Mutning

Chokladsås är gott!

Matildas lugg började bli störigt lång och hängde nästan i ögonen. Jag hade planerat att åtgärda det i några dagar. Igår morse tänkte jag slå flera flugor i en smäll och föreslog ett bad, luggklippning och nagelklippning. I utbyte skulle Matilda få glass med chokladsås och skivad banan. Jag tyckte det var en bra deal.
När badet var upphällt och lagom bubbligt satte jag Matilda där och tog fram saxen och kammen. Jag hann bara börja kamma luggen och göra ett klipp innan larmet gick. Matilda-larmet, alltså. Hon skrek, tjöt, viftade, åmade och kråmade sig och skrek lite till. Jag försökte påminna henne om glassen, men det gjorde ingen verkan. Eftersom jag gjort ett klipp redan, så kunde jag ju inte bara låta det vara utan jag var tvungen att klippa färdigt. Jag provade sätta henne på toaletten, men fick problem med att hålla reda på kam, sax, två armar, två ben och ett viftande huvud. Till slut, efter mängder av övertalningsförsök, kramar, rösthöjning och flera "snälla, snälla, snälla" gav jag upp. Så jag bar ut henne till soffan, la henne ner, låste hennes armar med mina ben och gjorde det sista klippet. "Snipp!" så var det klart. Och vad tyst det blev. Tills jag skulle klippa naglarna, då gnälldes det lite också, men inte ens hälften så mycket.
Som jag lovat fick Matilda glass och chokladsås efteråt och hon var jättenöjd. Hon tyckte tillochmed att hon var fin i sin superkorta lugg.

Senare på dagen hittade hon den överblivna chokladsåsen i en mugg och hann smaska i sig en hel del innan jag kom på henne och lyckades fånga det på bild.

Sammanträffande

Tycker det är lite roligt att Dick van Dyke's rollfigur i "Diagnos Mord" heter samma sak som Dr McSteamy i "Grey's Anatomy", nämligen Mark Sloan.

Sovmorgon, igen!

Det är inte ofta jag sover till efter nio. Jag lyckades en gång förra veckan och så lyckades jag idag. Matilda brukar vilja sova åtminstone till åtta, så jag är ganska bortskämd. Men efter nio känns länge och väldigt lyxigt i egenskap av småbarnsförälder. Men vi har ju sommarlov, iallafall Matilda. Jag är bara arbetslös.
Jag vaknar alltid när Husse går på jobbet eftersom det är jag som ställer alarm på min mobiltelefon. (Jag har sådan fridfull alarmsignal och tillåter ingen annan på morgnarna.) Han stiger upp tjugo över sex. Jag ligger vaken till sju, och då hade jag egentligen kunnat stiga upp om jag inte vore så bekväm att jag somnar om eftersom mitt barn sover. Matilda brukar ibland vakna och komma över till stora sängen när Husse går på jobbet och somnar hon om då kan vi sova hur länge som helst, eller åtminstone till efter nio. Som idag.

Cykeltur

Vi tog en cykeltur hela familjen idag. Var en sväng till ridklubben, men nästan alla hästar var på grönbete. Matilda fick iallafall hälsa lite på de tre som var kvar.
Efter det tog vi en sväng till Södis för lite kaffe och bulla.
Sen var det bara att trampa hem igen. Pust! Uppför nästan hela vägen. Jag fick stanna och leda cykeln en bit mellan grönkåken och stadshuskorsningen.
Vad härligt det är att cykla! Jag fick bara lite ont i rumpan. Det är betydligt lättare än att gå, då börjar det göra ont lite överallt.

Sitta vid datorn

Mimmi och Husse är ute och cyklar. Alltså, på riktigt!
Jag stannade hemma och passar på att sitta framför datorn.
Funderar lite på vad vi ska äta till lunch.
Börjar bli hungrig.
Ska snart kränga på mig stödstrumporna.
Tar det lugnt.
Lördag.

Catch and release

Såg ett fiskeprogram igår i SVT där de åkt till Kolahalvön för att fiska lax. De fick klippa bort hullingarna på sina krokar för att det är metoden "catch and release" som råder där. Den fisk som nappar släpper man alltså tillbaka. Jag har lite svårt att förstå mig på den där metoden, eftersom jag fiskar för att jag ska få äta fisk. Hade jag fått en jättelax så hade jag tagit med den hem och gravat den, jag hade inte velat släppa tillbaka den. Å andra sidan hade jag varit nöjd med en jättelax, så jag hade inte fortsattit fiska bara för att få fler napp. Jag fiskar tills jag har nog, om det nappar bra, sen slutar jag. Nog kan vara tre stora abborrar att filéa till en middag eller 10-15 medelstora abborrar till en rökomgång. Då behöver jag inte fiska mer på ett tag. Men jag har faktiskt upptäckt att alla inte är som mig. Det finns många, många människor som fiskar för att det är roligt! Och de tycker att det är så roligt när det nappar att de gladeligen kan släppa tillbaka fisken och prova om det nappar igen. Kanske tycker de inte ens om fisk. Kanske tål de inte ens fisk, att äta alltså. De har bara så innerligt roligt när de fiskar, det är sjävla fiskandet som är grejen.

Jag funderar på om man kan resonera likadant när det gäller jakt. Det finns ju många som tycker det är innerligt roligt att jaga också. Och i jaktvärlden får man en kvot som man får lov att skjuta, man får inte överstiga sin kvot. Men om vi införde "catch and release" även där, alltså jaga med bedövningspilar. Man behöver inte döda älgen och ta med sig den hem och göra mat av den, man kan skjuta den för skojs skull, låta den sova en stund och sen är den ute i friheten igen.
Vissa tycker ju att det är så vansinnigt kul att skjuta ripa, och många ska man skjuta! Där hade det väl varit fiffigt att införa jakt med bedövningspilar, skjut hur många du vill, men du måste släppa dem sen.
Eller? Har jag kommit på något smart nu? Vad sägs?

Det blev en sväng

Vi tog oss till stan, Matilda och jag. Mormor och gammelmormor satt på Bussis och åt, så vi gick dit först och passade på att äta vi också. Sen gick vi till Apoteket där min mamma köpte stödstrumpor åt mig i födelsedagspresent. Jag har känt att det börjar bli stödstrumpedags. Vi tog en sväng till Hälsokost också, där gjorde de reklam för en nässpray som hjälper mot allergi men som inte tas upp av kroppen. Istället blir det en skyddande hinna i näsan så att man inte reagerar på pollen. Den rekommenderades till gravida, ammande och barn. Jag blev genast nyfiken på den, men den fanns inte i butiken för den hade tagit slut.
Vi gick vidare till Ica och handlade ingredienser till kycklingsoppa och lite annat. Men någon kycklingsoppa orkade jag inte göra när jag kom hem, för då var jag alldeles för slut.
Jag orkade dock ta på mig mina nya stödstrumpor och vad skönt det var!

Nu hade jag kunnat gå och sova. Ögonen går nästan i kors. Men jag ska försöka hålla mig en stund till.

Ibland går det så trögt

Jag bestämde redan igår att vi skulle promenera upp på stan idag, Matilda och jag. Vi började dagen med att sova till tjugo över nio, det är nästan rekord. Sen har allt gått segt. Vi är på väg. Snart ska vi klä på oss. Oj oj... Vi kommer nog upp på stan före ett iallafall. Hoppas jag.

32-åringen

Tack för idag! Det blev en riktigt bra och trevlig födelsedag! Jag hann färdigt med tårtan, duscha, ta på fina kläder och sminka mig innan alla kom. Jag hann dock inte äta middag, det blev en Billy's medan andra åt tårta. Hi hi!
Nu ska jag gå och borsta tänderna, sen hopp i säng.
God kväll!

Bemärkelsedagen

Jag hade bestämt att ta sovmorgon idag, och det fick jag väl, litegrann. Åtta räknas nog som sovmorgon när man är småbarnsförälder, även om mitt småbarn alltid har haft en tendens att gilla sovmorgnar själv.
Igår gjorde jag en jättelasagne, dels för att jag var sugen och dels för att jag skulle slippa laga lunch idag. Nu kan jag koncentrera mig på tårtan som ska göras. Jag förberedde igår med att handla och rensa jordgubbarna.

När Matilda har fyllt år, vilket hon gjort två gånger faktiskt, har jag haft fullt upp med att göra tårta, diska och förbereda fikande att jag inte hunnit med att duscha eller ta på mig något finare kläder än kladdiga och fläckiga kökskläder innan alla kommit och fikat. Jag har stått bredvid bordet, svettig, rödflammig i ansiktet med stripigt hår och tittat när alla mumsat på min tårta. Så brukar det även vara på mina födelsedagar. I år tänkte jag ändra på det. En fördel är att Husse jobbar till fyra, så ingen får komma förrän tidigast halv fem. Han måste ju hinna hem och få mat i sig innan tårtsmaskandet börjar. Så kanske hinner jag färdigt med tårtan, duscha, borsta håret, sminka mig och ta på något fint innan mina gäster kommer och firar mig idag. Kanske. Det är nog dags att börja snart.

Inte ett öre

Fick svar från Folksam idag och jag får inte ett öre för min brutna hand, eftersom Transportarbetarförbundet verkar vara det enda fackförbundet i Sverige som inte olycksfallförsäkrar sina medlemmar.
I alla andra fackförbund jag varit med, har jag haft olycksfallförsäkring på fritiden. Men Transport har inte den lyxen, det är ett tillägg man får betala extra för.
Så kolla upp det, om du är medlem i Transportarbetarförbundet. Se till att du är försäkrad på fritiden.

Hjälp!



Man undrar hur den ser ut. Sabeltandad? Två meter lång? Är den kanske beväpnad? Och sen undrar man ju hur den tar sig hit, med bil eller kanske tåg? Bäst att låsa dörren...

Den som söker...

...ska finna. Jag hittade ett gravidbälte i min underklädeslåda. Det är ju jättebra att ha när man har ont i foglossningarna! Ha ha! Jag provade genast och det kändes bättre.
Har suttit och funderat på hur jag ska ta mig fram med Matilda på dagarna, om vi ska ut på stan eller något och jag inte vill ta bilen. Det var hemskt sist jag gick med vagnen, på hemvägen tänkte jag ge upp för det stack som knivar i mitt ryggslut och ner genom lårbenen. Cykla har gått alldeles utmärkt, men jag har inte haft Matilda bak på, det har Husse haft. Och jag vet inte om det är läge att skifta, för kanske orkar jag inte cykla både med mage och Matilda.
Jag kan gå med stavar, men då kan jag inte gå med vagn. Matilda kan gå själv, korta bitar och då ska man helst ha koppel på henne. Det är också jobbigt när man har stavar.
Det känns ganska tråkigt om vi ska vara tvungna att hålla oss hemma hela dagarna för att jag inte kan gå ordentligt.
Nu ska jag prova gravidbältet och jag hoppas att det funkar och att jag kan gå med Matilda i vagnen.

Jag är allergisk

Ville bara säga det.

Hemma igen



För ett par timmar sen kom vi hem från stugan. Vi åkte dit i fredags. Husse och Matilda gick hem igår, så jag fick vara där själv (fast med mamma och pappa förstås) sen kom de tillbaka idag.
Det var knasigt att vara utan Matilda, vi har inte varit ifrån varann mer än någon timme på flera månader. Nu skulle jag helt plötsligt sova en natt utan min lilla unge. Det gick faktiskt.  Och hon kunde sova utan mig också.

Jag är ganska mosig i hela kroppen efter promenaden hem. Tur jag hade stavar när jag gick, annars hade jag nog linkat där efter stigen fortfarande. Idag blev det riktigt varmt och bromsarna var verkligen i farten.

Nu har vi en låda rökt abborre och sex stycken abborrfiléer i kylskåpet. Maten för åtminstone två dagar framöver är räddad. Idag blev det dock hamburgare när vi kom hem. Snabblagat och bra. (Hämtat från Annis.)
Skönt att man snart får gå och lägga sig.

Här är vi på väg till stugan, Matilda och jag. Husse är bakom kameran.

Efter många om och men

Sju månader tog det för mig att anmäla min brutna handled till Folksam. Vad som händer nu får vi väl se. Man kan ju prova iallafall. Kanske, kanske, kanske får jag tillbaka en slant för vårdkostnader.
Anledningen till att jag anmäler först nu och överhuvudtaget är för att handen envisas med att hoppa ur led titt som tätt. I vissa lägen glider den och det låter klonk i min kropp. Och det är så fantastiskt äckligt att jag får gåshud över hela mig varje gång det händer. Och det händer ofta. Varje gång jag kramas, varje gång jag duschar, varje gång fyller vattenkokaren och så vidare, i de allra vardagligaste situationerna alltså.
Jag kan inte sitta så länge vid datorn, kanske ingen nackdel nu men om jag får ett datajobb, jag får värk när jag kör bil och håller handen länge på ratten, vilket är ganska dumt när man är taxichaufför.

Så nu är det anmält iallafall. Det är andra gången i mitt liv jag anmäler något till ett försäkringsbolag. Förra gången gick det riktigt bra. Då slog jag ut en och en halv tand och fick all tandvård betald.

Ovan rumpa

Igår cyklade vi runt hela stan nästan, hela familjen. Jag har mammas gamla cykel, och den är så bra att jag inte behöver fundera på någon ny. Den har hängt med sen Lokstalls-tiden och det var inte igår.
Jag kände redan framåt lunch att min rumpa var öm av allt cyklande. Den är ju inte van! Förra året tror jag att jag cyklade en gång. Jag provade med att lägga en handduk på sadeln, men det var ju redan försent.
Annars var det hur härligt som helst att susa fram på kärringhondan på cykelvägarna. I uppförsbackarna fick jag lite sammandragningar, men det var inte så farligt.
Idag trodde jag att det skulle vara svårt att sitta, men det känns inte så hemskt alls!

När jag bodde i Bergsjön i Gbg började jag ridkurs efter en massa års uppehåll. Efter första ridlektionen hade jag så ont i rumpan att jag inte kunde sitta på jobbet dagen efter. Rumpan var bokstavligt talat blå och jag hade skavsår.
Det var alltså inte så farligt den här gången, som tur var. Puh!

Halvtid!

Uträkning utgår från dagens datum: Sön 12 jul 2009.
Din graviditet startade Mån 23 feb 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Mån 9 mar 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 140 av 280. (50%).
Du är i vecka 20.
Du har gått 19 fulla veckor och 6 fulla dagar (v19+6).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Sön 29 nov 2009
Du har 140 dagar kvar till beräknad förlossning.

Gamla minnen

Tog en promenad här på förmiddagen. Innan förberedde jag en spellista på telefonen, bland låtarna fanns "Larger than life" med Backstreet Boys. När den kom, halvvägs i min promenad ungefär, kom jag ihåg när jag såg BSB live i Göteborg. Jag hade kommit över en ståplatsbiljett och smart som jag var kom jag dit i platåskor. Alla som stod framför mig var tjejer i åldern 12-14, så jag var minst ett huvud längre än dem. (Enda gången jag haft riktigt bra sikt på en konsert.)
I låten "Larger than life", som de framförde den aktuella kvällen, sjunger Nick Carter "...wishing I could thank you in a different way..." och just då tittade han på mig med sin slemmigaste blick. Åtminstone kändes det som att han tittade rakt på mig eftersom jag, som sagt, var minst ett huvud längre än alla i närheten.
När jag kom på det under min promenad kunde jag inte låta bli att skratta lite för mig själv. Gamla goa BSB!


Jag vet inte...

Har inte haft något att berätta om de senaste dagarna. Eller så har jag kanske det men jag har inte orkat sitta här vid datorn. Men det gör jag nog snart!

Några droppar

Det har regnat, litegrann, medan jag sov.

Det suger i stugtarmen

Snart måste jag gå ut till stugan, så är det bara. Jag har inte varit där sen i höstas och det börjar kännas som en evighet sen. Jag planerar för nästa helg, det är det jag siktar på. Nu har jag äntligen blivit fri från förkylning och magsjuka, så det är dags att aktivera mig!

Matilda har varit på sitt allra grinigaste humör nu i några dagar, med vissa uppehåll förstås. Hon blir jätteilsken av småsaker och ska bara göra saker som jag säger nej till. Och så vill hon ha godis och glass hela tiden, ingen mat. Hon får förstås varken godis eller glass, men hon försöker. Sådana dagar undrar jag hur det ska gå med två stycken. Det är svårt att veta så här i förväg.

Idag står fiskgratäng på menyn. Den ska jag börja ta tag i snart. Ska äta lite mera lunch först, den gick åt ganska snabbt den som var i magen.


Det var en bejbis!

Idag har vi sett den, bejbisen i magen. Den var precis som den skulle, alla delar på plats. Oj, vad den sparkade när vi var och störde! Men jag tycker den sparkar rätt mycket ändå.
Det var roligt! En liten bejbis!

Ett veganskt recept

Jag gjorde veganmat idag. Det blev jättegott så jag delar med mig av receptet.

Kikärtsbiffar med linsröra

Kikärtsbiffar:

1 burk kikärtor (konserverade)

3 små morötter

1 stor gul lök

1 vitlöksklyfta

havregryn

Kryddor: gurkmeja, spiskummin, ingefära, lite cayennepeppar

salt och socker

olja

ströbröd

Gör så här:

Häll av och skölj kikärtorna, mixa dem med olja till en slät smet. Skala och riv morötterna grovt. Hacka löken fint, även vitlöken. Värm upp olja i en stekpanna och fräs kryddorna tillsammans med löken, lite salt och lite socker.

Blanda kikärtssmet, morötter, lök- & kryddfräs i en bunke med någon nypa salt. Gör smeten fast med några nävar havregryn. Smaka av. Forma till bollar, rulla i ströbröd och platta ut till biffar. Lägg på en bricka, täck över och låt vila i kylen en stund medan du gör linsröran.


Linsröra

½ dl röda linser

1 liten gul lök

3 vitlöksklyftor

1 äpple

saften av en lime

1-2 dl passerade tomater

Kryddor: ganska mycket cayennepeppar (eller annan het krydda), svartpeppar, garam masala

salt och farinsocker

Gör så här:

Koka linserna i minst dubbelt så mycket vatten. Hacka löken och vitlöken. Fräs tillsammans med kryddorna i lite olja. När linserna är mjuka: häll på passerade tomater och lök- & kryddfräs. Hacka äpplet i små bitar och blanda ner. Häll på limesaften, smaka av med salt och farinsocker. Låt koka ihop till äpplet mjuknat.


Stek kikärtsbiffarna i olja. Servera med linsröra och ris.

Det är så roligt när Husse är hemma, då får jag inspirationen tillbaka att komponera rolig mat. Det var så skojigt att göra vegetarisk mat! Jag ska klura ut fler vegetariska recept. Men imorgon blir det torsk i den här familjen.


Först nu

Idag är Matilda hängig. För fem dagar sen fick hon en släng av magsjuka och har mått helt okej fram till idag. Nu är hon hängig, men annars är det bra. Vi håller oss från solen idag. Stannar inne och äter kräm, våfflor, glass och dricker te och vatten.

RSS 2.0