karoos

Det fortsätter att blåsa ute. Samtidigt är det ju lite tråkigt att vara inne hela tiden, så jag och Matilda tog en promenad på 3 och en halv timme i blåsten.
Jag passade på att plocka lite björklöv också.

 

Jag visste inte ens att Kiruna hade ett ridgymnasium, men så är fallet. Åh, vad jag önskar att Kiruna hade ett ridgymnasium när jag skulle välja gymnasium. Då hade jag sluppit börja på naturvetenskapliga linjen i den hemska klassen, jag hade sluppit vantrivas i skolan, jag hade inte skolkat ett halvår och jag hade nog inte flyttat till Göteborg.

Nu är iallafall Kirunas ridgymnasium nedläggningshotat, för att det inte finns nog med pengar.
Skräll! Det finns inte nog med pengar till något som väldigt många tjejer är intresserade av, trots att tjejerna själva är beredda att själva betala en hel del för att få hålla på med det de älskar allra mest. Det finns inte pengar för att kanske få behålla några av tjejerna i Kiruna, istället för att se dem flytta så fort de får chansen.
Tyvärr tjejer, det finns inte pengar.

Jag har varit hästintresserad hela mitt liv, så långt jag kan minnas. Det som har hållit mig från mitt hästintresse är att jag inte har haft råd att hålla på med det. Det har alltid varit det roligaste jag kan tänka mig att göra, fortfarande än idag är min högsta önskan att ha en egen häst.
Jag har gått ridkurs när jag haft råd, men grejen är ju att om man inte är aktiv hela tiden så glömmer man bort, man tappar balansen och blir nästan nybörjare igen. Det är frustrerande att börja om varje gång.
Det gör mig så förbannad att de som är hästintresserade (vilket i högsta grad är tjejer) inte kan få mer stöd. Man får själv stå för sin egen utrustning, en ridlektion kostar ca 100 kr per tillfälle, vissa köper egna borstar, kratsar, skrapor och även ibland utrustning till hästen.
Jag kan säga att när man var hästtjej på min tid var man inte någon riktig hästtjej om man inte hade egna skötgrejer, helst i en trälåda och helst till en privathäst. Det är säkert likadant nu. Jag var lite ute som hade mina grejer i en tygkasse, skötte en ridskolehäst som ingen annan brydde sig om och mina ridbyxor var slitna arvegods.
Ridsport är en dyr sport.
Snälla, ge fler vanliga tjejer chansen att få syssla med det de älskar, så att de inte blir bittra som jag.
Det jag är mest bitter över i mitt liv, och faktiskt det enda jag är bitter över, är att jag inte har ägnat mig åt hästar hela tiden.

Datorer är fan mer besvär än nytta. Jag börjar verkligen att hata fanskapet, på riktigt! Det började med att den var för slö och allt gick så jäääävla sakta. Därför köpte jag mer ram-minne och satte det i datorn. Jag köpte även en extern hårddisk att spara allt viktigt på. Sen för ett tag sedan formaterade jag om hårddisken och använde alla skivor och produktnycklar jag fick med datorn. Nu säger den att jag måste aktivera Windows XP. Och tro mig, jag har försökt. Varje gång jag slagit på datorn har jag försökt, men då kan den jävlen inte hitta rätt nätverksinställningar, och jag har försökt igen och igen och igen och igen och tillslut gett upp och bett den påminna mig senare. Nu börjar tiden ta slut, aktiverar jag inte Windows inom två dagar kommer jag inte att kunna använda datorn.
Jag googlade "aktivera Windows" och fick förslaget: "klicka på startmenyn" det gjorde jag, "välj 'alla program'" och det gjorde jag, "välj systemverktyg" och det gjorde jag också, "välj sedan 'aktivera windows'" och det hade jag gjort, tro mig, om den valmöjligheten fanns. Jag hittar inte den frasen någon stans i hela min jävla dator! Jag har letat där jag skulle leta, jag har letat i alla filer och program, jag har letat i alla valmöjligheter på kontrollpanelen, den här datorn, systeminformationen, ÖVER-JÄVLA-ALLT!!! Hittar ingen "aktivera Windows". Jag har startat om datorn så att frågan kommer upp automatiskt, men då kan den fortfarande inte ansluta till internet. Jag har klickat på alla valmöjligheter, men det går inte ändå. Jag har letat i forum på internet, där alla säger samma sak: "öppna startmenyn och välj 'aktivera windows'". Men om det inte går att välja då? Om det inte står där i start-menyn eller nån annan stans i hela jävla datorn, vad i helvete ska jag göra då? Måste jag köpa en ny jävla dator för fyratusen för att min råkar vara två år gammal?
Jag funderar starkt på att ta ut min vän på gården och ge den en omgång med yxan. Det hade känts jävligt skönt.

Om två dagar har jag ingen dator. Eller jag har en, men den är värdelös, jag kommer inte att kunna använda den. Tack så mycket.

Det regnar idag, ett sådant där lagomt strilregn som antagligen kommer att hålla på en stund. Det är härligt! Nu kommer det växa i naturen, oj oj! Kanske blir det hjortron i år.
Jag tog en promenad efter jag lämnat Matilda på dagis, och jag trodde att jag skulle hinna bli genomblöt innan jag kom hem, men det regnade så försiktigt så jag klarade mig ganska bra.
Undra om jag ska passa på att tvätta bilen nu? Eller... njee, jag känner mig ganska slö.

Ja, jag har gett upp. Det är säkert. Jag trodde att jag skulle streta på, min envisa jäkel, men nej, jag gav upp.
Idag skickade jag mail till min mattelärare och min historialärare och sa att de skulle ge mig IG. Jag orkar inte. Det är för mycket och jag har försökt, men det snurrar bara i mitt huvud. Ingenting fastnar. Jag tror jag kan förstå hur någon med dyslexi har det, för när jag har läst har bokstäverna flutit ihop och när jag läst färdigt ett stycke har jag redan glömt vad det var jag läste.
Därför insåg jag att det är lika bra att ge upp. Imorgon ska jag gå till arbetsförmedlingen och anmäla mig arbetslös. Jag tar härmed och raderar två stressmoment i min tillvaro, och jag hoppas att det känns bättre sen. Just nu känner jag mig ganska värdelös, slö och besviken. Det tog emot att skicka de där mailen, jag höll på att börja grina. Men det känns nog bättre sen. Det hemska var ju att jag tyckte det var kul och intressant!
Kanske får jag fler chanser, även om alliansen gör sitt bästa att grusa mina planer att bli något när jag blir stor.

Idag ska nog jag och Matilda ta en liten utflykt med bilen efter Nikkavägen och titta om myggen har kommit. Hon ska få sova middag först så hon inte blir ledsen i bilen.

Jag har kommit på hur gärna jag vill bo i hus nu. Det är så besvärligt att gå ut här och leka på gården. Vi har ju vår lilla uteplats, men den ligger i direkt anslutning till parkeringen, det åker förbi bilar då och då. Därför måste man ha järnkoll på lilla ungen hela tiden. Sen ligger Dübengatan inte långt från vår lilla uteplats, dit hinner Matilda på några sekunder. Konsum ligger mittemot vår uteplats, där vet Matilda att man kan köpa glass, och det finns inget, utom mamma, som kan hindre henne från att springa dit. Mellan husen ligger en stor gräsmatta, full i skräp. Förra året hittade jag några krossade läskflaskor, jag hittade knappast alla glasskärvor där i gräset så jag kan ju bara anta hur många som ligger kvar där. Det är dessutom fullt av fimpar, snuspåsar, godispapper, snusdosor, ciggpaket, hundbajs och allt möjligt annat som hör hemma i en skräpkorg. Förra veckan satt några ungdomar (mina favoritungdomar som jag gång på gång vill be dra åt h****te) och åt godis och krossade ägg på en bänk längre in på gården. De hade väl slut smällare för tillfället, kan jag gissa.
Alltså, om jag ska gå ut och låta Matilda leka och är det ett ständigt passande; stoppar hon någons gamla snuspåse i munnen, ramlar hon på glasskärvor, springer hon till Konsum, kommer det en bil, plockar hon upp hundbajs....?
Jag kan inte slappna av en sekund. Det känns inte alls som att vi bor i ett barnvänligt område. Om det åtminstone var en riktig innergård, där inga bilar kunde köra in och där det kanske fanns en liten lekpark, åtminstone en sandlåda.
Bilden som målas upp för mitt inre är faktiskt innegården på Gamlestadstorget 38 i Göteborg. Där hade jag och Matilda kunnat sitta ute. I annat fall hade vi kunnat gå till lilla ängen och sitta där. (Fast jag minns att sandlådan på lilla ängen inte var så väldans fräsch...)

Jag vill bo i ett hus och ha en liten tomt, kanske med en liten häck eller ett litet staket. Därute kunde Matilda leka, bada och springa i gräset utan att mamma ska behöva ha hjärtat i halsgropen hela tiden.
Och fram tills vi bor i ett hus håller jag oss hellre inne eller tar en tur till en rastplats efter Nikkavägen, eller någon annan rolig väg.

Jag kom på en sak. Vi brukar ju sitta ute ganska mycket på somrarna på vår lilla uteplats. Och när vi gör det vill vi ofta lyssna på radio eller musik. I början köpte vi batterier till vår köksradio och hade den där ute på bordet, sen köpte vi högtalare till mobiltelefonen och använde den istället. Förra sommaren använde vi mest min telefon och lyssnade på radio. Sen fick jag telefonräkningen och ser då att jag ska betala för att jag har lyssnat på radio. Jag betalar ju redan till Radiotjänst, ska jag ändå betala extra för att jag lyssnar på radio i telefonen? Och varför då?

Jag slänger ut frågan och blir tacksam om någon kan svara på det.

Det roliga är att det slog mig inte förra året när räkningen kom, utan nu, när det är dags att sitta där ute och lyssna på radio igen. Jag vill inte betala dubbelt för att lyssna på radio. Jag tycker redan att Telia tar alldeles för mycket betalt för abbonnemang och trafikavgifter. Telia är ju det enda som har funkat bra här i glesbygden, men jag tror det är annorlunda nu.

Tar de andra betalt för att lyssna på radio, kan jag ju passa på att fråga? Tele2, Telenor och 3 till exempel.

Jag ska ta och forska lite själv i ämnet också.

Kiruna har alltid varit en stad för mig. En liten stad, men ändå en stad. Tack vare LKAB skulle det alltid finnas en stad här, om än liten. Nu gör det inte det längre. Kiruna är en glesbygd. Hör ni hur deprimerande det låter? Glesbygd! Okej, det har väl alltid varit lite glest mellan byggnaderna här. Varje Kiruna-bo har ju haft ca 1kvkm för sig själv, om man slår ut det. Men Kiruna har ändå haft det där som en stad har, caféer, bio, klädbutiker och så vidare. Men vår bio är inte en SF-bio, presentkort man kan vinna gäller inte där. Våra caféer har inte öppet efter sex eller på söndagar (med något undantag). Våra klädaffärer går att räkna på en hand.
Vad gäller sjukvården vet ju de flesta att BB fick bomma igen här för några år sedan. I sommar står Kiruna utan akut-kirurgi. Det är inte nödvändigt, säger man. Nä, jag håller med. Kiruna är ju en glesbygd och hur många glesbygdskommuner har BB och akutkirurgi? Det är bara så jäkla långt till närmaste ställe från Kiruna.
Jag vet inte, men det känns lite sorgligt att erkänna hur litet Kiruna faktiskt är, även om det är ett stort namn på världskartan.

Igår åkte utemöblerna ut från källaren, tack vare min snälla granne som hjälpte till. Så idag blev det utekaffepremiär. Härligt! Sen har jag suttit ute och pluggat, eller åtminstone försökt plugga. Ingenting fastnar, känns det som. Jag har ingen motivation. Jag tvättar hellre bilen eller diskar, eller nåt annat skoj. (Tänkte ett tag skura asfalten där utemöblerna står, men kanske är det lite överdrivet.) Det finns så mycket jag hellre gör än pluggar. Jag kanske ska ta och skaffa mig några IG:n. Ett kommer det bli iallafall, i matte C. Jag orkar inte, på alla möjliga vis, ta mig igenom den där matten. Det är för mycket. Alldeles för mycket. Nä, då rensar jag hellre golvbrunnen i duschen. Synd att det är gjort ganska nyss.

Nu kanske ni tror att jag ska skriva om att Matilda är mörkrädd, men det ska jag inte. Matildas mamma är däremot mörkrädd. Med tanke på det borde jag gilla midnattsolen, men jag kan inte säga att jag är överförtjust i den. Trots att jag är mörkrädd vill jag ha kolsvart när jag sover. Nackdelen är när jag ska upp mitt i natten och gå på toaletten. För det första är jag rädd att sätta ner fötterna på golvet, för att jag tror att någon kommer gripa tag om mina anklar. För det andra är jag rädd att någon gömmer sig bakom duschdraperiet i badrummet. För det tredje är jag rädd att min spegelbild ska vara helt konstig och le hemskt eller något i dunklet, och det är en spegel mitt framför ansisktet när jag sitter på toaletten. Jag vill inte riktigt tända lampan heller, för det blir för ljust.
Det är totalt ologiskt att vara mörkrädd och jag fattar verkligen inte varför jag är det. Annars är jag ju en ganska orädd person.

Nu är det även så att min lilla unge har kommit på en jätterolig lek, tycker hon iallafall. Den går ut på att när jag går på toaletten så stänger hon in mig där. Sen ställer hon sig på sin lilla stol vid lysknappen och släcker lyset när jag är därinne. Det tycker hon är jätteskoj. Även om det bara hinner vara mörkt en liten stund, och det är mitt på dagen, så tycker jag ändå att det är obehagligt. Idag gjorde hon det och jag försökte säga att det inte var roligt, men hon tycker ju att det är roligt, så det är ganska svårt att övertyga henne.
Jag måste nog ta och lösa problemet med min mörkrädsla. Det känns ganska löjligt, jag är ju ändå över trettio! Jag bestämde för länge sen att jag skulle sluta se skräckfilmer, för det hjälpte ju inte min mörkrädsla direkt, och det har jag hållit. Nu håller jag mig oftast till romantiska komedier. Men minnena från "Blair witch project", "The ring", "The Texas chainsaw massacre" och "The Grudge", för att ge några exempel, lever kvar och det kan ta tid att nöta bort.

Åh, jag vill sjunga den nu med Cammo-Flammo! Nu grönskar det verkligen. Gräset blir grönare för var dag och igår såg vi maskrosor på stan. Himlen är blå, solen skiner och jag fryser! Jag är konstig. Kanske blir jag mentalt beredd på mycket varmare väder när jag är inne och tittar ut, så att jag sen när jag kommer ut blir förvånad att det inte var så varmt som det såg ut. Imorse var det så varmt i rummet och köket när solen hade legat på att jag fick ge blommorna en liter vatten var. Sen när vi skulle åka till dagis så blåste det litegrann och jag frös. Jag har faktiskt inga långkalsonger på mig längre. Till och med min pappa hade sin första långkalsongfria dag igår. Grattis!
Kanske är det läge för en mjukglass efter dagis. Men jag undrar ifall de har ställt ut några bänkar på stan? Annars är det väl bara att trängas med den något mer onyktra populationen i stan på någon av året-runt-bänkarna.

Ämne för ämne, sakta men säkert. Utan magsår, helst, ska jag bli klar. Idag var det fyra timmars prov i företagsekonomi. Jag höll på att somna efter halva tiden. Instängd i ett litet, litet rum alldeles ensam med ett tjockt konvolut med frågor. Göra budget, balansrapport, motivera. Skriva, skriva, skriva. Gäspa, gäspa, gäspa. En huvudvärk kom krypande, som nån som klättrar ur en vak med isdubbar, längs min högra tinning.
Jag struntade i ett par frågor.
Godkänt måste jag ha fått?

Tog min raska stav-promenad efter jag lämnat Matilda på dagis. Jag kände mig pigg och stark och kunde pressa nästan hela vägen hem. Härligt!
Det är märkligt hur humöret kan svänga, igår var allt nattsvart en stund, idag har jag hoppet tillbaka.
Har mycket att fixa idag, dags att sätta igång!

Jag har försökt nu med kaffe, men jag började bara må illa. Nu snurrar det i huvudet, så jag lägger ner det här pluggandet för idag. Nya friska tag imorgon! Då är lilla busungen på dagis, så jag kan köra stenhårt.
Lilla busungen ville inte riktigt sova ikväll. Hon är van att jag lägger mig samtidigt, och när jag inte gör det studsar hon upp gång på gång på gång, så att jag får bära tillbaka henne och lägga henne om och om och om igen. Vi kollar vem som är mest envis. Jag vann idag igen, men jag fick ligga en stund i hennes säng och kramas, och det är ju inte fy skam! Hon är väldigt kramvänlig och gosig. Men när hon börjar bli riktigt trött kan hon bli hårdhänt och då flyger en liten näve genom luften så man får vara beredd.
Tillslut hotade jag med att ta upp spjälis från källaren om hon inte stannade i sängen, hon förstod nog vad jag menade. Jag slapp ta upp spjälis. Tur det.

Jag vill inte dricka kaffe så här sent, för då får jag antagligen springa på toaletten hela natten. Jag tror dock att jag ska ta en kopp, bara en, för att se om det funkar.
Sitter nu och väntar på att det ska slå över, att jag ska bli övertrött. Då brukar jag få en massa gjort. Det finns risk för att det blir svamligt, men trots allt blir det gjort.
Jag gillar inte energidrycker, de är så äckliga, jag vill heller inte äta en massa socker, och heller inte mer mat för då kan jag inte sova sen. Hur ska jag hålla mig vaken?
Sitta och stirra på en dataskärm piggar knappast upp. Inte heller att dyka i en bok. Men tyvärr är det det jag måste göra. Jag försöker övertala mig själv att jag kan vila imorgon när Matilda är på dagis, men egentligen vet jag att så inte blir fallet. Imorgon är det nya uppgifter som står för dörren.
Lite kaffe, måste prova. Hm. Och bubbelvatten förstås. Det blir nog mycket toaspring i natt.

Husse var hem ett par dagar, och det kändes som en kvart. Hela verkligeheten vändes upp och ner. Samtidigt som vi var jätteglada (helst Matilda som var så glad att det inte var klokt) var vi ändå ledsna för vi visste att han skulle åka igen. En hel dag fick vi känna på hur livet egentligen ska vara, jag höll på att svimma när jag äntligen kunde koppla av på ett väldigt konstigt sätt.
När han åkt igen kändes det helt overkligt att han ens varit här, jag var så trött att jag var yr och mådde illa hela dagen igår. Vi somnade halv åtta, både jag och Matilda.
Nu sitter jag och kämpar med lite skolarbeten medan Matilda vill upp i knät och hjälpa till att skriva.
Fan, Husse! Kom tillbaka!
Det här går inte.

Det startades en forumtråd på Familjeliv om den här tjejen och vad man tyckte om hennes kropp. Det var en annan bild i själva trådstarten men jag tyckte den här var finare.
Hon heter Mia Tyler och är halvsyster till Liv Tyler, jobbar som modell bland annat.
Jag kände direkt igen mig i bilden! Jag måste säga att jag ser ut ungefär så där, enligt mig. Jag ska fråga Husse sen vad han tycker.
Många av de på familjeliv som svarade i tråden tycker att hon är tjock, stor och fet.
Då vet jag hur många ser på mig då.
Tur att jag inte gör det själv. Jag tycker jag är rätt fin, föroutom lösmagen som hänger där nere...

Jag befinner mig i en småsentimental period. Men jag tror att jag brukar göra det ungefär samma tid varje år och det är nu när det börjar bli sommar och så är det kring jul.
Igår satt jag och tänkte på vad jag gjorde i mitt liv innan jag fick barn och gifte mig. Den här tiden på året innebar oftast att det var en hel del festande, från det jag var 18 till för ungefär fyra år sedan.
När jag bodde i Göteborg började vi hänga i Slottskogen i maj. Jag kommer ihåg att det fortfarande brukade vara ganska kallt på kvällarna, men på dagen var det sommarvarmt och vi satt i gräset och drack folköl. Vi var alltid ganska stora gäng, punkare, hårdrockare, syntare, gotare och andra roliga typer. Ibland började vi ganska tidigt på dagen, då barn och ungdomar hade aktiviteter i Slottskogen. Det spelades fotboll, brännboll och kastades frisbee. Hurtbullar kom joggandes, inline-åkandes, cyklandes eller bara promenerandes med hundar och ungar. Vi satt på gräset, lyssnade på någons medburna bergsprängare (jo, det var på den tiden då cd:n var uppfunnen, men kassettbandspelaren var inte utdöd) och hade allmänt skoj. Oftast satt vi ute, men ibland hamnade vi på fest, eller på någon krog och då satt vi helst på uteserveringen.
När jag flyttade tillbaka till Kiruna fortsatte det levernet i ganska stor grad, även om vi inte satt utomhus så mycket den här tiden på året. Oftast var det jag som propsade på att vi skulle sitta utomhus ändå, någon fick gärna ta med gitarr så det blev lite allsång.
Det var roligt då, och det är kul att se tillbaka på den tiden. Jag hade faktiskt skitroligt, för det mesta. Ibland blev jag väl för full och då var det aldrig särskilt roligt. Men överlag kan jag faktiskt tycka att det var en rolig tid.
Nu har jag ingen lust att sitta ute och dricka folköl och frysa. Jag har blivit bekväm, och det hör väl till utvecklingen antar jag. Nu är det roligt att busa med Matilda och höra när hon räknar till tjugo.  Det är skönt att sommaren är på väg och Matilda äntligen får leka i lätta kläder, istället för att tulta runt i tjockoverall. Helt andra saker blir roliga när man har barn och jag upptäcker med glädje att jag inlett en ny fas i mitt liv, som smugit sig på och nu är verklighet.
Om jag nu mot förmodan får lust att sitta på en gräsmatta, dricka folköl och lyssna på bergsprängare så kan jag öppna mitt gamla fotoalbum och minnas gamla dagar.

ska man inte ropa hej förrän i början på juli, kanske. Idag snöade det när vi vaknade. Men den snön smälte i samma stund den landade, så det blev inget vitt täcke iallafall.
Det var rätt skönt med lite nederbörd, det kändes så friskt i luften och det var lätt att promenera.

Köpte Bregott med havssalt, för det tänkte jag kunde vara gott på mackan. Men det var inget för mig. Det är saltkristaller i och när jag råkar tugga på dem ryser jag i hela kroppen. Dessutom tycker jag att det är för salt. Det passar kanske till matlagning, men på min macka blir det hädanefter gamla vanliga gröna Bregott.

Jag måste få gnälla lite, eller ganska mycket faktiskt, för det kokar i mig! Det är så in i helvete skräpigt ute nu. Det är dammigt, grått, smutsigt, hundbajsigt och skräpigt. Jag fattar inte hur mycket skräp det ligger ute efter gatorna! Jag tror knappt att det är sant. Och det är tamejfan allt, från tops till navkapslar. Helt sanslöst.
Det kliar i hela mig när jag ser allt skräp, jag vill städa och plocka upp allt. Men då skulle jag nog avlida, för det är så mycket. Det spelar ingen roll var man tittar heller, det är överallt.
Varför är det då så mycket skräp ute?
Vem är det som skräpar ner och varför gör de det?
Hur tänker de då?
Jag förstår verkligen inte. Verkligen, verkligen inte.
Jag har kanske slängt skräp på backen någon enstaka gång i mitt liv, men det minns jag inte. Jag ska trots allt inte säga att jag aldrig har gjort det, för det vet jag inte. Men vad jag kommer ihåg och det som finns i mitt medvetande säger att om det inte finns någon soptunna i närheten av mig och mitt skräp så stoppar jag det i fickan, väskan, i nätpåsen på barnvagnen eller något annat fiffigt ställe och tar det med mig till närmaste soptunna där jag då slänger det.
Här kommer några exempel på skräp jag sett på min promenadrunda:
Ett kedjeskydd till en cykel, ligger slängd bredvid gång/cykelstigen vid tågstationen
En kondom, öppnad, utdragen och kanske använd, ligger slängd intill trottoaren på Hj.Lundbohmsvägen
En tops, ligger efter Borraregatan
En hundbajspåse med hundbajs i, har jag för mig ligger efter Brytaregatan, men det finns säket fler
En stor energidryckburk, ligger slängd intill trottoaren ovanför Bolagshotellet
En Smirnoff Ice-flaska, ligger inte så långt från mitt hus
En platt Fanta-burk, ligger efter Borraregatan
Ett cigarettpaket, ligger efter Dübengatan tillsammans med ett gäng fimpar
Många godispapper ligger också efter Dübengatan
Visst har jag roligt?

Jag tog en promenad efter jag lämnat Matilda på dagis och då hörde jag den, Rödvingetrasten! Den satt och sjöng i en gran på en tomt och jag ställde mig och lyssnade en stund, spelade in och skickade till mamma som är i Västerås.
Sen gick jag vidare och vid Bolagshotellet var det flera stycken rödvingetrastar som sjöng så det ekade bland träden. Det är ett riktigt vårtecken, som jag längtar efter varje vår.
Välkommen tillbaka till Kiruna, rödvingetrastar!

Jag ska försöka fixa en rättvisande bild på min nya frisyr att lägga här i bloggen. För en gångs skull i mitt liv har jag blivit nöjd efter att ha varit hos frisören. Första gången jag inte har börjat kallsvettas och svämmas över av ångest. Första gången jag helt ärligt kunde säga "Tack så mycket! Jag är jättenöjd! Det var precis så här jag hade tänkt mig!"
Efter att ha blivit besviken så många gånger var jag väldigt tveksam till att boka tid hos en frisör. Jag har försökt klippa mitt eget hår, vilket brukar sluta med mjölksyra i armarna och ofärdig frisyr. Jag har försökt leva med mitt hår, som väger så mycket efter jag tvättat det att jag nästan får nackspärr, tar en hel dag att torka, inte går att sätta upp för att alla hårsnoddar är för trånga (jag kan linda två varv, men inte tre, och två varv räcker inte, då glider snodden av), inte går att göra frisyr på utan en hel flaska Proffs hårspray.
Men en vacker dag såg jag en annons om en ny hårsalong som delar lokal med tatueraren här i stan. De hade kampanj så det skulle tillochmed vara billigt att klippa sig. Jag tänkte att en frisör som delar lokal med en tatuerare borde förstå hurdan frisyr jag vill ha. Jag åkte dit och bokade tid. Dagen efter skulle det ske, jag skulle klippa mig hos en frisör för första gången på fyra år.
Jag har aldrig haft så långt hår som jag hade innan jag gick till frisören i tisdags, därför kände jag att jag ville behålla längden och få en hårdrocksfrisyr. En timme senare satt jag där och var kanske den nöjdaste kunden i Norden,  kanske Europa, kanske världen. Det var faktiskt precis som jag ville ha, precis som jag själv försökt klippa men inte klarat, precis som jag föreställt mig innan jag kom dit.
Salongen heter Bangs och ligger i kyrkobacken.
Jag kommer att klippa mig där nästa gång, utan tvekan.

Idag får min bil sommarskor. Bussiga Janne byter däck åt mig! Jag undrar om jag ens hade klarat av att byta däck på den här bilen. De är så fantastiskt stora och tunga. Jag är glad att jag slipper.

Jag började bli less på att det var så stökigt hemma. Det känns inte som att jag hinner med att städa, och faktum är att det inte bara känns så, det är så. Men idag, när det var stråååålande solsken, blå himmel och 14 grader varmt, bestämde jag mig för att försöka göra ett ryck iallafall. Och det gick! Jag fick tillochmed dammsuga, så att jag äntligen kan gå barfota igen utan att trampa in en massa skräp i fotsulorna.
Matilda hjälpte till genom att först ligga i storsängen och se Mamma Mu & Kråkan och sen sitta i sin säng och läsa bok. Sen gjorde jag kycklinggryta och Matilda sov middag.

Vid fyra-tiden åkte vi och hämtade morfar och for vidare till faster för att äta grillat. Det var smaskigt. Matilda ville hemskt gärna umgås med Argo, men Argo var inte lika pigg på att umgås med Matilda. Efter mat och fika skjutsade vi hem morfar och åkte vidare till farmor och farfar. Där var vi en stund också, innan vi tillslut åkte hem och gjorde kväll.
Det är så härligt när det är ljust så länge på kvällarna och dagarna är längre. Jag hinner med mer än jag tror, och det behövs verkligen.

Skönt att jag fick städat, det är så deprimerande att komma hem till ett stökigt hem när man är trött och bara vill slänga sig i fåtöljen. Nu kan jag göra det. Får se hur länge det håller i sig. En dammsugning brukar hålla ungefär en vecka.
Snart ska även jag hoppa i säng. Jag har lagt mig vid åtta den senaste tiden, för Matilda vill inte somna ensam, och jag har somnat före nio nästan varenda kväll. Då vaknar jag istället vid fyra och kan inte somna om.
Inatt vaknade jag två och somnade om vid fem. Usch, vad virrig jag var när Matilda slog upp ögonen och sa: "Komma hit! Kramas. Pussas. Näsgnuggas." Som tur är så är hon ju en riktig gosunge som inte har något emot att ligga och dra sig en stund på morgonen.

Jag är glad att vi åtminstone har två rum, och en teveapparat i varje rum. Matilda vill se Mamma Mu & Kråkan nästan jämt, utom när det är Simpsons på teve. Annars säger hon: "Börja film! Mamma Mu!" och så gräver hon i filmlådan. Då kan jag, bekvämt nog, gå in i sovrummet och slå på filmen. Matilda själv springer och hoppar upp i storsängen tjutandes "Mamma Mu! Mamma Mu!" alldeles överlycklig.
När hon precis börjat få för sig att titta film orkade hon aldrig ligga där särskilt länge. Hon studsade upp efter fem minuter och skulle göra något annat. Nu kan hon ligga en stund, helt tyst, och verkligen titta på filmen.
Själv har jag faktiskt inte lyckats se hela Mamma Mu & Kråkan ännu, men jag antar att fler tillfällen ges.