Klippa naglarna
Jag har inte spelat in sen 2003 kanske, vad jag minns. Det var ju skitlänge sen. Jag vet ju att jag av nervositet kommer att spela fel hela tiden. Förhoppningsvis sjunger jag rätt. Men man vet aldrig, det kan vara sången som skiter sig den här gången.
Vi får väl se. Resultatet, om det blir något resultat, kommer att spridas på diverse ställen sen, så håll utkik.
Bandet
Det är tråkigt att behöva lämna dem, men jag hoppas att vi kan fortsätta att göra musik ihop ändå, trots att jag kommer bo nittio mil ifrån dem.
I lördags spelade vi på Kiruna slädhundsklubb, stället där bandet föddes för ungefär ett och ett halvt år sedan. (I februari i år kom trummisen som vi har nu med, och det var även då vi tog namnet Of Mine. Så egentligen är vi knappt ett år gamla.) Det var riktigt roligt att spela, som vanligt. Och folk dansade och sjöng med. Jag undrar hur jag ska klara mig från att stå på scen och spela musik! Jag vet i och för sig inte hur länge jag kommer att vara utan det. Det kan hända att vi fixar någon spelning under våren och till sommaren måste vi ju spela!
Jag hoppas de förstår hur mycket jag kommer att sakna dem och hur mycket de har förgyllt mitt liv den senaste tiden. När livet runt omkring var jobbigt och stressigt har det varit rekreation för själen att få åka till replokalen och bara ge utlopp för allt genom musik.
Nu ska jag bara åka iväg och bli nåt, även om jag redan är sångare och kompgitarrist i Of Mine, och det är fan inte dumt.
Inspiration
Ibland finns den inte där. Den är som bortblåst. Den kan komma en liten glimt, sen försvinner den. Ibland kommer den bara olägligt, när man varken har penna, papper eller gitarr i närheten. Ibland flödar den, så man inte hinner med och resultatet blir inte alls som man trodde från början.
Jag har suttit och bråkat med en låt i flera veckor nu. Musiken var jag klar med ganska snabbt, första versen gick även den ganska lätt. Sen fastnade det. Inte ett ord. Inte en idé. Ingenting. Jag försökte, jag skrev nåt, blev sur och strök. Det passade inte. Det blev fel. Krystat. Tillslut lyckades jag knåpa ihop en vers till och en refräng, men ändå är den inte riktigt klar ännu.
Idag tänkte jag ge den ett försök till. Vad hände? En annan text kom ut, en helt ny. Hela! Två verser, refräng, stick, som ingenting. Swooosch, sa det och så var den på papper. Riffen till intro och vers är klara också. Ibland kommer det bara. Knasigt.
Ny gitarr
Äntligen, efter många år, har jag beställt en ny gitarr. Sen jag hörde att det fanns gitarrer speciellt utformade för tjejer blev jag sugen på att skaffa en ny. För närvarande har jag två elgitarrer (egentligen tre, men en räknas knappt), en Ibanez och en Epiphone. De har varit bra, men en gitarr som är utformad för tjejer känns lite bättre. Jag har dessutom aldrig haft en helt ny elgitarr, som bara har varit min. Jag känner mig som ett barn som väntar på julafton!
Om du är sugen på en tjejgitarr kan du kolla på Daisy Rocks hemsida.
Göra en låt
Jag måste göra en låt. Om jag gör en kommer jag igång och då kommer jag att göra fler låtar. Nu är det lite mer än två år sedan jag gjorde en låt. Det är på tok för länge. Sen vi började spela i början av sommaren har jag lärt mig covers, det är iochförsig bra för själva spelandet och inspirationen. Men det absolut bästa är egna låtar.
Förra veckan nötte jag ett gitarriff som Slash gjort. Jag trodde det var omöjligt att lära sig. Det var det inte. Sen sjöng jag till det också. Spelade och sjöng samtidigt. Då blev jag lite imponerad av mig själv. Jag har aldrig trott att jag kan spela gitarr. Jag har bara spelat lite och hoppats på det bästa. För första gången i mitt liv tycker jag att jag börjar kunna.
Därför är det nu hög tid att göra en låt. Jag har gamla på lager, som vi spelade med gamla bandet. Jag har inte tänkt slänga dem i soporna, vi återanvänder tre stycken redan. Har piffat till dem lite och spelar inte nedstämt som jag gjorde när jag gjorde dem. Det blev en utmaning sångmässigt men det funkar!
Jepp, det är bara att sätta igång. Vad ska den handla om tro?
Hårdpass i replokalen
Idag blev det tre och en halv timmar effektivt spelande i replokalen. Det både filmade, fotades och spelades in, så allt finns förevigat. Undrar om det är bra eller dåligt. Förmodligen och förhoppningsvis bra. Nerverna säger alltid sitt när vi ska spela in, då börjar jag tänka för mycket, räkna och fundera på text och så går det åt skogen. Men idag var det inte så nervöst, det gick faktiskt rätt bra. Det ska bli spännande att höra resultatet sen. Min röst började dock klena till sig framåt slutet, jag funderar på att hålla käft nu resten av den här dagen. Hi hi! 
Om sex veckor har vi spelning. Det börjar närma sig. Det var mer än två år sedan jag stod på scen sist och det var med ett annat band. Nu spelar vi dessutom covers, då kan ju folk höra om man spelar fel. Men det ska vi inte göra! Det blir nog fler hårdpass i replokalen under de kommande sex veckorna.
