karoos

Det börjar närma sig jul. Idag kom julgardinerna upp i köksfönstret och de är på väg upp i vardagsrumsfönstret. Jag vet inte om det är lite för tidigt för julgardiner, men eftersom det aldrig blev några höstgardiner så fick julgardinerna ta vid direkt efter sommargardinerna. Känns lite oseriöst att ha sommargardiner i november.

För varje år hinner jag glömma bort vad vi har för julpynt. Varje år tror jag att vi måste köpa nytt. Nu kom jag ihåg att vi hade en julstjärna till fönstret, men har vi någon ljusstake? Har vi julgransbelysning? Det får bli en senare fråga. Resten av pyntet får vänta till 1:a advent. Men det kan vara läge att kolla vad som finns.

Varje år tänker jag att man borde köpa julpynt i januari, när de bara vill bli av med allt. Men gör jag det? Nej,  då är jag så less på julen att det inte blir något av. Känner ändå att jularna kommer att bli lite roligare nu när Mimmi är så stor och Vickan kommer att hänga med rätt bra nästa år. Då gör det ingenting att man börjar pynta tidigt.

Ibland känns det som att någon ska komma och syna bluffen. Bluffen att jag håller på att leka mamma, pappa och barn. Men så slår det mig att jag faktiskt är någons mamma. Jag är en gift tvåbarnsmor, strax över trettio. Igår var jag ju en strulputte som var på fest titt som tätt, bodde i kollektiv, levde rövare och tänkte knappt på morgondagen.

Det är märkligt. Jag tittar på mina barn och tänker att det är märkligt. De säger mamma till mig. Jag blir överväldigad. Jag tänker på mina egna föräldrar och att de varit i samma situation som jag. När de var i trettioårsåldern, gifte sig och fick två barn. Nu är jag där. Men jag känner ibland som att jag leker mamma, pappa och barn. Gjorde de det?

Jag blir lite full i skratt när jag tänker på det. Det är roligt och spännande att vara mamma på riktigt. Det är ett äventyr och en utmaning varje dag. Jag hade inte kunnat föreställa mig att det skulle vara så här. Det går inte att förbereda sig för det heller. Och den andra ungen är inte som den första. Det går inte att göra på samma sätt, det är bara att lära sig nya knep, igen. Det är en bergochdalbana av känslor, man kan skratta ena stunden och vara förbannad som få i nästa.

Nej, jag leker inte mamma, pappa och barn. Det är på riktigt. Jag har en familj. Och det är fantastiskt!

Jag måste göra en låt. Om jag gör en kommer jag igång och då kommer jag att göra fler låtar. Nu är det lite mer än två år sedan jag gjorde en låt. Det är på tok för länge. Sen vi började spela i början av sommaren har jag lärt mig covers, det är iochförsig bra för själva spelandet och inspirationen. Men det absolut bästa är egna låtar.

Förra veckan nötte jag ett gitarriff som Slash gjort. Jag trodde det var omöjligt att lära sig. Det var det inte. Sen sjöng jag till det också. Spelade och sjöng samtidigt. Då blev jag lite imponerad av mig själv. Jag har aldrig trott att jag kan spela gitarr. Jag har bara spelat lite och hoppats på det bästa. För första gången i mitt liv tycker jag att jag börjar kunna.

Därför är det nu hög tid att göra en låt. Jag har gamla på lager, som vi spelade med gamla bandet. Jag har inte tänkt slänga dem i soporna, vi återanvänder tre stycken redan. Har piffat till dem lite och spelar inte nedstämt som jag gjorde när jag gjorde dem. Det blev en utmaning sångmässigt men det funkar!

Jepp, det är bara att sätta igång. Vad ska den handla om tro?

Idag är det sista arbetsdagen på den vecka som jag skulle få besked om min jobbansökan. För ungefär fyra veckor sen såg jag en platsannons som gjorde mig intresserad, jag ägnade en dag åt att sammanställa personligt brev, CV och samla ihop intyg och betyg för att skicka iväg. För ungefär två veckor sen fick jag komma på intervju. Det var en spännande, rolig och upplyftande intervju. För första gången på länge kände jag mig varken felplacerad eller bortkommen. Det kändes som att jag var precis rätt person på rätt plats. Det kändes som att jobbet jag sökt var som gjort för mig, där skulle jag äntligen få utlopp för allt det jag är bra på.

Efter intervjun svävade jag som på moln. Som när man är nykär, ungefär. Någonstans i min maggrop fanns känslan av att det där jobbet var mitt. Det kändes som att jag inte behövde oroa mig för annat än att Viktoria skulle få barnomsorg och att jag skulle vara tvungen att stiga upp tidigare på morgonen hädanefter.

Jag har gått här och planerat vad jag skulle ha på mig första dagen på jobbet, om jag skulle ta med mig en egen kaffemugg, vilken bild på barnen jag skulle skriva ut och rama in på mitt skrivbord, vilka människor jag skulle träffa, vilka projekt och idéer som äntligen kanske skulle få förverkligas.

Det känns lite tomt just nu. Hela veckan har gått och jag har inte hört ett ljud från dem. Det känns lite tomt. Jag är inte jättebesviken, för jag har inte fått ett definitivt nej ännu. Men jag har tappat modet.

Kommer det någonsin att dyka upp en sådan tjänst igen, för mig? Kommer jag någonsin att lyckas förverkliga mig själv och mina idéer? När Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster, sägs det. Men den här dörren ville jag verkligen gå igenom!

Jag och Viktoria (mest jag) trotsade vädrets makter och gick till invigningen av Clas Ohlson idag. Det var knappt plogat överhuvudtaget och snön har vräkt ner sen igårkväll. På väg hem chansade jag att vägen jag brukar ta var plogad. Det var den inte, så jag fick pressa för allt jag var värd. Det hade nog varit lättare om jag hade haft en plog på barnvagnen, undrar om det går att beställa från Emmaljunga, tro?

När vi kom hem var snöslungan här och snöröjde gården åtminstone.

Det är galet mycket snö nu. Och november har bara börjat.

Mimmi är nu tre och ett halvt år. Hon är i trotsåldern och det märks ofta. Dagligen får man ta diskussioner med henne om påklädning, städning, film eller inte, spela spel eller inte, hur hon leker med sin lillasyster och framförallt maten.

Ibland är vi lite stressade på morgonen för att vi kanske har sovit lite för länge. Och ibland börjar det redan där, när vi stiger upp. Hon vill inte. Hon vill inte klä på sig. Hon vill inte sätta sig vid matbordet. Och hon vill absolut inte äta frukost. Jag blir arg, hon sätter sig ännu mer på tvären. Andra dagar kan det flyta på utan några som helst protester.

Samma är det när hon kommer hem från dagmamman och det är dags för mellanmål. Hon ska ha smörgås, säger hon. Så jag plockar fram allt, gör en smörgås, plockar in allt, gör iordning något att dricka och ställer fram på bordet. Då kan hon sätta sig på tvären. "Jag vill inte ha smörgås!!!" skriker hon och vägrar sätta sig.

Middagen kan även den vara lika tuff. Och man blir så frustrerad när man har ställt sig och gjort iordning något som hon vägrar äta. Ska man slänga det? Ställa tillbaka det i kylen och vänta till hon vill äta? Ska man tvinga henne att sitta kvar vid bordet till hon har ätit? Vi har provat allt, men jag kan inte påstå att något har funkat.

När det är dags att lyxa till det och köpa något gott till helgen, har jag ibland försökt hitta lite nyttigare alternativ för att inte bara köpa godis och glass. Jag vill verkligen skära ner på godiset och glassen. Men när man har bråttom och ska handla, blir det oftast att man tar det enklaste alternativet och då blir det godis. Och det gör lite ont i mammasjälen då.

Jag har sett att det finns nya produkter från Semper som heter småfolk. Det är bland annat nyttigt, ekologiskt snacks i färgglada förpackningar. Jag har sneglat på dem ibland när jag har varit och handlat, och undrat om det kan vara något för Mimmi. Enkelt att ställa fram och plocka bort. Man kan ha med i fickan när man är ute. Man slipper stå och göra iordning något för att kanske bara få plocka bort det igen. Kanske tycker hon att förpackningarna är roliga och ser ut som godispåsar.

Hur som helst har jag anmält mig som testpilot till dessa produkter. Där skulle vi, ifall vi blir utvalda, få prova småfolk och då kommer jag att skriva om dem här i bloggen. Det skulle vara väldigt spännande att få prova, för jag vet att Mimmi kan vara väldigt kinkig. Och nu är hon dessutom i perioden: "Jag tycker inte om!" eller "Jag kan inte äta sånt!"

Men det kan vara värt ett försök och kanske spara några gråa hår.