gett oss in i, egentligen. Jag tycker vi är ganska tuffa som gör det här. Jag har varit lite besviken på mig själv den sista tiden för att jag blivit så förbaskat bekväm! Därför känns det bra att vi gör det här nu. Även om jag kan bli lite full i skratt och tänka att vi nog är galna. Galna på ett bra och roligt sätt.
Jag har försökt lämna framme grejer som jag tror kommer användas, för att slippa gå och gräva i igentejpade kartonger. Det funkar ju inte så bra, som jag skrivit tidigare. Idag fick jag öppna Viktorias klädkartong eftersom jag hade råkat packa ner alla hennes kläder av bara farten. Som tur var hade jag inte tejpat igen den ännu.
Nu är det fyra hela dagar kvar, jag räknar inte med den här dagen för det är redan lunchtid. Resfebern börjar verkligen smyga sig på. Ibland undrar jag vad vi har gett oss in i, egentligen. Jag tycker vi är ganska tuffa som gör det här. Jag har varit lite besviken på mig själv den sista tiden för att jag blivit så förbaskat bekväm! Därför känns det bra att vi gör det här nu. Även om jag kan bli lite full i skratt och tänka att vi nog är galna. Galna på ett bra och roligt sätt.
Klippa naglarna
Då var det dags att klippa ner naglarna och fara till replokalen. Idag ska vi öva i studion och sen blir det inspelning! Det ska bli väldigt roligt, men så ofantligt spännande. Min nervösmage har fått ett uppswing igen.
Jag har inte spelat in sen 2003 kanske, vad jag minns. Det var ju skitlänge sen. Jag vet ju att jag av nervositet kommer att spela fel hela tiden. Förhoppningsvis sjunger jag rätt. Men man vet aldrig, det kan vara sången som skiter sig den här gången.
Vi får väl se. Resultatet, om det blir något resultat, kommer att spridas på diverse ställen sen, så håll utkik.
Jag har inte spelat in sen 2003 kanske, vad jag minns. Det var ju skitlänge sen. Jag vet ju att jag av nervositet kommer att spela fel hela tiden. Förhoppningsvis sjunger jag rätt. Men man vet aldrig, det kan vara sången som skiter sig den här gången.
Vi får väl se. Resultatet, om det blir något resultat, kommer att spridas på diverse ställen sen, så håll utkik.
Håret
Nu har jag börjat tänka i banorna att jag ska klippa av mig håret. Och det ska jag göra av många anledningar. En anledning är att det är hårstrån från mig överallt, i alla kläder, på golvet, i golvbrunnen i duschen, i handfatet, i disktrasan, i sängen, bland barnens leksaker, i bilen, i handväskan, bland räkningarna och till och med utomhus! Där jag har befunnit mig hittar du ett lååååångt hårstrå från mig. Garanterat.
En annan anledning är att det tar så lång tid att tvätta. Först ska man få det blött, sen ska man hälla i en deciliter schampoo och sen ska man skölja ur det och sen ska det torka! Det är så omständigt att jag brukar tvätta det ungefär en gång i veckan.
En tredje anledning är att jag inte orkar göra frisyrer med det. Det händer en gång per halvår att jag tar fram plattången. Men det tar så lång tid innan jag är färdig så det är inte ofta jag har tid att göra det.
En tredje anledning är att det går så mycket hårfärg när jag ska färga det. Och det tar skitlänge att göra det!
En fjärde anledning är att jag är lite besatt av mitt hår. Det har tagit över mig, på något vis. När jag tänker på att klippa av det får jag ont i magen, blir kallsvettig och blir ångestfylld. Det är inte nyttigt!
Så därför har jag kommit till insikten att det ska bort! Vem som ska få äran att kapa av det har jag inte bestämt ännu. Men det blir antagligen jag själv, eftersom det alltid är jag som klipper mig själv. Och eftersom jag vet hur otålig jag är så kommer jag antagligen göra det inom en halvtimme.
Den här bilden tog jag innan jag klippte mig förra sommaren, men då var det ingen som märkte att jag ens klippt mig...
En annan anledning är att det tar så lång tid att tvätta. Först ska man få det blött, sen ska man hälla i en deciliter schampoo och sen ska man skölja ur det och sen ska det torka! Det är så omständigt att jag brukar tvätta det ungefär en gång i veckan.
En tredje anledning är att jag inte orkar göra frisyrer med det. Det händer en gång per halvår att jag tar fram plattången. Men det tar så lång tid innan jag är färdig så det är inte ofta jag har tid att göra det.
En tredje anledning är att det går så mycket hårfärg när jag ska färga det. Och det tar skitlänge att göra det!
En fjärde anledning är att jag är lite besatt av mitt hår. Det har tagit över mig, på något vis. När jag tänker på att klippa av det får jag ont i magen, blir kallsvettig och blir ångestfylld. Det är inte nyttigt!
Så därför har jag kommit till insikten att det ska bort! Vem som ska få äran att kapa av det har jag inte bestämt ännu. Men det blir antagligen jag själv, eftersom det alltid är jag som klipper mig själv. Och eftersom jag vet hur otålig jag är så kommer jag antagligen göra det inom en halvtimme.
Den här bilden tog jag innan jag klippte mig förra sommaren, men då var det ingen som märkte att jag ens klippt mig...
Nu är det nedräkning på riktigt!
En ynka, liten vecka kvar. Sju dagar och åtta nätter. Sen åker vi med hela flyttlasset många, många mil från Kiruna. Jag har konstant nervösmage, trots att jag försöker säga åt den att lugna sig. Det är onekligen spännande, men roligt, inte hemskt.
Idag har jag packat sex stycken stora flyttlådor fulla med grejer. Imorgon ska jag packa glas och porslin, och det tar tid. Om en vecka kommer säkert den där diversekartongen att packas, med allt överblivet som vi inte riktigt vet var det hör hemma. Den där oundvikliga diversekartongen...
Sista veckan. Tänk att den är här nu! Tänk att den verkligen är här!
Idag har jag packat sex stycken stora flyttlådor fulla med grejer. Imorgon ska jag packa glas och porslin, och det tar tid. Om en vecka kommer säkert den där diversekartongen att packas, med allt överblivet som vi inte riktigt vet var det hör hemma. Den där oundvikliga diversekartongen...
Sista veckan. Tänk att den är här nu! Tänk att den verkligen är här!
En låda i taget
Det är lite mer än en vecka kvar nu och jag packar och packar. Det går sakta framåt. Jag försöker packa så att jag ska slippa öppna upp kartonger för att jag råkat packa ner något jag behöver. Det har inte gått så bra hittills. Men nu är det så kort tid kvar, så jag får fasen ta och klara mig till det är dags att packa upp på riktigt.
Typiskt bara att jag fick ryggskott i förrgår. Det är ganska svårt att packa då, men det är även svårt att låta bli.
Något som jag upptäckte förra gången vi flyttade var att det är smart att märka kartongerna med vilket rum de ska till. Då får man det mesta på rätt plats på en gång. Jag tyckte det var duktigt av mig att komma på, även om ni kanske tycker det är självklart.
Typiskt bara att jag fick ryggskott i förrgår. Det är ganska svårt att packa då, men det är även svårt att låta bli.
Något som jag upptäckte förra gången vi flyttade var att det är smart att märka kartongerna med vilket rum de ska till. Då får man det mesta på rätt plats på en gång. Jag tyckte det var duktigt av mig att komma på, även om ni kanske tycker det är självklart.
Var en sväng på stan
Jag hade möte på Arbetsförmedlingen klockan elva och efter det gick jag en sväng på stan och tittade i lite affärer. Först gick jag in på Lindex, för jag tänkte kolla vad en overall till Matilda går lös på. De var inte på rea, direkt. Däremot hittade jag en vårjacka åt Viktoria i storlek 92, vilken jag hoppas hon kan ha till våren. Den kostade bara trettio kronor så det sved inte så mycket i plånboken.
Fodrad galonisjacka! Byxor följde inte med, men det hittar jag förmodlingen där nere när vi flyttat.
Sen gick jag vidare till skobutikerna i förhoppning att kanske hitta ett par billiga stövlar åt mig själv. Ibland har jag faktiskt kjol, och då vill jag gärna ha ett par snygga stövlar än grova vinterkängor. Som vanligt har jag för stora fötter då de flesta skor, för damer, finns upp till storlek 40. Jag måste ha 41 åtminstone! Hittade inga intressanta, som passade både storleksmässigt, plånboksmässigt för att inte tala om utseendemässigt. Dock hittade jag dessa:
Kanske inget att dansa omkring i under vintern, men det vore kul att gå omkring i gyllene träskor... Tur även de var för små för mina clownfossingar.
Fodrad galonisjacka! Byxor följde inte med, men det hittar jag förmodlingen där nere när vi flyttat.
Sen gick jag vidare till skobutikerna i förhoppning att kanske hitta ett par billiga stövlar åt mig själv. Ibland har jag faktiskt kjol, och då vill jag gärna ha ett par snygga stövlar än grova vinterkängor. Som vanligt har jag för stora fötter då de flesta skor, för damer, finns upp till storlek 40. Jag måste ha 41 åtminstone! Hittade inga intressanta, som passade både storleksmässigt, plånboksmässigt för att inte tala om utseendemässigt. Dock hittade jag dessa:
Kanske inget att dansa omkring i under vintern, men det vore kul att gå omkring i gyllene träskor... Tur även de var för små för mina clownfossingar.
Det duger inte med vad som helst
På grund av en miss i planeringen tog vällingpulvret slut igårkväll. Därför fick jag göra egen välling imorse. Matilda smakade lite på den och frågade: "Vad är det här för välling?"
Och på bilden nedan kan man ju se att det inte var så populärt!
Smaka lite gick bra. Men nej, köpes ska det vara!
Och på bilden nedan kan man ju se att det inte var så populärt!
Smaka lite gick bra. Men nej, köpes ska det vara!
Håkan Juholt
Vad bra att han inte ska avgå! Det var härligt att höra, på riktigt. Det blir alltid en massa snack om att avgå hit och dit, så fort det dyker upp något fuffens om nån. Det löser ingenting att avgå. Det är väl bättre att de lär sig av sina misstag, då vet vi ju att de kommer vara bättre människor hädanefter. Att bara ersätta alla med en ny stjärna, som antagligen inte heller är fläckfri, tycker jag bara rör till allting.
De där politikerna är som folk är mest. De gör som folk hade gjort, de är inga undantag eller helgon bara för att de befinner sig där de befinner sig. De representerar folk och vad folk tycker. De beter sig som folk. Tänk bara på alla bidragsfuskare som är anledningen till att det är förbaskat krångligt att bara göra en liten struntsak som att ta ut vård av sjukt barn för en dag. Folk fuskar och lurar till sig saker de inte har rätt till.
Håkan Juholt kommer nog vara extra uppmärksam i framtiden. Det känns väl bra? Han vet nu att han har ögonen på sig, oavsett om det han gjort var fel eller inte kommer han vara försiktig hädanefter. Jag vet ju hur krångligt det är att fylla i försäkringskassans blanketter och kan bara gissa hur krångliga blanketter de där politikerna har för sina diverse bidrag.
Sen kan jag tycka att när man har en sån fantastisk lön som han har, är man väl knappast berättigad bidrag, men det är bara min åsikt. Det har inget med regler att göra.
Våghals
Jag hade möte hos jobbcoachen idag och tänkte ta bilen dit. Bilen står i garaget och vi har tre garagenycklar. Jag hittade inte en enda av dem, därför fick jag promenera. Våghalsig som jag är tog jag inga broddar, men jag klarade mig både dit och hem utan att halka och slå ihjäl mig. Det var nog bara bra att jag inte hittade nån nyckel, så jag fick mig en liten promenad och en dos friskluft. Det skadar ju inte.
Bakgrundsmusik
Försöker flyttstäda och sortera. Det går trögt som tusan. Men lite bättre med denna bakgrundsmusik!
Watain – Lawless Darkness
Varför?
Jag känner att jag samlar på mig en massa grejer helt i onödan. Trots att jag slängde massor när vi flyttade sist, är det hur mycket grejer som helst att packa även den här gången. Jag blir tokig! Jag vill slänga allt, men när jag står där med svartsäcken kommer ångesten krypande. Det kan ju hända att jag möjligtvis kommer att kanske behöva just den här skitgrejen någon gång inom en överskådlig framtid.
När jag ser dokumentärer om sådana där samlare, som har grejer överallt, får jag panik. Jag kan inte förstå hur det kan bli så där hemskt. Men när jag står där med svartsäcken börjar jag förstå, tänk att ha den där ångesten över varenda liten sak! Det är så det är att vara en samlare. Och jag vill inte bli sån.
I förra veckans avsnitt av "Arga snickaren" på kanal 5 var det med en kille som hade grejer till förbannelse. Hans grejer hade bokstavligt talat fått huset att mögla sönder. Och när Anders erbjöd sig att köpa alla grejer för femton tusen spänn, bara för att han skulle få slänga dem, sa de nej. De sa nej!! De ville ha kvar dem! Varför? Kommer jag bli sån?
Det finns grejer på vinden som jag inte använt sen vi flyttade hit för två år sen, jag kommer inte ens ihåg vad det är för nåt, men jag hade inte kunnat slänga dem. Hade jag saknat dem om någon bara gick och rensade vinden utan min vetskap? Antagligen inte.
Jag hade behövt bli hypnotiserad och sluta känna mig så bunden till onödiga prylar. Förra gången vi flyttade läste jag ju "Rensa i röran med Feng shui" och det hjälpte. Men nog fan har jag fått små ångestattacker när jag tänker på allt jag slängde. Nog har jag saknat de där gamla kassettbanden med blandade hits inspelad från Tracks på radio för tjugofem år sen. Jag är inte frisk alltså. Hjälp mig!
När jag ser dokumentärer om sådana där samlare, som har grejer överallt, får jag panik. Jag kan inte förstå hur det kan bli så där hemskt. Men när jag står där med svartsäcken börjar jag förstå, tänk att ha den där ångesten över varenda liten sak! Det är så det är att vara en samlare. Och jag vill inte bli sån.
I förra veckans avsnitt av "Arga snickaren" på kanal 5 var det med en kille som hade grejer till förbannelse. Hans grejer hade bokstavligt talat fått huset att mögla sönder. Och när Anders erbjöd sig att köpa alla grejer för femton tusen spänn, bara för att han skulle få slänga dem, sa de nej. De sa nej!! De ville ha kvar dem! Varför? Kommer jag bli sån?
Det finns grejer på vinden som jag inte använt sen vi flyttade hit för två år sen, jag kommer inte ens ihåg vad det är för nåt, men jag hade inte kunnat slänga dem. Hade jag saknat dem om någon bara gick och rensade vinden utan min vetskap? Antagligen inte.
Jag hade behövt bli hypnotiserad och sluta känna mig så bunden till onödiga prylar. Förra gången vi flyttade läste jag ju "Rensa i röran med Feng shui" och det hjälpte. Men nog fan har jag fått små ångestattacker när jag tänker på allt jag slängde. Nog har jag saknat de där gamla kassettbanden med blandade hits inspelad från Tracks på radio för tjugofem år sen. Jag är inte frisk alltså. Hjälp mig!
En briljant idé
Jag har försökt småpacka lite idag. Fick hjälp av barnen som är hemma idag på grund av feber och hosta. Det är kanske inte det mest effektiva att packa med barnen. Men jag har en plan som skall sättas i verket snarast. Vi ska göra barnens rum till packrum, där alla färdigpackade kartonger och påsar ska stå. Vi ska alla sova i stora sovrummet. Barnen kommer ju till vår säng hur som helst framåt morgonkvisten, nu behöver de inte gå så långt!
Vi får väl se när det blir av. Jag ska försöka tömma bokhyllorna idag så vi kan montera ner dem och ställa in barnens sängar. Det kommer bli trångt! Men det kommer inte att bli så länge, snart flyttar vi ju!
Vi får väl se när det blir av. Jag ska försöka tömma bokhyllorna idag så vi kan montera ner dem och ställa in barnens sängar. Det kommer bli trångt! Men det kommer inte att bli så länge, snart flyttar vi ju!
Dubbar och broddar
Snön kom och smälte inte riktigt bort. Det blev is. Idag fick andra bilen på sina dubbdäck och jag tog på mig broddarna. Tänkte inte bryta någon arm den här vintern heller! Vi var iväg och hämtade våra grejer från Slädhundsklubben där vi spelade förra lördagen, och jag tänkte att det vore smart att ha broddar på skorna när jag bär tunga grejer på blankis. Ibland är tänker man efter före.
Det var minusgrader när jag åkte hem från replokalen så det verkar som att den här snön och isen kommer stanna ett tag, om inte fram till maj.
Det var minusgrader när jag åkte hem från replokalen så det verkar som att den här snön och isen kommer stanna ett tag, om inte fram till maj.
Det tog sin tid
Det var väldigt längesen jag var till tandläkaren. Väldigt längesen. Ungefär tio år sedan. Då slog jag ut en framtand och var så illa tvungen att gå dit. Sen har jag inte riktigt behövt gå dit, även om det är bra att gå och få sig en undersökning med jämna mellanrum.
Men nu är det ju så att jag har bitit sönder en tand, och den måste ju lagas. Sen har jag kommit på att jag antagligen är en "pressare". Förut var jag en tandgnisslare, och jag höll på med det ända upp i tjugoårsåldern. Sen har jag gått över till att bli en pressare, det är antagligen därför jag bitit sönder min tand och har låsningar i käken.
Så nu ska jag tillslut bege mig till tandläkaren, har fått en tid nästa vecka. Hon som tog emot min bokning såg mig inte alls i deras register och jag sa att det var tio år sedan jag senast var till tandläkaren. Hon lät lite förvånad. Jag är rädd att jag kommer åka på en riktigt utskällning för att jag har väntat för länge. Det är även därför jag dragit ut på det så länge. En annan och större orsak är att det är så förbaskat dyrt. Jag fattar inte varför tandvården inte är subventionerad som sjukvården. Tänderna är ju jätteviktiga!
Nu ska jag ta och kolla upp hur det ligger till med priserna i tandvården och även skaffa mig en tandvårdsförsäkring eller ett sparande. Nu ska jag börja ta hand om mina tänder. Jag vill gärna ha dem kvar.
Men nu är det ju så att jag har bitit sönder en tand, och den måste ju lagas. Sen har jag kommit på att jag antagligen är en "pressare". Förut var jag en tandgnisslare, och jag höll på med det ända upp i tjugoårsåldern. Sen har jag gått över till att bli en pressare, det är antagligen därför jag bitit sönder min tand och har låsningar i käken.
Så nu ska jag tillslut bege mig till tandläkaren, har fått en tid nästa vecka. Hon som tog emot min bokning såg mig inte alls i deras register och jag sa att det var tio år sedan jag senast var till tandläkaren. Hon lät lite förvånad. Jag är rädd att jag kommer åka på en riktigt utskällning för att jag har väntat för länge. Det är även därför jag dragit ut på det så länge. En annan och större orsak är att det är så förbaskat dyrt. Jag fattar inte varför tandvården inte är subventionerad som sjukvården. Tänderna är ju jätteviktiga!
Nu ska jag ta och kolla upp hur det ligger till med priserna i tandvården och även skaffa mig en tandvårdsförsäkring eller ett sparande. Nu ska jag börja ta hand om mina tänder. Jag vill gärna ha dem kvar.
Bandet
När jag flyttar finns det en sak jag kommer att sakna hemskt mycket och det är mitt band. Det är det roligaste jag har här! Det är inte bara roligt att spela musik med dem, de är även roliga att umgås med.
Det är tråkigt att behöva lämna dem, men jag hoppas att vi kan fortsätta att göra musik ihop ändå, trots att jag kommer bo nittio mil ifrån dem.
I lördags spelade vi på Kiruna slädhundsklubb, stället där bandet föddes för ungefär ett och ett halvt år sedan. (I februari i år kom trummisen som vi har nu med, och det var även då vi tog namnet Of Mine. Så egentligen är vi knappt ett år gamla.) Det var riktigt roligt att spela, som vanligt. Och folk dansade och sjöng med. Jag undrar hur jag ska klara mig från att stå på scen och spela musik! Jag vet i och för sig inte hur länge jag kommer att vara utan det. Det kan hända att vi fixar någon spelning under våren och till sommaren måste vi ju spela!
Jag hoppas de förstår hur mycket jag kommer att sakna dem och hur mycket de har förgyllt mitt liv den senaste tiden. När livet runt omkring var jobbigt och stressigt har det varit rekreation för själen att få åka till replokalen och bara ge utlopp för allt genom musik.
Nu ska jag bara åka iväg och bli nåt, även om jag redan är sångare och kompgitarrist i Of Mine, och det är fan inte dumt.
Det är tråkigt att behöva lämna dem, men jag hoppas att vi kan fortsätta att göra musik ihop ändå, trots att jag kommer bo nittio mil ifrån dem.
I lördags spelade vi på Kiruna slädhundsklubb, stället där bandet föddes för ungefär ett och ett halvt år sedan. (I februari i år kom trummisen som vi har nu med, och det var även då vi tog namnet Of Mine. Så egentligen är vi knappt ett år gamla.) Det var riktigt roligt att spela, som vanligt. Och folk dansade och sjöng med. Jag undrar hur jag ska klara mig från att stå på scen och spela musik! Jag vet i och för sig inte hur länge jag kommer att vara utan det. Det kan hända att vi fixar någon spelning under våren och till sommaren måste vi ju spela!
Jag hoppas de förstår hur mycket jag kommer att sakna dem och hur mycket de har förgyllt mitt liv den senaste tiden. När livet runt omkring var jobbigt och stressigt har det varit rekreation för själen att få åka till replokalen och bara ge utlopp för allt genom musik.
Nu ska jag bara åka iväg och bli nåt, även om jag redan är sångare och kompgitarrist i Of Mine, och det är fan inte dumt.
