karoos

Med tanke på alla de här bonusarna och topplönerna som chefer inom diverse bolag blir tilldelade kan jag inte låta bli att bli upprörd över att ingen vågar säga som det är. Det tillsätts krismöten, det görs skrivelser och framförallt skickas mediavana personer ut i rampljuset för att försöka släta över att väldigt få människor får väldigt mycket pengar, samtidigt som väldigt många människor antingen får sänkta löner/pensioner eller blir av med sin inkomst/anställning. Det hade känts mycket mer begripligt ifall dessa lyckligt lottade människor som tjänar multum trots finanskris och lågkonjunktur gick ut och var ärliga. Varför är det ingen som säger: "Det är väl klart att jag vill ha några miljoner! Jag vill gärna ha mer pengar och bli ännu rikare. Jag kan stå för att jag är girig och att jag struntar i att pensionärer får sänkt pension eller att småbarnsföräldrar med dyra bolån blir utan jobb. Huvudsaken är ju att jag blir rik och kan leva gott. Det gör mig nöjd."
Nej, det vi får höra och se är personer som ska släta över hela saken med kommentarer som i det grövsta kan vara: "Jag kan förstå att det sticker folk i ögonen." Det sticker i ögonen, jag upprepar: sticker i ögonen!  Det hugger i själ och hjärta att det här är Sverige 2009! Klyftorna ökar, fattigdomen sprider ut sig, de personliga konkurserna ökar. Personer som fäller sådana kommentarer försöker lägga ett täcke över glödande kol. Det pyr fortfarande där under. Frågan är bara när det flammar upp och folk får nog.

Allt har blivit en klassfråga. Till exempel: om du är rik nog att köpa en sprajtans ny miljöbil slipper du bilskatten de fem första åren. Om du däremot är något fattigare och får nöja dig med en något äldre kärra ska du betala högre bensinpris för att din bil släpper ut för mycket koldioxid.
Cheferna med toppbonusar och löner kan köpa fina miljöbilar och spara sina surt förvärvade kronor på bilskatten de slipper, medan arbetaren som blev av med jobbet får strafftaxa för att han/hon inte hade råd att köpa en miljöbil.
Jag börjar undra om det var bättre när jag var ung och arg på allt och alla. Det känns lite som att jag skulle behöva få tillbaka lite av den jävlaranamman idag.