karoos

Idag fick min dator börja om från början. Den fick börja på ny kula, en fräsch start, som pånyttfödd.
Den verkar vara pigg och glad hittills. Piggare än innan. Det smittade lite och jag blev lite piggare tillochmed.

Var på möte om min skolgång idag. Nu börjar jag på ny kula också. Nu ska här kämpas på sluttampen, och det känns som att det ska gå vägen. Hoppas jag orkar hela vägen nu!

Nu är det kanonfint ute. Soligt, ganska varmt, blåser inte mycket alls.
Jag ska försöka tömma mina bihålor idag så jag kan börja promenera. Men först ska jag åka och räkna matte med kusin. Jag hoppas jag fattar lite mer senare idag än jag gjort hittills. Allra först ska jag dricka upp mitt te och hoppa i duschen.

Först blev Matilda sjuk och hostade och hostade. När hon började friskna till åkte vi till Haparanda och när vi kom hem blev jag sjuk och fick bihåleinflammation.
Datorn har varit avstängd i två veckor och jag hade 42 mail idag när jag tittade.
Nu har jag orkat sitta här i kanske en halvtimme och är redan helt färdig.
Jäkla bihålor! Varför måste de bli inflammerade? Och varför ska de göra så ont?
Höll på svimma när jag gick hem från dagis. Jag flåsade och det dunkade i tänderna.
Hur ska jag orka jobba ikapp skolarbetet nu då? Det gör jag nog inte idag. Jag kan läsa lite, men det blir inget räknande iallafall. Det är för mycket snor i mitt huvud.

Det är bara snack om höjda löner, höjda bonusar, miljonbelopp hit och dit, arvoden i parti och minut. Jag orkar inte lyssna på sådant längre. Det spelar ingen roll att jag sitter här och blir förbannad och känner att de där pengarna kanske gjort mer nytta någon annanstans. Jag behöver inte bli upprörd över saker jag inte kan påverka och människor som jag inte ens känner. För närvarande tänker jag bara bli upprörd över saker som rör mig och min närhet.
Men just nu önskar jag att lite av de där höjda lönerna och bonusarna skulle råka ta fel väg på väg till sitt mål, och kanske kanske ta vägen mot mitt bankkonto. Kanske en liten nätt summa på trettiotusen kunde åka fel och hamna hos mig, så hade jag kunnat koppla av från skolstressen och tillexempel koncentrera mig på Matilda när hon är sjuk istället för att oroa mig att ett sketet arbete ska in före söndag.
Det finns ingen av de där eu-nissarna eller toppcheferna som skulle sakna trettiotusen, en fis i rymden för dem. För mig skulle det vara en räddning.
Fy fan, vad jag gnäller. Jag har gett mig in i det här självmant, det är bara att inse att jag tagit mig vatten över huvudet.

Min lilla unge hostar och har ont i halsen. Men hon orkar busa ändå, har ingen feber och är inte så hängig. Hon har varit sjuk så ofta sen hon började på dagis, det är nästan så jag börjar undra om det är värt det.
Idag har hon fått vara hemma och äta glass, dricka te och kramas med mamma hela dagen. Hon har även bråkat med mamma, varit tokgnällig och klängig. Hon har suttit på toaletten flera gånger, för att hon har velat det och sagt till, men ingenting har hänt när hon suttit där, förutom att hon rivit toalettpapper i väldigt små bitar.
Jag har varit trött och försökt vila, men haft hängande över mig att jag skulle lämna in historiearbetet igår, vilket jag inte gjorde för att ögonen gick i kors halv tio, så jag var så illa tvungen att ta varje ledig stund till att knåpa ihop något idag. Varje ledig stund innebär att lilla ungen sover, vilket hon bara gjort en gång idag på dan.
Duscha får jag tydligen göra nästa vecka, om jag inte orkar göra det nu, när historiearbetet är inlämnat och klart, men ögonen börjar gå i kors och det är riskabelt att vara vinglig i duschen.
Diskat har jag ändå hunnit göra idag, och trots att jag tycker att vi inte har stökat så mycket i köket står där en disk nästan lika stor som den jag avklarade imorse. Hur är det möjligt?
Byxorna jag har på mig är lite kladdiga av tårta och dregel, de har stora knän och är rejält pösiga. Om jag åker i duschen måste de åka i tvätten.
Och snart är det påsklov. Då blir ingenting gjort.
Imorgon blir en ny utmaning, då ska det räknas och skrivas nya historieuppgifter och kanske en och annan naturkunskapuppgift.

Jag har vissa tendenser till att bli en jävla surkärring, för så fort jag hör ungdomar utanför fönstret efter klockan åtta på kvällen blir jag förbannad och har lust att gå ut på bron och skrika: "FÖRSVINN HÄRIFRÅN! NI HAR INGENTING HÄR ATT GÖRA!" För det har de inte. De bor inte här. De har kastat smällare under bilarna här i höstas. I förrgår var de fulla utanför mitt sovrumsfönster. Gå hem, ungdomar. Gå och lägg er. Det ska jag göra, snart. Kanske duscha först?

Sitter och andas ut en stund. Matilda har somnat, tillslut, efter allt stoj och stim. Jag har äntligen kunnat sätta mig ner längre än ett par minuter. Det sista jag hade att göra var att hänga upp tvätt. Nu är det gjort. Kvar idag är att skriva ihop en inlämningsuppgift i Historia A, som ska in före midnatt. Jag har en liten aning om vad jag ska skriva och hoppas att det kräver två A4 sidor, textstorlek 12 punkter.
Som tur är finns det ingenting att se på teve, så jag lär inte bli distraherad heller. Men något irriterad blir jag över att det är så fantastiskt dåligt teve-utbud på söndagkvällarna. Jag som inte gillar svenska deckare i vare sig film- eller bokform har inte mycket att titta på i filmväg på en söndagkväll. Jag är inte så stort fan utav förnedringsteve heller, eller deprimerande dokumentärer. På söndagkvällar vill jag ha romantiska komedier, eller komedier överhuvudtaget.
Nåja, ikväll ska jag ändå skriva om hur romarna hade det, på den tiden då det begav sig. De var ganska dekadenta, de där romarna. Fula i mun, med rå humor och konstiga nöjen. Lite som dagens människor, kan jag tro. De levde ju på tiden då vi inte hade blivit pryda ännu.

Det snurrar i huvudet och värker i ryggen. En massage hade suttit fint. Eller ett skumbad. När vi flyttar från den här lägenheten vill jag bo på ett ställe med badkar! Det är ett utav mina krav.

En tårta tog nästan slut. En tårta blev inte ens färdig, den ska frysas in till Husse kommer hem.
Nä, nu är det dags för lite allvar igen.

Jag har råkat ut för någon slags förkylning som ligger och lurar. Den gör mig trött och hängig, jag har ont i huvudet och snor fulla bihålerna. Nu är jag en sån som vägrar använda nässpray, för jag får så ont i näsan. Därför tänkte jag köpa mig en flaska Vademecum och göra ett ångbad. På Apoteket fanns ingen Vademecum, för det hade de slutat med. "Vad tar jag istället då?" undrade jag, och kvinnan i kassan undrade vad jag skulle använda den till. "Ångbad." sa jag "För jag kan inte använda nässpray." Hon skrattade lite åt mig och sa att "Ja, det funkade ju förr i tiden!" Jag blev tipsad om att köpa Oleum Basileum istället. "Det finns ju de som fortfarande använder sig av ångbad." tillade hon. Jag kände mig uråldrig. Men jag tänker inte använda nässpray om jag får ont i näsan av det, och det får jag. Vilka alternativ har jag då? Gå omkring och vara tjock i näsan eller göra ett ångbad som hjälper litegrann?

Sen tänkte jag köpa mig någon ny ansiktscreme och tittade på alla burkar de hade i hyllorna, det var parabener i allt. Och det var inga billiga cremer. Runt 200 kr burken. Det blev ingen ansiktscreme, det blir olivolja.
Det jag fick med mig därifrån var iallafall Oleum Basileum och en flaska pH5 Eucerin duscholja. Inga parabener och ingen nässpray.

Det är verkligen superljust ute idag. Och när jag klädde på Matilda i morse visade termometern +9 grader, men den är på solsidan. Det har dock inte varit så varmt på solsidan förrän nu, så lite anmärkningsvärt är det allt.
Jag längtar till stugan, jag vill åka skidor! Jag vill sitta ute i snön och lyssna på fågelkvitter. Kanske ska vi åka efter påsk, bara jag är ikapp med skolarbetet. Jag ska ju ta påsklov nästa torsdag, och då vill jag ju verkligen vara ledig.
Hoppas vädret håller i sig nu resten av våren. Det har snöat i natt, och det gör ju inte så mycket. Det är bara det att jag får sopa bron varenda morgon, trots att mina grannar går ut före mig. Det är tydligen mitt jobb att sopa bron. Idag sopade jag bilen också. Den ska få vila till fredag, då ska jag åka och handla lite till Matildas födelsedag som är på söndag. Tårta ska det bli, och en liten present. Men inga kläder och inga leksaker, det har hon alldeles för mycket av. Dessutom är leksakerna inget roliga ännu, hon har inte börjat tycka om dem särskilt mycket. Det är roligare att diska bland annat. Det hon behöver är underlakan till sin nya säng och skor till sommaren, springskor eller något liknande. Vi får se vad det blir. Pussar och kramar ska hon få iallafall! Det får hon varje dag.