Nä, nu är det dags!

Jag känner att vi är de enda som inte har julpyntat ännu, så nu får jag dra på mig tofflorna och masa mig ut till garaget och hämta jullådan.
Började iallafall första advent med att koka risgrynsgröt och baka lussebullar, så lite juligt är det ändå. På doften.

Men alltså...

...lägg ner Kiruna Bostäder. I dagarna fick jag brev från Hyresgästföreningen som har strandat i sina hyresförhandlingar med Kiruna Bostäder. Anledningarna som anges i brevet är att Kiruna Bostäder vill höja hyrorna med 5,3%, vilket inte Hyresgästföreningen gick med på. KBAB gick ner till 4,5%, där de låste sig. Den höjningen betyder att en lägenhet på 80 kvm får en höjning på 256 kr per månad. De vill även höja hyran för garage och bilplatser med 5%.

De har tagit lån på ca 43 miljoner för energibesparande åtgärder, som ännu inte har visat några besparingseffekter. Kostnaden för lånen var tidigare beräknad till 1,8 miljoner. Det är en skillnad på 41,2 miljoner. En ganska markant skillnad. Men de vill ju självklart att hyresgästerna ska betala för denna felberäkning.

KBAB tror inte heller att räntorna kommer att falla nästa år, vilket de är ganska ensamma om att tro.

Nu ligger ärendet hos Hyresmarknadskommittén. Om prövningen drar ut på tiden och KBAB får rätt, kommer hyra att krävas retroaktivt.

Jag tycker inte att de har rätt att höja hyrorna. Åtminstone inte så mycket. Men jag ogillar ju dem kraftigt och det kan ju påverka min åsikt.

Mina barn

Jag har varit lite snål med bilder på sistone, det beror på att jag fortfarande inte har hittat laddaren/USB-kabeln till min iPhone. Men jag hittade tolvvoltskabeln som även den har USB-kontakt! Så igår la jag in lite bilder i datorn och här kommer ett urval på mina ungar i vårt nya hem med omnejd!


Matilda i äppelträdet


Viktoria betraktar sin syster uppe i äppelträdet


Väntar, på Arbetsförmedlingen


Pysseldags


Baka bullar


Fredagsmys


Viktoria med bus i blicken


Äta broccoli

Skidorna får vänta

Idag har det nog varit kallast hittills, sen vi flyttade ner. Pilen låg strax över nollan på altantermometern. Jag och barnen tog en promenad i elljusspåret och hittade en mysig stig som ledde till en biodling.

Nu börjar jag bli lite sugen på snö och skidåkning. Jag har sett mina pjäxor, de står i källaren, och jag vet att jag packade ner vallan. Skidorna och stavarna har jag sämre koll på, men Micke vet nog var de är. Grannen tvärsöver gatan tyckte också att det började bli tid för skidåkning, men än finns ingen snö. Igår och idag har det varit dimma.

Hur som helst börjar jag inte grina om det inte blir en vit jul. Våra grannar säger att nio av tio jular är vita, så jag känner mig ganska lugn. Det gör heller inget om snön kommer först i januari.



Duktiga barn

Ibland slår de mig med häpnad, de små liven. Idag åkte vi ända till Birsta och shoppade lite nyttogrejer. Jag bad dem att vara snälla och duktiga, så skulle de få varsin present sen. De var jättesnälla genom Rusta, Toys R' Us och Coop så de fick tre presenter var. Jag fick dessutom en liten hint om vad de ska få i julklapp inne på Toys R' Us, för vi var nästan ensamma därinne och då fick de gå omkring som de ville och titta på saker.

På vägen hem somnade båda två i baksätet, så vi får väl se hur länge de orkar härja här hemma ikväll. Igår for de runt som tok till halv nio. Men då blev det ju sovmorgon idag också.


Kiruna Bostäder ger mig magsår

Trots att vi har köpt hus och flyttat vårt bohag till en annan del av landet, har vi ändå beslutat att behålla vår gamla lägenhet eftersom Micke ska pendla och jobba varannan vecka i Kiruna. Kan va fiffigt att ha någonstans att bo då.
Jag tänkte att det kanske vore bra om lägenheten stod i hans namn, istället för i mitt, eftersom jag inte ska bo där och han ska få enkelt att lämna uppgifter till skatteverket osv. Därför valde vi att skriva över lägenheten på honom.
Det var dock inte det enklaste som gjorts i världshistorien. Först skulle Kiruna Bostäder ha personbevis från skatteverket att vi faktiskt bott tillsammans i lägenheten i minst två år, sen tog de för givet att vi skulle separera, sen tog de lite mer än två veckor på sig att besluta om han skulle få ta över kontraktet eller inte och så skulle lägenheten besiktas. Eventuella fel eller trasiga saker skulle jag betala.
Hur som helst såg jag till att hyran betalades den sista oktober med de räkningar som jag fått i förväg.

Så var det då dags att flytta. Samma dag som vi skulle köra ner flyttlasset, mig och barnen (en resa som landade på 13 timmar) skulle vi in på Kiruna Bostäders kontor och skriva under papprena. Jag var först där och skrev på, när jag gick mötte jag Micke i dörren som i sin tur skrev på papprena. Innan han gick fick han nya räkningar på hyran som det stod hans namn på istället för mitt. Detta var dagen efter jag redan betalt hyran för november månad.

 Sen bar det iväg söderut. När Micke kommit ungefär till Gällivare ringde de och sa att han måste komma in igen och kvittera ut nycklarna. Nycklarna som vi haft gemensamt i två år, som han nu hade full tillgång till. Han kunde ju inte vända och köra tillbaka, så de gjorde upp en ny tid, veckan efter, då han ändå skulle tillbaka till Kiruna och jobba.

När den dagen kom ringde det på min telefon. Kiruna Bostäder i andra luren beklagar sig över att de inte får tag på Micke, som befinner sig under jord och därför inte har någon täckning på telefonen. Jag förklarar att jag inte heller kan få tag på honom så länge han är i gruvan. De säger att om han inte kommer in och skriver på utkvitteringen av nycklarna inom en timme, måste de åka och byta låscylinder på lägenheten och skicka räkningen till mig.

Efter mycket om och men lyckades Micke ändå ta sig till Kiruna Bostäders kontor innan de skickat ut låssmeden, och det problemet var löst.

Idag kom nästa bekymmer. Kiruna Bostäder har skickat ut en påminnelse på novemberhyran. Den hyra som jag betalt. När Micke ringde upp dem förklarade de att vi har betalat fel räkning. Vi betalade novemberhyran med räkningen som det stod mitt namn på, istället för räkningen som det stod Mickes namn på (den räkning vi fick dagen efter hyran blev betald). Nu fick vi alltså en påminnelse på en betald hyra, med dröjsmålsränta. Och om vi inte betalade den snarast skulle den gå till inkasso.

Det slog dem aldrig att de kanske skulle ha skickat tillbaka pengarna för den hyra som jag inte skulle betalat. Det slog dem inte att kanske meddela mig om att vi betalat fel räkning. Varför har de behållit våra pengar?
Eftersom det var fullt omöjligt för Kiruna Bostäder att använda de pengar jag redan betalat in, på en räkning som det stod mitt namn på istället för en räkning som det stod Mickes namn på, var jag tvungen att ge dem mitt kontonummer så att de kan föra tillbaka pengarna till mig så att jag kan betala samma hyra med rätt räkning.

Det är lägenhetsbrist i Kiruna. Bostadsbolag i Kiruna kan idag få bete sig precis hur som helst och göra det så jobbigt som möjligt för sina kunder utan att någon kan göra något åt det. Det är bara att rätta sig efter dem och försöka se glad ut. Annars blir man av med sitt boende. Så det så.

Att dessutom bli bemött av "det-går-inte-att-lösa"-attityden plus hånskrattet som bara skriker "du har inte en chans mot mig lilla gumman" gör mig så fruktansvärt frustrerad! Jag verkligen avskyr att vara i en beroendeposition till sådana instutitioner och personer. Hjälp mig. Suck.

Idag ville Viktoria skriva bloggen

.ööööööölllllllllllllllllllllll mklöå¨



















        jjjjjjjjjjjjx         .              uuujjjjjjjj lkk y11e                      ew§wwwwwwww§q§qw§q§§ppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppllllllllll


Feminist? Javisst!

En vän på fejjan hade länkat till en blogg som handlade om att mörda feminister, som jag var tvungen att läsa. Jag blev alldeles ledsen, rädd och arg. Fortfarande vill personer framställa feminister som några som vill utrota män, plåga små pojkar, förespråka våld på män och förtrycka män. Det är inte vad feminism handlar om!

Jag är feminist. Jag är emot förtryck, oavsett vem eller vilka som blir utsatt för förtrycket. Anledningen till att jag är feminist är att det i det stora hela är kvinnor som blivit förtryckta.

När jag förstod att tjejer blev behandlade annorlunda än killar gick jag i mellanstadiet. Innan dess hade jag inte sett någon skillnad på mig, de andra tjejerna i min klass och killarna. Plötsligt började gå upp för mig att vi tjejer fick kämpa lite mer för att bli hörda, tagna på allvar, komma fram och få tillgång. Det gjorde mig frustrerad. Jag har alltid uppfattat mig själv som en person, inte som ett kön. Att ha handikappet att födas som tjej var faktiskt lite smärtsamt att inse.

I tonåren kom jag i kontakt med feminism och feminister och kände att jag måste vara med! Jag måste vara med och visa att det fortfarande finns förtryck. Mycket är gjort, många är de kvinnor som kämpat för vår rösträtt, rätt till abort, rätt till barnomsorg och kampen om lika lön pågår fortfarande. Än idag finns mycket kvar att göra. Och även om jag inte är fullt så engagerad som jag var för tio år sedan är det fortfarande ett ämne som står mig nära, eftersom jag fortfarande är född tjej. Jag kan liksom inte bara låta det vara.

Jag har hört argumenten förut och allvarligt talat gör de mig spyfärdig vid det här laget. Att jag skulle vilja förtrycka män är befängt. Jag vill bara vara en människa, som alla andra. Jag vill ha samma förutsättningar som en kille.

Idag har jag även två barn, två små flickor, som jag vill ska kunna känna att de kan göra vad de vill. De ska inte stå tillbaka för att de är tjejer. De ska ta plats, göra sig hörda och bli tagna på allvar. Jag måste visa dem att det är möjligt, men inte på bekostnad av någon. De ska veta att de är lika mycket värda som alla andra.

Och angående att mörda feminister, det behövs ingen uppmaning. Enligt denna artikel i Aftonbladet förra året mördades 160 kvinnor av män under 2000-talet. Det är fler nu. Det finns ingen anledning att mörda fler kvinnor.

Det finns så mycket mer att säga i ämnet. Men jag lämnar det för nu.


Stand by

Man vill ju inte slösa på elen i onödan, som att ha grejer på stand by och så. Men vissa saker är inte gjorda för att stänga av helt enkelt. Och det är väldigt frustrerande i miljömedvetenhetens tid 2011.

Vår förra tv hade vi kopplad till en grenkontakt med strömbrytare, tillsammans med dvd-spelaren och högtalarna. Varje kväll slog vi av strömbrytaren så att inget stod på stand by under natten. Efter några månader började tvn krångla när vi försökte slå på den. Man fick hålla på en bra stund innan den gick igång. Efter ytterligare ett tag gick den inte att få igång alls. Min fasters man lyckades laga den, och det var en kondesator som hade gått sönder, just för att den inte fått tillgång till lite ström hela tiden.

Vi köpte en ny tv, och den har vi också kopplat till grenkontakt med strömbrytare, tillsammans med dvd-spelare, box och tv-spel. (Även om allt inte är inkopplat just nu.) Men jag vågar inte bryta strömmen, för det är lite trist att behöva köpa en ny tv igen.

Vår nya box, som vi fått från Viasat verkar även den vara lite speciell. När man ska slå på den måste den liksom värma upp innan den går igång. Man får även slå på den två gånger innan den startar. Valet blir ju att man inte vill slå av den alls.

Det är svårt att försöka vara lite energimedveten och spara på strömmen när grejerna inte är gjorda för det. Samtidigt rekommenderar de som kommer med tips om att spara ström, att man alltid ska slå av saker med strömbrytare och inte ha dem i stand by-läge. JAG SKULLE GÄRNA VILJA DET! Jag skulle vilja det hemskt gärna, men jag vill inte behöva köpa nya grejer hela tiden, det är inte särskilt miljövänligt det heller.

Nu när man bor i hus

och har en egen tomt, så kanske det märks att man håller efter, städar och krattar och donar. Idag var jag och barnen till Ö&B i Hudiksvall och köpte en kratta och kompostgaller. Det måste man ju ha när man bor i hus! Jag invigde genast när vi kom hem.


Med ett stort äppelträd kommer även många löv.

Postkodlotteriet

Min syster la upp en fiffig länk på fejjan där man kan spärra reklamutskick från Postkodlotteriet.

Tack! Säger jag bara. Jag har ju mailat dem ett antal gånger och verkligen bett dem lägga av. Och för någon vecka sen ringde de istället, och jag fick lov att bli riktigt otrevlig i telefonen.

På sidan där man spärrar reklamutskicket stod följande:
"Om du flyttar till en ny adress eller om posten ändrar postnummer/gatunamn på din befintliga adress, försvinner spärren. Det gäller också om du byter efternamn. Då måste du göra en ny anmälan med dina nya uppgifter för att slippa vår reklam."
Så det var bara att fylla i namn och adress och hålla tummarna att det funkar!

Sänglampa

Jag har tänkt skruva upp en sänglampa i flera dagar nu, det har fortfarande inte blivit av. Varje kväll när jag ska gå och sova kommer jag på att jag inte kan läsa bok för att jag inte har någon sänglampa. Sen tänker jag att jag kanske ska vänta med det, tills jag har köpt en riktig sänglampa. Den jag har är en något omgjord skrivbordslampa.

Funderar på att åka iväg och handla lite grejer med barnen idag. Men jag vet ju hur besvärligt det kan bli att åka själv med två små trotstroll. Försöker tala om för Mimmi att vi ska och köpa trälim så vi kan göra Art Attacks, då jag samtidigt kan passa på att köpa lite andra grejer, då kanske hon orkar vara snäll och duktig till vi kommer hem igen.  Kanske...


Det har börjat lugna sig

Ja, det här är faktiskt första dagen på en vecka som jag fått tillräckligt mycket lugn och ro för att sätta mig ner och skriva lite blogg! För en vecka sen satt vi i bilen på väg ner genom Sverige, till vårt nya hus. Idag, en vecka senare, sitter jag här, i det som blev ett kontor och lyssnar på barnen som pratar i teverummet där barnis står på. Det har varit kaos i flera dagar, på sina håll är det fortfarande lite kaos. Men det mesta funkar nu. Jag har fortfarande inte fått full ordning på barnens kläder och ett utav sovrummet är ofrivilligt förråd, men vi kan leva här och tillochmed mysa. Idag ringde jag till elbolaget och fick det fixat. Igår var jag till arbetsförmedlingen. Saker och ting börjar återgå till det normala vardagslivet, om än på ett helt annat ställe. Den här veckan är maken borta och jobbar. Det är lite ensamt men jag har fullt upp med barnen, så det går ingen nöd på mig. Fast jag längtar ju till han kommer tillbaka.

RSS 2.0