karoos

Nu kanske ni tror att jag ska skriva om att Matilda är mörkrädd, men det ska jag inte. Matildas mamma är däremot mörkrädd. Med tanke på det borde jag gilla midnattsolen, men jag kan inte säga att jag är överförtjust i den. Trots att jag är mörkrädd vill jag ha kolsvart när jag sover. Nackdelen är när jag ska upp mitt i natten och gå på toaletten. För det första är jag rädd att sätta ner fötterna på golvet, för att jag tror att någon kommer gripa tag om mina anklar. För det andra är jag rädd att någon gömmer sig bakom duschdraperiet i badrummet. För det tredje är jag rädd att min spegelbild ska vara helt konstig och le hemskt eller något i dunklet, och det är en spegel mitt framför ansisktet när jag sitter på toaletten. Jag vill inte riktigt tända lampan heller, för det blir för ljust.
Det är totalt ologiskt att vara mörkrädd och jag fattar verkligen inte varför jag är det. Annars är jag ju en ganska orädd person.

Nu är det även så att min lilla unge har kommit på en jätterolig lek, tycker hon iallafall. Den går ut på att när jag går på toaletten så stänger hon in mig där. Sen ställer hon sig på sin lilla stol vid lysknappen och släcker lyset när jag är därinne. Det tycker hon är jätteskoj. Även om det bara hinner vara mörkt en liten stund, och det är mitt på dagen, så tycker jag ändå att det är obehagligt. Idag gjorde hon det och jag försökte säga att det inte var roligt, men hon tycker ju att det är roligt, så det är ganska svårt att övertyga henne.
Jag måste nog ta och lösa problemet med min mörkrädsla. Det känns ganska löjligt, jag är ju ändå över trettio! Jag bestämde för länge sen att jag skulle sluta se skräckfilmer, för det hjälpte ju inte min mörkrädsla direkt, och det har jag hållit. Nu håller jag mig oftast till romantiska komedier. Men minnena från "Blair witch project", "The ring", "The Texas chainsaw massacre" och "The Grudge", för att ge några exempel, lever kvar och det kan ta tid att nöta bort.