Vissa dagar...
Det kändes ändå som en lovande dag, trots lite sömn och förkylning.
Så började jag räkna, och det gick bra till en början, sen tog det stopp. Jag satt med samma uppgift i två timmar! Tillslut gav jag upp och tänkte kolla lite på Internet vad som händer i övrigt på min utbildning. Givetvis har min mattelärare skickat ett mail om att jag saknar närvaro i kursen för förra veckan, för att jag har kört fast lite på logaritmer. Jag har bokat lärarhandledning på skolan här, men jag har inte fått svar ännu.
Sen loggade jag in på CSN för att se om de ändrat mitt beslut om heltid/deltid-strulet. Det hade de ju inte gjort. Det ska vara utbetalning antingen i slutet på den här veckan eller i början på nästa, och det innebär att jag kommer få tvåtusen kronor istället för åttatusen. Mycket uppmuntrande. Nu småskrattar jag inte alls. Jag försöker trösta mig med att jag faktiskt skickade in första inlämningsuppgiften i MaC igår, och att den faktiskt visar att jag är aktiv. Den tog mig två dagar att lösa.
Vissa dagar, som den här, känns det som att jag har tagit på mig för mycket och att jag borde hoppa av utbildningen och gå och tigga på soc. istället. Och det är kanske det jag får göra om CSN inte ändrar sitt beslut.
Jag orkar inte bråka! Och jag försöker verkligen att inte klaga. Men ibland tycker jag väldigt synd om mig själv.
Hade jag varit närmare hade jag hjälpt dig med all matte! Jag tycker dessutom att det är roligt 0:o) Sen är det roligt att försöka omsätta det man kan så att någon annan förstår. Det är väl inte för inte jag läst mattepedagogik och är lärare i naturvetenskap...
Det är förjävligt att man ska behöva gå omkring och oroa sig över sådana saker som borde vara självklara och lösa sig direkt! Jag håller tummarna för att det fixar sig och du får dina pengar :) Såg förresten att du skrivit att jag var fränast. Blev lite generad, men tack! Det värmde :)
Åh, vad glad jag hade varit om du var här och hjälpte mig med matten, Sophie! Jag behöver inte mycket förklarat innan jag fattar själv, men ibland står det bara still och det är lätt att jag fastnar i samma tankemönster som inte ger någon lösning. Varför bor du så långt bort? Eller är det jag som bor långt bort?
Jag fick beslutet från CSN igår, och de har ändrat till heltid igen. FY FAN VAD SKÖNT! Jag blir så galen när det strular, såna där saker som man faktiskt tar för givet att de ska funka som de ska.
Och du är ju fränast Sofi!
På ett sätt är ju Kiruna någon slags mittpunkt. Det ligger närmare Nordpolen och så... Så jag vet inte. Stockholm ligger väl utkastat bara på måfå? Jag tror att det är jag som bor långt bort.
