karoos

Känner mig lite trögstartad idag, men det är inget konstigt, det har jag gjort varje dag senaste tiden av någon anledning. Jag har provat börja med D-vitamintillskott igen, det kan funka.

Idag ska jag hinna städa innan barnen kommer hem. Det underlättar en del att det inte ligger leksaker överallt i hela lägenheten.

När vi skulle åka på semester i somras, gick jag in på Comviq och Tele 2's hemsida för att beställa mobilt bredband till min bärbara dator, så att jag skulle kunna ha lite kontakt med Internet under tiden vi skulle vara borta. Jag betalade direkt på hemsidan med min internetbank och VISA-kort, 169 kronor. Nu var det dock så att det mobila bredbandet kom till mitt utlämningsställe en dag efter att vi hade åkt. Jag ringde och pratade med Coop, som är mitt utlämningsställe för paket, och frågade om jag kunde skicka ett bud att hämta mitt paket. Det gick absolut inte, eftersom den personen isåfall var tvungen att ha med sig min legitimation. Och jag hade ju med mig min legitimation på resan. Var ju dumt, kan man tänka. Mitt andra alternativ var att de skulle hålla kvar mitt paket till jag kom hem igen, vilket även det var omöjligt. De var så illa tvungna att returnera paketet till Comviq och Tele 2.

Det hade ju inte varit så hemskt om även jag fick tillbaka pengarna jag betalat för paketet. Vilket jag inte fick.

Idag ringde jag dem. Hamnade i telefonkö. Fick prata med en person som inte kunde hjälpa mig, blev kopplad till en annan person som inte heller kunde hjälpa mig men som bad mig ringa en tredje person som inte kunde göra något och därför kopplade mig till en fjärde person som inte hade en aning om vad jag pratade om och därför bad mig ringa en femte person som inte kunde se någon beställning från mig överhuvudtaget.

Och nu var det där en kort sammanfattning av en svettig timme innehållande förvirrade kundtjänstmänniskor blandat med hemsk pausmusik och tonvalsförfrågningar.

Hela tiden satt jag inloggad på min internetbank med datumet för transaktionen, på 169 kronor till Tele 2, mitt framför näsan. Men eftersom de inte kunde se att någon sådan ägt rum så fanns det inte mycket de kunde göra, sa de.

Jag trodde att allt skulle lösa sig när jag pratade med den tredje personen i hela härvan, han såg nämligen min beställning, när den blivit betald och när paketet hade returnerats tillbaka till deras lager. Men plötsligt var all den informationen borta i deras datorer.

Lösningen de försökte komma med var att jag skulle faxa en kopia på mitt kontoutdrag där transaktionen finns med och försöka bevisa för dem att jag faktiskt betalat för något jag inte fått. Då skulle de se vad de kunde göra. Känns väldigt omständigt just nu.

Allt jag ville var att de skulle skicka ett nytt mobilt bredband åt mig, utan att jag skulle behöva betala för det igen.
Men det finns andra företag som säljer mobila bredband.


Blev plötsligt sugen på får i kål till middag och en varm och mysig jacka av fårskinn att värma mig med till vintern.

Det är längesen jag var så här imponerad av en tv-serie! I början av nittiotalet kom Twin Peaks, och när den gick på tv var jag som fastklistrad vid teven. Det var det bästa jag sett och kom att vara det fram till jag såg första avsnittet av True Blood.

Nog har det kommit serier som jag har följt. Dawsons Creek missade jag inte många avsnitt av. Sex and the City kollade jag nästan slaviskt. Men jag var inte så impad ändå, inte som av True Blood.

Jag blir nästan förbannad när avsnitten tar slut och jag måste vänta en vecka på nästa. Nu är jag inne på säsong 4 via canal+ och jag har sagt upp abbonnemanget, så i slutet på september är det över. Då får jag inte se nå mer. Om jag inte tjuvladdar, och det gör jag ju inte, lydig som jag är.

Så jag kommer att få se fram till och med avsnitt sex av tolv av säsong fyra. Gaaah! Jag kan bara gissa hur frustrerad jag kommer att vara vid det tillfället. Nåja. Förr eller senare kommer säsong fyra på SVT. Bara att hålla ut.

För att ingen ska missförstå så ger jag alltså bort barnkläderna som jag lagt bilder på här på bloggen. Jag har mer kläder också, som jag inte tagit bilder på. Det är bara att hämta om man vill ha! Hör bara av er först.

Nu har jag tvättat vagn i ett par dagar och idag har den nog torkat färdigt också så att jag kan monterna ihop den och ta några bilder. Sen ska den ut till försäljning! Nu är barnen stora och får inte åka vagn mer. Om de är riktigt snälla och ber snällt kan de få åka paraplyvagn nästa vår.

Hur som helst ser vagnen ut som ny! Både Viktoria och Matilda gick och sneglade på den igår och ville hemskt, hemskt gärna kladda ner den med något, vadsomhelst, för den ser så himla fin och fräsch ut. Men den har klarat sig. Hoppas jag hinner ta kort på den och ställa undan den innan de har smutsat ner den.

Nu börjar jag få ångest i magen över att jag ska sälja vagnen, spjälsängen, bilbarnstolen och bärselen. Ska jag inte ha någon fler bejbis? Är bejbistiden över för alltid? Nä, nu tänker jag inte mer på det. Sälj, sälj, sälj!!

Och precis nu började internet att funka igen. Det har varit borta sen i förmiddags. Tur jag hade en massa svamp att ta hand om så jag slapp bli helt galen.


Kantareller och kantareller

Nu ska jag snart iväg på bandmöte, sen ska jag kanske baka om jag orkar. Är helt uppe i varv, likaså resten av familjen. Vi springer omkring som yra höns hela tiden och det blir lite kaos då.

Jag satt och gick igenom lite bilder och tänkte visa lite om hur det blev i Slagnäs när vi var där och renoverade i somras. Jag ville egentligen inte ha någon vägg mellan köket och rummet, men eftersom den väggen är orginalstugan så var den svår att ta bort. Istället ska vi ha timret framme, obehandlat, och så här gick det när vi tog fram timret:


Här är väggen som den sett ut sen femtiotalet, skulle jag tippa


Micke börjar bryta loss skivan


Under skivan dolde sig gamla, gamla tidningspapper


Här har jag börjat blöta, skrapa och putsa för att få bort allt tidningspapper, all mossa och gamla trasor. Dessutom alla små spikar som tidningpappret satt fast med.


Lite putsande kvar, men ungefär så här kommer det att se ut!

Vi hade tur att golvet i köksdelen var okej! Så där inne blir det fint trägolv. Micke var och kröp för att se hur golvet mådde.

Dykning

Viktoria fick träffa en läkare i maj, för vi misstänkte att hon hade astma. Läkaren skrev ut medicin åt henne som hon skulle ta två gånger om dagen hela sommaren i en slags inhalator, Nebunette. Den skulle vi spraya in medicinen i och så skulle hon andas genom masken i andra änden. För att försöka vänja henne vid den fick hon sitta och hålla den, leka med den och försöka bekanta sig med den. Men så fort jag spryade medicin i den skydde hon den som pesten och vägrade ens hålla i den. Att sätta masken över hennes mun var uteslutet, hon sprättade som en korv i het stekpanna, viftade på armar och ben och skrek som en stucken gris.

Alla jag pratade med och läste råd ifrån sa att det bara är att tvinga dem att andas i den hur hemskt det än må verka. Jag provade, höll fast henne och försökte trycka fast masken över hennes näsa och mun, hon blev hysterisk. Det var så hemskt att jag inte försökte mer, vi började istället spraya medicinen rakt i munnen och försökte pricka in en inandning. Då och då under sommaren har jag plockat fram den där Nebunetten och försökt få henne att andas i den, något andetag har gått bra, sen har panik utbrutit igen.


Den ser ju inte så jäkla kul ut alltså

Hur som helst, i torsdags var vi till läkaren igen för att följa upp Viktorias astma. Hon lyssnade på andningen och tyckte det lät bra. Hon frågade hur det gick med medicinen och jag berättade som det var. Hon sa att vi skulle ha tur om Viktoria hade fått i sig någon medicin, eftersom det mesta hamnar i magen om man inte använder Nebunette. "Tänk om barnet får ett riktigt astmaanfall, då måste man ju tvinga dem att andas in medicinen!" förklarade hon för mig när jag sa att jag inte ville tvinga henne.

Okej då, tänkte jag. Vi provar väl igen.

Nu har Viktoria blivit förkyld och då ska hon ha två olika mediciner, fyra gånger om dagen. Så jag plockade fram Nebunetten och provade imorse. Tro det eller ej, det gick hur bra som helst! Ett par protester bara, sen andades hon i masken som att det inte var någonting!  Och det var ingen engångsföreteelse heller, andra gången hon fick medicinen idag gick det ännu bättre. Hon skrattade till och med mellan andningarna!