karoos

Igår var det inte bara nationaldag, nej. Kirunas bilentusiaster bjöd på bilutställning och cruising genom stan. Kiruna bjöd på 5 plusgrader och hagelskurar.
Älskar man Kiruna, eller?

Jag tror det blir bojkott av festivalen i år. Typiskt att det var i år Thåström spelar. Han är i och för sig den enda jag verkligen vill se av artistutbudet 2009.
Jag hade tänkt gå, för jag går ju varje år. Det är min tradition.
Men nu är jag sur. Riktigt sur.
Det bästa med Kirunafestivalen har varit att torsdagar har varit gratis, men ändå har det varit bra artister då.
År 2009 tar de betalt för torsdagen också.
Fy skäms! 10-års jubileum och allt.

...kommer regn, och efter regn kommer kanske lite solsken? Idag är det 4 plusgrader och regn med inslag av snö här i Kiruna. Märk väl, bara inslag av snö, i största grad regn.
Det är alldeles grönt ute. Jag kommer inte ihåg hur det var förra året, men det känns som att det är tidigt i år. Det ser iallafall ut som sommar.

Jag har tittat på vädret i ungefär en vecka, för jag hörde att det skulle bli supervarmt här uppe i helgen som var. På onsdag och torsdag förra veckan stod det att det skulle blåsa, sen har det inte stått någonting om det. I helgen skulle det tydligen blåsa mellan 5 och 9 m/s i Kiruna. Jaså? Det är någon som har glömt bort att säga det åt blåsten!
Igårkväll när jag låg och tittade på teve så stormade det ganska rejält, jag kollade på text-tv och där stod det: Kiruna just nu, vindstyrka 5 m/s.
Jag är ledsen, men den här vinden är inte av styrkan 5 m/s! Det är inte möjligt!
Men på något vis existerar inte den här blåsten iallafall.

När jag kom upp på krönet av Hj.Lundbohmsvägen, vid järnvägsparken, i morse, blåste det så kraftigt att jag nästan stod still trots att jag var ute på power-walk. Jag är så fruktansvärt less på det här nu. Snart har det stormat i en vecka. Jag kan ju bara tänka mig att när stormen lägger sig blir det mulet och plus 5 grader. För nu är det stråååålande solsken och det hade varit jättevarmt och härligt, om det inte blåste.

Har jag hamnat i en gnällperiod månne? Vad tråkigt isåfall. Jag ska försöka bli lite skojigare.

Jag visste inte ens att Kiruna hade ett ridgymnasium, men så är fallet. Åh, vad jag önskar att Kiruna hade ett ridgymnasium när jag skulle välja gymnasium. Då hade jag sluppit börja på naturvetenskapliga linjen i den hemska klassen, jag hade sluppit vantrivas i skolan, jag hade inte skolkat ett halvår och jag hade nog inte flyttat till Göteborg.

Nu är iallafall Kirunas ridgymnasium nedläggningshotat, för att det inte finns nog med pengar.
Skräll! Det finns inte nog med pengar till något som väldigt många tjejer är intresserade av, trots att tjejerna själva är beredda att själva betala en hel del för att få hålla på med det de älskar allra mest. Det finns inte pengar för att kanske få behålla några av tjejerna i Kiruna, istället för att se dem flytta så fort de får chansen.
Tyvärr tjejer, det finns inte pengar.

Jag har varit hästintresserad hela mitt liv, så långt jag kan minnas. Det som har hållit mig från mitt hästintresse är att jag inte har haft råd att hålla på med det. Det har alltid varit det roligaste jag kan tänka mig att göra, fortfarande än idag är min högsta önskan att ha en egen häst.
Jag har gått ridkurs när jag haft råd, men grejen är ju att om man inte är aktiv hela tiden så glömmer man bort, man tappar balansen och blir nästan nybörjare igen. Det är frustrerande att börja om varje gång.
Det gör mig så förbannad att de som är hästintresserade (vilket i högsta grad är tjejer) inte kan få mer stöd. Man får själv stå för sin egen utrustning, en ridlektion kostar ca 100 kr per tillfälle, vissa köper egna borstar, kratsar, skrapor och även ibland utrustning till hästen.
Jag kan säga att när man var hästtjej på min tid var man inte någon riktig hästtjej om man inte hade egna skötgrejer, helst i en trälåda och helst till en privathäst. Det är säkert likadant nu. Jag var lite ute som hade mina grejer i en tygkasse, skötte en ridskolehäst som ingen annan brydde sig om och mina ridbyxor var slitna arvegods.
Ridsport är en dyr sport.
Snälla, ge fler vanliga tjejer chansen att få syssla med det de älskar, så att de inte blir bittra som jag.
Det jag är mest bitter över i mitt liv, och faktiskt det enda jag är bitter över, är att jag inte har ägnat mig åt hästar hela tiden.

Kiruna har alltid varit en stad för mig. En liten stad, men ändå en stad. Tack vare LKAB skulle det alltid finnas en stad här, om än liten. Nu gör det inte det längre. Kiruna är en glesbygd. Hör ni hur deprimerande det låter? Glesbygd! Okej, det har väl alltid varit lite glest mellan byggnaderna här. Varje Kiruna-bo har ju haft ca 1kvkm för sig själv, om man slår ut det. Men Kiruna har ändå haft det där som en stad har, caféer, bio, klädbutiker och så vidare. Men vår bio är inte en SF-bio, presentkort man kan vinna gäller inte där. Våra caféer har inte öppet efter sex eller på söndagar (med något undantag). Våra klädaffärer går att räkna på en hand.
Vad gäller sjukvården vet ju de flesta att BB fick bomma igen här för några år sedan. I sommar står Kiruna utan akut-kirurgi. Det är inte nödvändigt, säger man. Nä, jag håller med. Kiruna är ju en glesbygd och hur många glesbygdskommuner har BB och akutkirurgi? Det är bara så jäkla långt till närmaste ställe från Kiruna.
Jag vet inte, men det känns lite sorgligt att erkänna hur litet Kiruna faktiskt är, även om det är ett stort namn på världskartan.

Åh, jag vill sjunga den nu med Cammo-Flammo! Nu grönskar det verkligen. Gräset blir grönare för var dag och igår såg vi maskrosor på stan. Himlen är blå, solen skiner och jag fryser! Jag är konstig. Kanske blir jag mentalt beredd på mycket varmare väder när jag är inne och tittar ut, så att jag sen när jag kommer ut blir förvånad att det inte var så varmt som det såg ut. Imorse var det så varmt i rummet och köket när solen hade legat på att jag fick ge blommorna en liter vatten var. Sen när vi skulle åka till dagis så blåste det litegrann och jag frös. Jag har faktiskt inga långkalsonger på mig längre. Till och med min pappa hade sin första långkalsongfria dag igår. Grattis!
Kanske är det läge för en mjukglass efter dagis. Men jag undrar ifall de har ställt ut några bänkar på stan? Annars är det väl bara att trängas med den något mer onyktra populationen i stan på någon av året-runt-bänkarna.

ska man inte ropa hej förrän i början på juli, kanske. Idag snöade det när vi vaknade. Men den snön smälte i samma stund den landade, så det blev inget vitt täcke iallafall.
Det var rätt skönt med lite nederbörd, det kändes så friskt i luften och det var lätt att promenera.

Jag måste få gnälla lite, eller ganska mycket faktiskt, för det kokar i mig! Det är så in i helvete skräpigt ute nu. Det är dammigt, grått, smutsigt, hundbajsigt och skräpigt. Jag fattar inte hur mycket skräp det ligger ute efter gatorna! Jag tror knappt att det är sant. Och det är tamejfan allt, från tops till navkapslar. Helt sanslöst.
Det kliar i hela mig när jag ser allt skräp, jag vill städa och plocka upp allt. Men då skulle jag nog avlida, för det är så mycket. Det spelar ingen roll var man tittar heller, det är överallt.
Varför är det då så mycket skräp ute?
Vem är det som skräpar ner och varför gör de det?
Hur tänker de då?
Jag förstår verkligen inte. Verkligen, verkligen inte.
Jag har kanske slängt skräp på backen någon enstaka gång i mitt liv, men det minns jag inte. Jag ska trots allt inte säga att jag aldrig har gjort det, för det vet jag inte. Men vad jag kommer ihåg och det som finns i mitt medvetande säger att om det inte finns någon soptunna i närheten av mig och mitt skräp så stoppar jag det i fickan, väskan, i nätpåsen på barnvagnen eller något annat fiffigt ställe och tar det med mig till närmaste soptunna där jag då slänger det.
Här kommer några exempel på skräp jag sett på min promenadrunda:
Ett kedjeskydd till en cykel, ligger slängd bredvid gång/cykelstigen vid tågstationen
En kondom, öppnad, utdragen och kanske använd, ligger slängd intill trottoaren på Hj.Lundbohmsvägen
En tops, ligger efter Borraregatan
En hundbajspåse med hundbajs i, har jag för mig ligger efter Brytaregatan, men det finns säket fler
En stor energidryckburk, ligger slängd intill trottoaren ovanför Bolagshotellet
En Smirnoff Ice-flaska, ligger inte så långt från mitt hus
En platt Fanta-burk, ligger efter Borraregatan
Ett cigarettpaket, ligger efter Dübengatan tillsammans med ett gäng fimpar
Många godispapper ligger också efter Dübengatan
Visst har jag roligt?

Jag tog en promenad efter jag lämnat Matilda på dagis och då hörde jag den, Rödvingetrasten! Den satt och sjöng i en gran på en tomt och jag ställde mig och lyssnade en stund, spelade in och skickade till mamma som är i Västerås.
Sen gick jag vidare och vid Bolagshotellet var det flera stycken rödvingetrastar som sjöng så det ekade bland träden. Det är ett riktigt vårtecken, som jag längtar efter varje vår.
Välkommen tillbaka till Kiruna, rödvingetrastar!

Och då menar jag bokstavligt förbannade bajs.
Det absolut värsta med våren är all framtinad hundbajs. Ny bajs, årgångsbajs, hård bajs, lös bajs, bajs som fastnat i en sko, ett däck eller liknande och smetats med en bit efter vägen, bajs som ligger i stora högar, bajs som ligger utspridd i en rad av små kluttar, småhundsbajs, storhundsbajs, bajs mitt på trottoaren, bajs uppe i plogvallen, bajs vid lekplatsen och ibland bajs innesluten i en bajspåse men ändå liggandes på backen.
Jag blir så förbannad! Riktigt arg. Hur i helvete jävla svårt ska det vara, era slöa förbannade hundägare i den här kommunen, att plocka upp HUNDBAJSET???
När jag går med min dotter till dagis går jag inte efter en enda skogsväg, inte en enda cykelväg, inte en enda stig, utan längs en gata med villor på båda sidor. Trots det är det otaliga bajshögar längs den korta vägen. Min dotter är inte världsbäst på att prata men hon kan säga "Mycket bajs!".

Om jag var en glad miljonär, som bara hade fritid hela dagarna, skulle jag vara ute och spana efter slöa hundägare som inte plockar upp efter sina hundar. Sen hade jag plockat upp bajset i en bajspåse, följt efter dem hela vägen hem och lämnat bajspåsen utanför deras dörr. Och det hade jag gjort tills de började hålla efter sina hundar själv.

Om man inte klarar av att hålla efter sin hund så ska man inte ha någon hund. Då får man skaffa sig något annat att roa sig med. Som en undulat till exempel.
En gång ropade jag efter en hundägare som lät sin hund bajsa mitt på en hyrd parkering här i området, utan att plocka upp det, men han brydde sig inte utan fortsatte gå som att ingenting hade hänt.

Jag blir ganska arg på människor som slänger skräp på backen också, men skräpet fastnar inte i skor och barnvagnshjul.
Nä, inför rejäla böter för slöa hundägare. 3000 kr för en bajshög vore rimligt. Jag hade kunnat vara en "Hundbajs-Lisa"!

Kiruna Quiz. Så fila på dina Kiruna-kunskaper. Snart kommer en quiz som kan ge dig en fin present. Eller nåt. Vad sägs om det?

Mannen på bilden är han som säljer världens bästa läppvalla.  Det är bivaxsalva från Norrbottens Honung. Om du vill ha en burk kan du ringa till dem på 0921-482030.



Min gamla burk tog helt slut ganska nyligen, och den har jag haft i flera år. Vi får se hur länge den här räcker då. Jag var bara tvungen att köpa en burk honung också.

Det var kallt som sjutton att gå omkring på marknaden. Trots att termometern bara visar -16 grader. Men när man går sakta och stannar ofta blir man fort kall. Härligt att solen sken iallafall!
Jag fyndade även ett par Graninge-kängor som jag ska börja gå in till veckan. Nu är jag nöjd för den här marknaden, trots att jag inte köpte någon kaffeost. Kanske, kanske går jag förbi imorgon och köper en. Kan hända att jag ångrar mig annars och det är ju ett halvår till nästa marknad.

Det var samling på Kupoltorget klockan 12 där några höll tal. Sen gick fackeltåget genom stan. Det var roligt att det var så mycket folk. Kirunabor kan de med!







Matilda hade koppel så hon inte skulle försvinna i folkmassan.

Det var riktigt fint väder när vi vaknade. -15 grader och strålande sol. Så här såg det ut när vi var ute.















Nu har det mulnat på och börjat snöa igen. Jag fick rusa ut och dra ur sladden ur bilen.
Solen, kom tillbaka!

Snöfestivalen är över och siktet är inställt på Kirunafestivalen. I år firar Kirunafestivalen 10-års jubileum! Tänk att det var tio år sedan man stod där och kikade på Dilba genom hönsnätet. Då anade man inte att festivalen skulle bli så här stor och lyckad som den är nuförtiden. Varje år har det gått rykten om att det är sista året det blir någon festival, men varje år har den kommit tillbaka. Det senaste året har jag faktiskt inte hört något sådant rykte, det verkar som att Kirunafestivalen har kommit för att stanna.
Dragplåstren i år verkar bli Takida och Turbonegro. Det bådar gott. Då är det iallafall två bra band. Jag undrar dock ifall campingplatsen återkommer i år. Förra året blev det ingen organiserad campingplats eftersom ingen ville hålla i det. Jag vet att det kommer publik utifrån som faktiskt skulle behöva en campingplats, därför hoppas jag att det blir en i år. Vad hade man själv gjort om man åkt till Hulstfred och så fanns det ingen camping? Iochförsig tar inte Kirunafestivalen hutlöst betalt för sina biljetter, det är det mest fantastiska med vår festival. Trots att man har ont om pengar har man faktiskt råd med en biljett, en helgbiljett tillochmed. Speciellt om man köper den i god tid.
Några utav festivalerna har jag varit med och byggt en utav scenerna. Det har varit ett roligt jobb, tungt men roligt. Det har bidragit till att jag har kommit i festivalstämning redan på måndagen på festivalveckan. Och varje gång vi skulle riva scenen, på söndagen, tänkte jag: är det redan över?
Det har stått många bra artisterna på scenerna. Jag själv har stått på scenen två gånger, ha ha!
Ja, det känns inte riktigt dags att börja fundera på årets festival, när jag bara är en vanlig besökare. Men det ska bli spännande att se vilka artister som tillkommer.

Förra veckan var det plusgrader ute, men man vet ju som Kiruna-bo att våren inte kommer i slutet på januari. Våren kommer inte ens i mars, den kan märkas i april men det är inte förrän i maj som snön smälter bort helt. Trots det kan det komma ett och annat snöoväder i maj-juni, det ser ganska lustigt ut med snö på grönt gräs.
Nej, nog får man vara beredd på några köldknäppar till. Idag kom det en, nu är det -19 grader och lite snöfall. Inte det bästa motorvärmarvädret... Jag hade ju dessutom hämtat Matilda med kälken igår och lämnat vagnen på dagis, så det var bara att klä på henne ordentligt och dra henne på kälken igen. Hon tyckte det var roligt trots att det var -19 grader. Hon blev inte ens tokigt röd om kinderna.

Jag kopplade i sladden i bilen eftersom jag ska skjutsa mamma om en timme. Jag har sopat av bilen två gånger och gjort tappra försök till att skrapa rutorna.
Om det skulle kunna ta och klarna upp nu så solen fick visa sig. Trots att det var ett tag sen den började gå över horisonten har jag inte sett mycket av den, då det varit så kallade moln i vägen. I söndags fick jag en glimt, det lever jag på än. Det har varit så tokigt att det har legat moln precis för solen och resten av himlen har varit blå, som för att retas eller nåt.

Dagarna blir iallafall längre och längre. Det känns inte längre som att det är kväll när klockan är tre på eftermiddagen. Men klockan fyra, då är det kväll.