Jag tror jag skiter i...
...Kirunafestivalen i år. Jag vill hit istället.
"Dream on..."
"Dream on..."
Småstressigt
Nu ska jag räkna ikapp, så jag kan ta lite påsklov och koppla av. För en gångs skull fattar jag faktiskt vad de är ute efter i matteboken. Jag kunde tillochmed göra några diagnoser utan att först övningsräkna i boken! Amazing. Ibland blir jag lycklig över att jag har en hjärna som är vaken.
I lördags gjorde jag högskoleprovet. Vilken pärs! Hela dagen satt jag i matsalen på Hjampis och ritade pluttar. När jag kom dit hade jag inga förväntningar alls, jag var inte ett dugg nervös, kände ingen press överhuvudtaget. Och det höll i sig under hela dagen, fram till sista delprovet: statistik. Det var enda tillfället på hela dagen jag var orolig att inte hinna färdigt. Jag blev alldeles yr av all information. Det var även det delprov jag hade flest fel på.
I övrigt gick det riktigt bra. Men det dröjer ju innan jag får veta mitt resultat. Det är jobbigt att vänta.
Det var ganska skojigt att göra högskoleprovet, trots att jag nog var äldst där i matsalen (förutom kontrollanterna, förstås, som båda var gamla lärare till mig). Folk satt även i aulan och gjorde prov, där kanske någon enstaka var äldre än mig. Nåja, bättre sent än aldrig, kanske.
Jag fick iallafall lite ljus i min pluggningstunnel när det provet gick så pass smärtfritt. Kanske klarar jag den här terminen utan magsår.
Förbannade bajs!
Och då menar jag bokstavligt förbannade bajs.
Det absolut värsta med våren är all framtinad hundbajs. Ny bajs, årgångsbajs, hård bajs, lös bajs, bajs som fastnat i en sko, ett däck eller liknande och smetats med en bit efter vägen, bajs som ligger i stora högar, bajs som ligger utspridd i en rad av små kluttar, småhundsbajs, storhundsbajs, bajs mitt på trottoaren, bajs uppe i plogvallen, bajs vid lekplatsen och ibland bajs innesluten i en bajspåse men ändå liggandes på backen.
Jag blir så förbannad! Riktigt arg. Hur i helvete jävla svårt ska det vara, era slöa förbannade hundägare i den här kommunen, att plocka upp HUNDBAJSET???
När jag går med min dotter till dagis går jag inte efter en enda skogsväg, inte en enda cykelväg, inte en enda stig, utan längs en gata med villor på båda sidor. Trots det är det otaliga bajshögar längs den korta vägen. Min dotter är inte världsbäst på att prata men hon kan säga "Mycket bajs!".
Om jag var en glad miljonär, som bara hade fritid hela dagarna, skulle jag vara ute och spana efter slöa hundägare som inte plockar upp efter sina hundar. Sen hade jag plockat upp bajset i en bajspåse, följt efter dem hela vägen hem och lämnat bajspåsen utanför deras dörr. Och det hade jag gjort tills de började hålla efter sina hundar själv.
Om man inte klarar av att hålla efter sin hund så ska man inte ha någon hund. Då får man skaffa sig något annat att roa sig med. Som en undulat till exempel.
En gång ropade jag efter en hundägare som lät sin hund bajsa mitt på en hyrd parkering här i området, utan att plocka upp det, men han brydde sig inte utan fortsatte gå som att ingenting hade hänt.
Jag blir ganska arg på människor som slänger skräp på backen också, men skräpet fastnar inte i skor och barnvagnshjul.
Nä, inför rejäla böter för slöa hundägare. 3000 kr för en bajshög vore rimligt. Jag hade kunnat vara en "Hundbajs-Lisa"!
Men...
...jag ska tamejfan göra våfflor iallfall idag, trots mitt förra deprimerande inlägg!
Vissa dagar...
Matilda väckte mig klockan sex. Jag hade legat vaken två timmar på natten och grubblat och varit förbannad. Det är svårt att sova när man är förbannad. Jag hann iallafall somna en stund innan Matilda började prata och jag försökte övertala henne att vila en liten stund till, men ute var det dagsljus och det syntes genom persiennerna, så det blev inget av med det. Min förkylning som lurat bakom pannan i några dagar hade dessutom blivit lite mer påtaglig, så jag kände mig inte alls pigg. Trots allt var jag på ganska bra humör när vi steg upp, klädde på oss, åt frukost, åkte till dagis och jag skrattade till och med lite för mig själv när jag började lasta fram skolböckerna på köksbordet.
Det kändes ändå som en lovande dag, trots lite sömn och förkylning.
Så började jag räkna, och det gick bra till en början, sen tog det stopp. Jag satt med samma uppgift i två timmar! Tillslut gav jag upp och tänkte kolla lite på Internet vad som händer i övrigt på min utbildning. Givetvis har min mattelärare skickat ett mail om att jag saknar närvaro i kursen för förra veckan, för att jag har kört fast lite på logaritmer. Jag har bokat lärarhandledning på skolan här, men jag har inte fått svar ännu.
Sen loggade jag in på CSN för att se om de ändrat mitt beslut om heltid/deltid-strulet. Det hade de ju inte gjort. Det ska vara utbetalning antingen i slutet på den här veckan eller i början på nästa, och det innebär att jag kommer få tvåtusen kronor istället för åttatusen. Mycket uppmuntrande. Nu småskrattar jag inte alls. Jag försöker trösta mig med att jag faktiskt skickade in första inlämningsuppgiften i MaC igår, och att den faktiskt visar att jag är aktiv. Den tog mig två dagar att lösa.
Vissa dagar, som den här, känns det som att jag har tagit på mig för mycket och att jag borde hoppa av utbildningen och gå och tigga på soc. istället. Och det är kanske det jag får göra om CSN inte ändrar sitt beslut.
Jag orkar inte bråka! Och jag försöker verkligen att inte klaga. Men ibland tycker jag väldigt synd om mig själv.
Det kändes ändå som en lovande dag, trots lite sömn och förkylning.
Så började jag räkna, och det gick bra till en början, sen tog det stopp. Jag satt med samma uppgift i två timmar! Tillslut gav jag upp och tänkte kolla lite på Internet vad som händer i övrigt på min utbildning. Givetvis har min mattelärare skickat ett mail om att jag saknar närvaro i kursen för förra veckan, för att jag har kört fast lite på logaritmer. Jag har bokat lärarhandledning på skolan här, men jag har inte fått svar ännu.
Sen loggade jag in på CSN för att se om de ändrat mitt beslut om heltid/deltid-strulet. Det hade de ju inte gjort. Det ska vara utbetalning antingen i slutet på den här veckan eller i början på nästa, och det innebär att jag kommer få tvåtusen kronor istället för åttatusen. Mycket uppmuntrande. Nu småskrattar jag inte alls. Jag försöker trösta mig med att jag faktiskt skickade in första inlämningsuppgiften i MaC igår, och att den faktiskt visar att jag är aktiv. Den tog mig två dagar att lösa.
Vissa dagar, som den här, känns det som att jag har tagit på mig för mycket och att jag borde hoppa av utbildningen och gå och tigga på soc. istället. Och det är kanske det jag får göra om CSN inte ändrar sitt beslut.
Jag orkar inte bråka! Och jag försöker verkligen att inte klaga. Men ibland tycker jag väldigt synd om mig själv.
Nu är den här: parabenskräcken
Jag såg på Nyhetsmorgon i Tv4 i söndags där Råd & Rön presenterade sin undersökning av hudlotion. Så kallade parabener var vanligt förekommande, och de strular med hormonerna så man i värsta fall blir infertil. Studier hade gjorts på djur, men vad parabenerna kunde göra med människor visste man inte säkert.
Jag rusade in i badrummet och började undersöka alla mina flaskor och burkar. Min peeling med tillhörande kroppsmör innehöll flest parabener. Förvånande nog innehöll även Lactacyd-tvål parabener, den är avsedd för att användas i underlivet där själva källan till fertilitet befinner sig. Det var läskigt. Nu är jag rädd för att använda de produkterna. Av Matildas hygienprodukter var det ingen som innehöll parabener, som tur var. Puh.
Bäst i test var iallafall Änglamarks hudlotion, den var gjord helt utan konserveringsmedel. Den har hamnat på min inköpslista nu. Frågan är vad jag ska använda för peeling. Jag funderar på att göra min egen peeling, men då får jag göra i småportioner så att den inte hinner bli dålig. Och det är inte alltid jag har tid med en ordentlig kroppspeeling, inte! Kanske en gång i veckan. Annars är det mest femminutersduschar.
Jag hängde aldrig riktigt på den där akrylamidskräcken, den kändes inte direkt så angelägen på mig. Men parabenskräcken har bitit sig fast. Trots det undrar jag om jag kommer ihåg den om ett år.
Jag rusade in i badrummet och började undersöka alla mina flaskor och burkar. Min peeling med tillhörande kroppsmör innehöll flest parabener. Förvånande nog innehöll även Lactacyd-tvål parabener, den är avsedd för att användas i underlivet där själva källan till fertilitet befinner sig. Det var läskigt. Nu är jag rädd för att använda de produkterna. Av Matildas hygienprodukter var det ingen som innehöll parabener, som tur var. Puh.
Bäst i test var iallafall Änglamarks hudlotion, den var gjord helt utan konserveringsmedel. Den har hamnat på min inköpslista nu. Frågan är vad jag ska använda för peeling. Jag funderar på att göra min egen peeling, men då får jag göra i småportioner så att den inte hinner bli dålig. Och det är inte alltid jag har tid med en ordentlig kroppspeeling, inte! Kanske en gång i veckan. Annars är det mest femminutersduschar.
Jag hängde aldrig riktigt på den där akrylamidskräcken, den kändes inte direkt så angelägen på mig. Men parabenskräcken har bitit sig fast. Trots det undrar jag om jag kommer ihåg den om ett år.
Annons
Jag har annonserat på Kiruna.cc men jag kan ju annonsera här också.
Jag behöver en grafritande miniräknare till MaC-kursen.
De är så fantastiskt dyra att köpa nya, minst 700 kr, och det känns inte riktigt okej.
Har du en som ligger och skräpar så kan jag ta över den för en överenskommen summa.
Jag behöver en grafritande miniräknare till MaC-kursen.
De är så fantastiskt dyra att köpa nya, minst 700 kr, och det känns inte riktigt okej.
Har du en som ligger och skräpar så kan jag ta över den för en överenskommen summa.
Läskigt
Jag har sökt lite utbildningar till hösten. Det känns läskigt. Det är första gången i mitt liv som jag söker till högskola. Jag har bara sökt distansutbildningar, och det fanns rätt många. Nu är det igång. Oj oj.
Plugga ikapp
Jag försöker göra bort en massa pluggande så jag ska få påsklov. Jag vill kunna slappna av och ha ledigt när det är tänkt att jag ska vara ledig. Jag vill inte grubbla på konstiga matteuppgifter eller naturvetenskapliga problem. Förhoppningsvis går det bra, idag har jag gjort bort en hel del diagnoser i naturkunskap. Pust! Sen är det bara resten kvar och på måndag börjar Historia A. Kalas!
Mästaren av huskurer
Min pappa har lärt mig allt jag kan om huskurer, och det är knappt en bråkdel av vad han kan om huskurer. Har jag något att gnälla på, har han en kur på lager, sanna mina ord. Jag gnäller dock inte så där fasligt ofta, men ibland har jag ont någonstans eller känner att allt inte står riktigt rätt till, och då kommer han med tips och trix om hur jag ska lösa mina besvär.
Hans absoluta favorit när det kommer till mirakelmedel är ingefära. Han lägger in ingefära på burk, vilket kan användas mot illamående, halsbränna och allmänt dålig mage bland annat. Avkoket har han gjort eget liniment och gurgelvatten av. Det senaste var att han även gjorde nässpray utav ingefära-avkok. Då höll jag på att fnissa på mig. Han tog en dusch i näsan och sa att det var den bästa nässpray han provat.
Han spånar vidare på vad han kan göra mer med mirakelväxten ingefära, som nog är bra mot allt, tydligen.
Hans absoluta favorit när det kommer till mirakelmedel är ingefära. Han lägger in ingefära på burk, vilket kan användas mot illamående, halsbränna och allmänt dålig mage bland annat. Avkoket har han gjort eget liniment och gurgelvatten av. Det senaste var att han även gjorde nässpray utav ingefära-avkok. Då höll jag på att fnissa på mig. Han tog en dusch i näsan och sa att det var den bästa nässpray han provat.
Han spånar vidare på vad han kan göra mer med mirakelväxten ingefära, som nog är bra mot allt, tydligen.
Syntax error
Av någon anledning har det felat någonstans, felet ska vara åtgärdat och jag ska få studiestöd för heltid som det ska vara. Pust!
Varför kan ingen säga som det är?
Med tanke på alla de här bonusarna och topplönerna som chefer inom diverse bolag blir tilldelade kan jag inte låta bli att bli upprörd över att ingen vågar säga som det är. Det tillsätts krismöten, det görs skrivelser och framförallt skickas mediavana personer ut i rampljuset för att försöka släta över att väldigt få människor får väldigt mycket pengar, samtidigt som väldigt många människor antingen får sänkta löner/pensioner eller blir av med sin inkomst/anställning. Det hade känts mycket mer begripligt ifall dessa lyckligt lottade människor som tjänar multum trots finanskris och lågkonjunktur gick ut och var ärliga. Varför är det ingen som säger: "Det är väl klart att jag vill ha några miljoner! Jag vill gärna ha mer pengar och bli ännu rikare. Jag kan stå för att jag är girig och att jag struntar i att pensionärer får sänkt pension eller att småbarnsföräldrar med dyra bolån blir utan jobb. Huvudsaken är ju att jag blir rik och kan leva gott. Det gör mig nöjd."
Nej, det vi får höra och se är personer som ska släta över hela saken med kommentarer som i det grövsta kan vara: "Jag kan förstå att det sticker folk i ögonen." Det sticker i ögonen, jag upprepar: sticker i ögonen! Det hugger i själ och hjärta att det här är Sverige 2009! Klyftorna ökar, fattigdomen sprider ut sig, de personliga konkurserna ökar. Personer som fäller sådana kommentarer försöker lägga ett täcke över glödande kol. Det pyr fortfarande där under. Frågan är bara när det flammar upp och folk får nog.
Allt har blivit en klassfråga. Till exempel: om du är rik nog att köpa en sprajtans ny miljöbil slipper du bilskatten de fem första åren. Om du däremot är något fattigare och får nöja dig med en något äldre kärra ska du betala högre bensinpris för att din bil släpper ut för mycket koldioxid.
Cheferna med toppbonusar och löner kan köpa fina miljöbilar och spara sina surt förvärvade kronor på bilskatten de slipper, medan arbetaren som blev av med jobbet får strafftaxa för att han/hon inte hade råd att köpa en miljöbil.
Jag börjar undra om det var bättre när jag var ung och arg på allt och alla. Det känns lite som att jag skulle behöva få tillbaka lite av den jävlaranamman idag.
Nej, det vi får höra och se är personer som ska släta över hela saken med kommentarer som i det grövsta kan vara: "Jag kan förstå att det sticker folk i ögonen." Det sticker i ögonen, jag upprepar: sticker i ögonen! Det hugger i själ och hjärta att det här är Sverige 2009! Klyftorna ökar, fattigdomen sprider ut sig, de personliga konkurserna ökar. Personer som fäller sådana kommentarer försöker lägga ett täcke över glödande kol. Det pyr fortfarande där under. Frågan är bara när det flammar upp och folk får nog.
Allt har blivit en klassfråga. Till exempel: om du är rik nog att köpa en sprajtans ny miljöbil slipper du bilskatten de fem första åren. Om du däremot är något fattigare och får nöja dig med en något äldre kärra ska du betala högre bensinpris för att din bil släpper ut för mycket koldioxid.
Cheferna med toppbonusar och löner kan köpa fina miljöbilar och spara sina surt förvärvade kronor på bilskatten de slipper, medan arbetaren som blev av med jobbet får strafftaxa för att han/hon inte hade råd att köpa en miljöbil.
Jag börjar undra om det var bättre när jag var ung och arg på allt och alla. Det känns lite som att jag skulle behöva få tillbaka lite av den jävlaranamman idag.
Let's dance
Oh my god! Jag gillar Morgan och jag tycker det är jäkligt skoj att se Magnus lyckas med sin dans varje fredag. Jag gillar även Laila.
Jag tyckte dessutom väldigt mycket om Elisabet, hon är så cool, så tuff, så frän. Hon kom så långt och det är så jäkla kul!
Grattis ändå till Elisabet och Tobias, ni var grymma hela vägen.
Nu är det dock giganternas kamp. Jag vet inte vem jag vill se som vinnare. Det pendlar mycket mellan Laila, Morgan och Magnus. Alla är värdiga vinnare. Jag tycker att Laila har förtjänat bättre kritik utav juryn, för hon har preserat grymt bra. (Sen vet jag ingenting om tiodans och regler som ska följas där.) Många gånger har jag sett henne göra hur bra som helst ifrån sig och blivit nöjd över 6:or och 7:or, och sagt att det är bra att få kritik. Men hon har ju varit strålande!
Morgan har en jävligt skön attityd och har överraskat med att vara grym på dansgolvet. Han har verkligen fattat galoppen och gått från att vara en för mig doldis till att bli förstahandsfavorit.
Magnus har jag följt som världens starkaste man. Jag har alltid gillat Magnus. Och när han visade att han även kunde svänga på höfterna höll jag på att tappa hakan, som Elisabet och Tobias förra veckan. Så jag hejar på Magnus också.
Vem som än tar hem det här kommer att ha min röst. Därför kommer jag inte att rösta på någon utav dem. För mig är det oavgjort. Hejja alla tre!
(Fan vad jag är stel, vilka danssteg hade jag kunnat ta, överhuvudtaget?)
Jag tyckte dessutom väldigt mycket om Elisabet, hon är så cool, så tuff, så frän. Hon kom så långt och det är så jäkla kul!
Grattis ändå till Elisabet och Tobias, ni var grymma hela vägen.
Nu är det dock giganternas kamp. Jag vet inte vem jag vill se som vinnare. Det pendlar mycket mellan Laila, Morgan och Magnus. Alla är värdiga vinnare. Jag tycker att Laila har förtjänat bättre kritik utav juryn, för hon har preserat grymt bra. (Sen vet jag ingenting om tiodans och regler som ska följas där.) Många gånger har jag sett henne göra hur bra som helst ifrån sig och blivit nöjd över 6:or och 7:or, och sagt att det är bra att få kritik. Men hon har ju varit strålande!
Morgan har en jävligt skön attityd och har överraskat med att vara grym på dansgolvet. Han har verkligen fattat galoppen och gått från att vara en för mig doldis till att bli förstahandsfavorit.
Magnus har jag följt som världens starkaste man. Jag har alltid gillat Magnus. Och när han visade att han även kunde svänga på höfterna höll jag på att tappa hakan, som Elisabet och Tobias förra veckan. Så jag hejar på Magnus också.
Vem som än tar hem det här kommer att ha min röst. Därför kommer jag inte att rösta på någon utav dem. För mig är det oavgjort. Hejja alla tre!
(Fan vad jag är stel, vilka danssteg hade jag kunnat ta, överhuvudtaget?)
Coming up
Kiruna Quiz. Så fila på dina Kiruna-kunskaper. Snart kommer en quiz som kan ge dig en fin present. Eller nåt. Vad sägs om det?
Hur länge är det möjligt?
Vi bor i en tvåa och jag undrar hur länge vi kan göra det. Många, många har talat om för mig att det blir trångt att bo med barn i en tvåa och att jag kommer att märka det, med alla leksaker och dyligt. Och jag undrar när det blir ohållbart, när kommer vi inte kunna bo kvar i en tvåa? När måste vi flytta? Inte än hoppas jag. Jag kämpar på för att vår tvåa ska vara mer än tillräcklig för oss i vår familj. Jag har ju tillochmed räknat med en till unge, att jag och Husse ska sova i bäddsoffa i vardagsrummet och att sovrummet blir barnens rum. Men kommer det att bli så?
Jag har åtminstone gjort mitt bästa för att ge Matilda ett "eget" rum i sovrummet. Jag spenderade en hel dag åt att möblera om, efter noggrann planering framför "Grey's Anatomy" i onsdags. Nu har Matilda sin egen vrå, sitt eget hörn, i sovrummet. Trots alla sina leksaker är mammas nattduksbord fortfarande mest intressant. Men ändå.
Tänk förr i tiden, när en hel familj bodde i ett rum och kök och bara kallvatten i kranen. Då var det minsann inget prat om att inte ha plats för barnens leksaker. Det var bara att gilla läget. Så varför gnälla? Jag gnäller inte. Men jag önskar mig ett Kontiohus.
Jag har åtminstone gjort mitt bästa för att ge Matilda ett "eget" rum i sovrummet. Jag spenderade en hel dag åt att möblera om, efter noggrann planering framför "Grey's Anatomy" i onsdags. Nu har Matilda sin egen vrå, sitt eget hörn, i sovrummet. Trots alla sina leksaker är mammas nattduksbord fortfarande mest intressant. Men ändå.
Tänk förr i tiden, när en hel familj bodde i ett rum och kök och bara kallvatten i kranen. Då var det minsann inget prat om att inte ha plats för barnens leksaker. Det var bara att gilla läget. Så varför gnälla? Jag gnäller inte. Men jag önskar mig ett Kontiohus.
Jag har ju hålen kvar...
På det glada nittiotalet var jag tonåring och gillade att göra hål på mig själv. Jag gjorde ett par i min näsvinge vilka jag var väldigt nöjd med. Tyckte det var dösnyggt med ringar i näsan. 1994 flyttade jag till Göteborg och där fanns ett ställe som gjorde hål i folk, det var deras grej och de hette Barbarella. Första gången jag gick dit bokade jag en tid för att pierca ögonbrynet. Sen piercade jag även läppen, tungan och naveln där och det var 1996. Ögonbrynet och läppen kändes som ett getingstick, ganska ont alltså. Navlen kändes litegrann. Tungan kändes inte alls, men den svällde upp och blev dubbelt så tjock några dagar, efter läkningen är det den piercing jag har haft minst ont/problem utav. Sen dess har jag tagit ur och sattit i mina smycken då och då. Sist jag tog ur dem var när jag var gravid med Matilda. Sen har jag bara varit slö och inte tagit mig för att bry mig om mina befintliga piercinghål. Sen kom jag på att ring i läppen faktiskt är jäkligt tjusigt, och insåg till min förtvivlan att jag på något sätt blivit av med min ring som jag haft i läppen. Dessutom har jag haft oturen att tappa tre olika kulor till min navelpiercing, så jag har varit utan den också. Jag har varvat navel och tunga, eftersom de smyckena haft samma tjocklek och därför kunnat använda samma kula. Men jag tröttnade på att hålla på byta omvartannat.
Tack vare min syster och hennes blogg surfade jag in på Barbarellas hemsida och blev lite till mig i trasorna. Först och främst ville jag ha nya kulor till min navel- och min tungpiercing, sen ville jag ha nya örhängen. Det vore dessutom fränt att sätta tillbaka ringen i läppen, tänkte jag och beställde järnet därifrån. Och jag är inte klar än. Det är alltid skoj att ha lite att välja mellan och det finns verkligen mycket att välja mellan! Det gick jäkligt fort att få hem smyckena dessutom, så jag vill verkligen tipsa om Barbarellas hemsida!
Numera har jag fyllt några av mina hål. Näsvingen är näst på tur, men jag kommer ändå ihåg att det var en utav mina besvärligaste piercings. Sist jag hade ring där läkte det inte ordentligt och gjorde ont lite hela tiden. Ögonbrynet är totalt uteslutet, det hålet får vara. Det är ändå inget hål längre, jag tror jag hade ring där i ungefär ett år, sen började ringen att vandra och jag tog ur den och lät det läka igen.
Är det förresten någon där ute som skulle vilja ha en neongul plastplugg på 8mm till örat så har jag en som jag inte kommer att behöva i framtiden. (Vad jag vet nu iallafall...) Kommentera mig isåfall så kan jag skicka den. Det är ju onödigt att den ska ligga här och skräpa. 
Csn muckar som vanligt
Fick ett mail idag av CSN som säger att jag inte studerar på heltid, utan på 75%. Därför kommer de att sänka mitt bidrag och dessutom dra av det jag fått för mycket i januari och februari. Det dumma är att jag studerar på heltid. Med fullt bidrag går jag plus minus noll varje månad. Sänker de bidraget är det färdighaft för mig och jag får vända mig till socialen, vilket jag lovat mig själv att inte göra mer.
De påstår att min skola sagt att jag ska ha fram till sista juni på mig att läsa företagsekonomi. Jag är klar med den, ska göra slutprovet i april. Så jag fattar inte var de fått det ifrån.
Men saker och ting ska tydligen inte fungera friktionsfritt. Det ska strulas och kompliceras till. Man ska aldrig kunna andas ut och känna sig trygg. Nej, CSN håller mig på alerten minsann. Jag kanske ska vara tacksam?
De påstår att min skola sagt att jag ska ha fram till sista juni på mig att läsa företagsekonomi. Jag är klar med den, ska göra slutprovet i april. Så jag fattar inte var de fått det ifrån.
Men saker och ting ska tydligen inte fungera friktionsfritt. Det ska strulas och kompliceras till. Man ska aldrig kunna andas ut och känna sig trygg. Nej, CSN håller mig på alerten minsann. Jag kanske ska vara tacksam?
Utflykt
Matilda och jag var på utflykt den här helgen. Vi åkte på fredag eftermiddag och kom hem igår på dan. Vi har träffat Husse och shoppat. En liten minisemester som var riktigt trevlig och avkopplande.
Nu har Matilda en ny säng, och hon gillar den! Jag skruvade ihop den igår och hon provlåg den med täcke och tutte och sa att det var mysigt. Nu står spjälis och väntar på att bli buren till källaren, men först ska jag montera isär den. Matilda var alltså ett år, 11 månader och fyra dagar när hon bytte från spjälsäng till vanlig säng. Hon har sovit som en sten inatt, så jag antar att hon trivs bra i sin nya säng.
Matilda fick även en koja, några grytor, en pall, en Barbie, solglasögon, blöjor, tallrikar och skålar, en lampa, ett par strumpbyxor, lakan, täcke och kudde. Jag fick nya gardiner till sovrummet, 2 st underlakan till dubbelsängen och hårklämmor.
Det var så roligt att träffa Husse också. Konstigt roligt. Jag var glad, ledsen, stressad, lugn, harmonisk, kär och längtande på samma gång. Det märkte min mage, som gick och sov i ett par dagar, jag hade inte direkt någon matlust alls därborta.
Det gick jättebra att köra bil också, Matilda sov ungefär 85% av resan. Jag fick prova farthållaren på bilen. Och så drog bilen mycket mindre bensin än jag väntat mig. En toppenresa, helt enkelt.
Nästa resa är redan inbokad. Det är nedräkning och jag längtar redan.
Länge sen
Jag har faktiskt nästan aldrig tid att sitta vid datorn längre, förutom när jag ska göra distansuppgifter i skolarbetet och betala räkningar. Annars sitter jag inte här.
Idag är jag uppe alldeles för sent, och det är för att jag suttit och räknat lite på kvällen. Min hjärna brukar inte tycka om att räkna efter klockan åtta på kvällen, men idag gick det faktiskt ganska bra. Jag lärde mig något nytt dessutom. Nu har jag bara några uppgifter kvar i det här avsnittet. Imorgon ska jag försöka ge mig på sista diagnosen innan jag börjar på nästa avsnitt på måndag. Jag ligger fortfarande efter lite grann, och det stör mig. Det är ju faktiskt inte så att jag slöar eller struntar i det. Från och med nästa vecka kommer jag att få sitta uppe så här på kvällarna, för då utökas pluggandet med Historia A. Hoppas det är kul som sjutton så jag orkar hålla mig vaken.
Idag hade jag in bilen på ombesiktning. Det gick bra och det blev inte så dyrt. Men jag är lite osams med min bil för att bakluckan fryser fast hela tiden. På verkstaden hade de låtit luckan vara öppen för att det skulle tina och torka ordentligt, och jag såg faktiskt att det var torrt när jag hämtade bilen. Ändå hade luckan frusit fast igen när jag och Matilda kom hem från mormor och morfar. Jag fattar inte hur det går till! Jag hoppas att den hinner tina upp imorgon och att helgen blir solig och förhållandevis varm, så att jag slipper bryta mig in i skuffen via baksätet.
Tänk om jag skulle ta och borsta tänderna och hoppa i säng nu. Ögonen börjar gå i kors, och det jag ser när jag blundar är multiplikation och division av bråk. Bråk med x och y:n, a:n och b:n, upphöjda till två, tre och fyra. Jag ser kvadratrötter, polynom och polynom i faktorform, binomer, grafer, x-axlar och y-axlar, koefficienter, reella uttryck, kvadreringsregeln och konjugatregeln...
Hoppas jag drömmer om något annat.
Idag är jag uppe alldeles för sent, och det är för att jag suttit och räknat lite på kvällen. Min hjärna brukar inte tycka om att räkna efter klockan åtta på kvällen, men idag gick det faktiskt ganska bra. Jag lärde mig något nytt dessutom. Nu har jag bara några uppgifter kvar i det här avsnittet. Imorgon ska jag försöka ge mig på sista diagnosen innan jag börjar på nästa avsnitt på måndag. Jag ligger fortfarande efter lite grann, och det stör mig. Det är ju faktiskt inte så att jag slöar eller struntar i det. Från och med nästa vecka kommer jag att få sitta uppe så här på kvällarna, för då utökas pluggandet med Historia A. Hoppas det är kul som sjutton så jag orkar hålla mig vaken.
Idag hade jag in bilen på ombesiktning. Det gick bra och det blev inte så dyrt. Men jag är lite osams med min bil för att bakluckan fryser fast hela tiden. På verkstaden hade de låtit luckan vara öppen för att det skulle tina och torka ordentligt, och jag såg faktiskt att det var torrt när jag hämtade bilen. Ändå hade luckan frusit fast igen när jag och Matilda kom hem från mormor och morfar. Jag fattar inte hur det går till! Jag hoppas att den hinner tina upp imorgon och att helgen blir solig och förhållandevis varm, så att jag slipper bryta mig in i skuffen via baksätet.
Tänk om jag skulle ta och borsta tänderna och hoppa i säng nu. Ögonen börjar gå i kors, och det jag ser när jag blundar är multiplikation och division av bråk. Bråk med x och y:n, a:n och b:n, upphöjda till två, tre och fyra. Jag ser kvadratrötter, polynom och polynom i faktorform, binomer, grafer, x-axlar och y-axlar, koefficienter, reella uttryck, kvadreringsregeln och konjugatregeln...
Hoppas jag drömmer om något annat.
