Stand-by-vecka igen

Imorse for Micke iväg och jobbade igen. Om en vecka kommer han hem. En vecka som vi hoppas går fort. Förra gången han var borta lärde sig Matilda att vissla och Viktoria började potträningen på allvar. Nu har Viktoria ingen blöja alls, inte ens på natten! Hon bara slutade, tvärt.
Veckan som gått, nu när Micke har varit hemma, har vi fått massor gjort här hemma. Vi fick bort altantaket, oljade in altangolvet, skaffade Gnarps största parasoll, Micke byggde en rutschkana som vi målade, vi fick installerat en luftvärmepump och så hann vi dessutom med att umgås också. Vi hyrde tillochmed film! Så nu har vi sett både Tin Tin och True Grit.

Viktoria är fortfarande sjuk och hostar. Febern har gått över, men inte hostan, och hon är fortfarande lite hängig. Jag får vara hemma med henne imorgon också. Matilda är däremot frisk och har varit i skolan idag.

Nästa vecka kommer mamma, pappa och syster hit, så jag har lite jag ska försöka hinna med. Idag har jag möblerat om i köket och klippt av mig ännu mera hår. Tänk, för ett år sen gick mitt hår nästan ner till rumpan. Nu når det inte ens axlarna. Det är eksemets fel. Men det känns faktiskt ganska skönt att ha kortare hår. Jag hade det nästan jämt uppsatt och så störde jag mig så på alla långa hårstrån som låg överallt. Nu får jag börja om att spara igen. Vi får väl se hur det går. Bara jag blir av med mitt eksem så.

Typiskt att sommarvädret kom tillbaka när Micke åkte och jobbade. Nu är det strålande solsken och klarblå himmel ute. Men det kanske håller i sig nu. Hoppas det. Jag vill ju ha anledning att fälla upp Gnarps största parasoll!

Då var den äntligen

på plats, luftvärmepumpen! Åh, så skönt att slippa elda för värme. Och dessutom kommer det bli väldigt skönt med AC nu när sommaren är på intågande. Tack, käre svåger!


Denna ständiga förkylning

Jag och lilla Viktoria roar oss med att vara förkylda. Ganska tråkigt. Vi hostar båda två, men hon låter värre än mig. Idag har hon vilat och jag har tvättat.


Sminkmåla

Idag stod det målning på schemat. Och montera hängränna.
Staketet ska bort i framtiden, men vi tålde inte se det som det såg ut så det blev lite sminkmålning.


Åh, så fint det kommer bli!

Det tog fem timmar av gediget arbete, men tillslut var taket borta. Vi är inte helt färdiga, staketet ska också bort. Men nu får det vara så här ett tag. Det är ändå betydligt bättre än innan!


Takarbete

Det hemska, hemska altantaket ska bort. Det var en tanke för ca en timme sen och nu är det handling.


Potträning

Tänk, plötsligt händer det bara! Efter en massa övande, övertalningsförsök och mutor så fungerar det där med potta alldeles lysande. Viktoria har de senaste dagarna inte haft blöja alls, förutom bär vi har åkt iväg nånstans. Hon kommer och säger till när hon vill kissa och hon har bara kissat på sig en gång. Det är knappt så jag får ta på henne blöja på kvällen.
Sist jag var och handlade tänkte jag köpa ett paket blöjor, men jag lät bli och det visade ju sig vara ett bra beslut. Nu ska hon bara bli torr på natten också.


Ridklubben

Gnarps ridklubb hade öppet hus idag och firade ridhuset som fyllt tio år. De hade alla möjliga aktiviteter som uppvisning, hästskokastning, tipsrunda, hästborstning, käpphästridning på hoppbana, mockning, sätta svansen på Lilla Gubben, prova på ridning och åktur på hästkärra.
Barnen provade ju såklart nästan allting. Men istället för att rida käpphäst på hoppbanan så fick de rida mamma, som blev ganska andfådd och slutkörd av det.
Roligast var nog att åka hästkärra. Mimmi fick rida ponnyn Tiffany, som hon ridit på en gång förut. Det var ju såklart också jätteroligt.


Mimmi tittar när Tiffany värmer upp inför uppvisningen


Viktoria provar på att borsta hästen Hubert


Mimmi åker hästkärra


Mimmi på lilla Tiffany


Viktoria på lilla Tiffany


En dag kvar

sen kommer pappan hem igen. Nu har det plötsligt gått en vecka! Jag har nästan hunnit med det jag bestämt att jag skulle hinna med under den här veckan. Lite tvättande kvar bara. Och så skulle jag såga lite ved. Det har jag iochförsig gjort, men med vanliga sågen istället för motorsågen. Jag är lite skraj för motorsågen. Och det beror väl mest på att den låter så fruktansvärt illa.
Snart ska vi iväg till Ridklubben, de har öppet hus idag.

En annan slags förbättring, dock

Med lite vaxduk var det enkelt att piffa upp möblerna som vi fått av grannarna. Nu har vi fina möbler till altanen!


Ingen förbättring

Då var det dags igen då, för Sveriges segaste bloggare att skriva ett nytt inlägg. Våren har kommit till Gnarp, på riktig nu. Precis när man trodde att våren var här så kom det jättemycket snö, men nu står termometern på +10 grader och varmare ska det bli nu under helgen.
Matilda håller på att lära sig cykla på sin nya, stora cykel utan stödhjul. Men man får hålla i henne fortfarande. Kanske bemästrar hon konsten innan den här sommaren är slut!
Igår tog vi en promenad till lekparken, Matilda cyklade på sin lilla cykel hela vägen, trots att sadeln var lite för låg. Men det gick bra ändå. Viktoria åkte vagn, trots att hon helst ville springa... Vi hade sån tur att det var uppehåll precis när vi var ute, för både innan vi gick och efter vi kom hem så ösregnade det. Jag hoppades lite på åska, men det blev ingen.

Vad ska jag göra?

Det är så mycket roligare att göra en "Att göra-lista" än att i själva verket göra sakerna på listan, tänker jag som älskar att göra listor, strukturera upp arbetet och sorter uppgifter i olika ordningar.
Sitter här hos MiROi i Hudiksvall och har faktiskt en del att göra. Men det blir inget gjort. Jag har inte gjort någon lista, känner mig därför lite förvirrad över var jag ska börja.
Hm.
Men nej. Då börjar jag blogga istället. Och kollar twitter och facebook. Och platsbanken. Och mailen.
Saker som faktiskt inte skulle hamna på min lista om jag gjorde en.

Lekrummet

När barnen började på förskolan fick jag den briljanta idén (med viss inspiration av en utav Viktorias förskolelärare) att ge barnen ett sovrum och ett separat lekrum. Vi har ju inte direkt brist på rum i det här huset. Problemet var bara att barnen inte verkade trivas så bra i sitt lekrum. De släpade istället ut alla sina leksaker i resten av huset så det blev ett evinnerligt plockande varendaste dag.
Och jag kan väl hålla med om att lekrummet kanske inte var så inspirerande.





Jag blev less.
Jag fick nog.
Så jag gjorde en skiss.



Här skulle minsann göras lekrum som barnen tyckte var roligt att leka i! Jag var dessutom väldigt sugen på att göra en motivmålning på en av väggarna. Det är bland det roligaste jag vet, att få gå loss med pensel och färg på en hel vägg.
Så jag gjorde en skiss till.




Sen åkte vi och shoppade. Vi köpte färg, lagerhyllor och lite material till rutschkanan. När vi kom hem målade jag rummet vitt och skissade sen upp motivmålningen på väggen.



Maken gick ut till garaget och började bygga en rutschkana utav duschkabinen vi slängde ut nyligen.
Sen började det roliga arbetet med att måla väggen och montera rutschkana.



Barnen var såklart jättenyfikna, och har nog inte vistats i sitt lekrum så mycket som då när vi höll på att jobba. Jag fick faktiskt låsa in mig när jag behövde koncentrera mig extra mycket.
Men plötsligt var allt på plats!



Tänk att en gammal duschkabin kan bli en alldeles ypperlig rutschkana! Vem hade kunnat tro det?



Dessutom fick vi användning för min träningsmatta. Kanske inte ändamålsenlig användning, men den har ju varit i stort sett obefintlig. Hrm.

Och den andra väggen då? 
Ja, den blev fin den också, med lite lila färg och nya lagerhyllor med plats för alla leksakerna!



Nu leker barnen i sitt lekrum. Lite mer än innan iallafall. Dessutom leker katten därinne när barnen har somnat. Det blev verkligen ett lekrum. Tillochmed jag blir leksugen.
Måste kila...

Hejdå mormor!

Idag skulle jag och min syster egentligen ha åkt upp till Kiruna för vår mormors begravning. Men vi bestämde att ställa in resan. Vi har båda lång väg dit och det här vädret säger verkligen att det inte är läge att ge sig ut i trafiken. Samtidigt som det känns som en lättnad att inte åka, är det ändå lite ledsamt att inte vara där och ta farväl av mormor.
Jag får ta farväl härifrån.

Hejdå lilla mormor!
Hoppas du fick träffa morfar igen och att du har det bra där du är nu.
Jag kommer alltid att minnas ditt skratt och din sångröst.
Jag kommer alltid att minnas fikastunderna i Puoltsa och ditt hembakta fikabröd som alltid var så gott.

Jag kommer att minnas dig och morfar tillsammans.


Det där med telefonsamtal

Jag har faktiskt en iPhone, som jag tycker väldigt mycket om. Och det är nog just för att det går att göra så mycket annat med den än att bara ringa. För jag, jag hatar nästan att prata i telefonen. Jag drar mig för att ringa. Det är fruktansvärt obekvämt den där stunden när jag väntar på att personen i andra änden ska svara. Jag hinner tänka så mycket och det är väldigt jobbigt. Idag har jag gett mig själv uppgiften att ringa runt till olika ställen där jag hade kunnat tänka mig att jobba, för att söka praktikplats. Hittills har jag ringt fem olika ställen och jag har fått prata med en person. På de fyra övriga företagen jag ringt har ingen svarat, av olika anledningar. Det gör ju inte saken lättare. Det tog mycket energi att ladda ihop nog med jävlaranamma för att ens slå numret. Sen svarar de inte. Jag måste alltså ringa igen. Och igen. Och kanske igen. Och jag har verkligen ingen lust med det! Tråkigt nog måste jag ringa runt. Annars får jag ingen praktikplats. Det roliga är att för varje samtal jag måste ringa blir det lite lättare. Inte mycket alls. Snarare pyttelite. Men det går åt rätt håll. Helst vill jag bara gå in där och säga hej.

Anpassad sökning

Om

Min profilbild

Karoo

bloglovin
RSS 2.0