karoos -

Lekrummet

När barnen började på förskolan fick jag den briljanta idén (med viss inspiration av en utav Viktorias förskolelärare) att ge barnen ett sovrum och ett separat lekrum. Vi har ju inte direkt brist på rum i det här huset. Problemet var bara att barnen inte verkade trivas så bra i sitt lekrum. De släpade istället ut alla sina leksaker i resten av huset så det blev ett evinnerligt plockande varendaste dag.
Och jag kan väl hålla med om att lekrummet kanske inte var så inspirerande.

Jag blev less.
Jag fick nog.
Så jag gjorde en skiss.

Här skulle minsann göras lekrum som barnen tyckte var roligt att leka i! Jag var dessutom väldigt sugen på att göra en motivmålning på en av väggarna. Det är bland det roligaste jag vet, att få gå loss med pensel och färg på en hel vägg.
Så jag gjorde en skiss till.

Sen åkte vi och shoppade. Vi köpte färg, lagerhyllor och lite material till rutschkanan. När vi kom hem målade jag rummet vitt och skissade sen upp motivmålningen på väggen.

Maken gick ut till garaget och började bygga en rutschkana utav duschkabinen vi slängde ut nyligen.
Sen började det roliga arbetet med att måla väggen och montera rutschkana.

Barnen var såklart jättenyfikna, och har nog inte vistats i sitt lekrum så mycket som då när vi höll på att jobba. Jag fick faktiskt låsa in mig när jag behövde koncentrera mig extra mycket.
Men plötsligt var allt på plats!

Tänk att en gammal duschkabin kan bli en alldeles ypperlig rutschkana! Vem hade kunnat tro det?

Dessutom fick vi användning för min träningsmatta. Kanske inte ändamålsenlig användning, men den har ju varit i stort sett obefintlig. Hrm.

Och den andra väggen då?
Ja, den blev fin den också, med lite lila färg och nya lagerhyllor med plats för alla leksakerna!

Nu leker barnen i sitt lekrum. Lite mer än innan iallafall. Dessutom leker katten därinne när barnen har somnat. Det blev verkligen ett lekrum. Tillochmed jag blir leksugen.
Måste kila...

2012-02-29 @ 11:17:56 Permalink Hus & hem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hejdå mormor!

Idag skulle jag och min syster egentligen ha åkt upp till Kiruna för vår mormors begravning. Men vi bestämde att ställa in resan. Vi har båda lång väg dit och det här vädret säger verkligen att det inte är läge att ge sig ut i trafiken. Samtidigt som det känns som en lättnad att inte åka, är det ändå lite ledsamt att inte vara där och ta farväl av mormor.
Jag får ta farväl härifrån.

Hejdå lilla mormor!
Hoppas du fick träffa morfar igen och att du har det bra där du är nu.
Jag kommer alltid att minnas ditt skratt och din sångröst.
Jag kommer alltid att minnas fikastunderna i Puoltsa och ditt hembakta fikabröd som alltid var så gott.

Jag kommer att minnas dig och morfar tillsammans.

2012-02-22 @ 11:30:30 Permalink Familj och barn Kommentarer (1) Trackbacks ()

Det där med telefonsamtal

Jag har faktiskt en iPhone, som jag tycker väldigt mycket om. Och det är nog just för att det går att göra så mycket annat med den än att bara ringa. För jag, jag hatar nästan att prata i telefonen. Jag drar mig för att ringa. Det är fruktansvärt obekvämt den där stunden när jag väntar på att personen i andra änden ska svara. Jag hinner tänka så mycket och det är väldigt jobbigt. Idag har jag gett mig själv uppgiften att ringa runt till olika ställen där jag hade kunnat tänka mig att jobba, för att söka praktikplats. Hittills har jag ringt fem olika ställen och jag har fått prata med en person. På de fyra övriga företagen jag ringt har ingen svarat, av olika anledningar. Det gör ju inte saken lättare. Det tog mycket energi att ladda ihop nog med jävlaranamma för att ens slå numret. Sen svarar de inte. Jag måste alltså ringa igen. Och igen. Och kanske igen. Och jag har verkligen ingen lust med det! Tråkigt nog måste jag ringa runt. Annars får jag ingen praktikplats. Det roliga är att för varje samtal jag måste ringa blir det lite lättare. Inte mycket alls. Snarare pyttelite. Men det går åt rätt håll. Helst vill jag bara gå in där och säga hej.

2012-02-21 @ 13:26:31 Permalink Jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dags igen

Nu höll det på att bli ett sånt där långt uppehåll igen! Men vi har varit sjuka, magsjuka och förkylda. Lilla Viktoria är fortfarande förkyld och har öroninflammation så nu är det dags för penicillinkur.
Jag är i Hudiksvall om dagarna och går coaching hos MiROi. Idag tittar vi på coachingfilm och gör uppgifter utifrån det. Jag skriver febrilt och hoppas det kommer ut något vettigt av det hela. Det känns bra iallafall.
Idag skiner solen och det känns lite som vår i luften, trots att det inte är så varmt som det ser ut. Om två dagar åker jag och syster upp till Kiruna. Husse får vara hemma och vabba han.

2012-02-20 @ 12:29:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lite bilder

Eftersom jag inte har skrivit något sen 13:e februari, förutom igår, kommer här lite bilder från då till nu:

Vi fick en ny familjemedlem, lille Klättris eller Muffin som Viktoria började kalla honom

Vi bor verkligen på landet! Här hälsade vi på hos korna och köpte lite julklappar i gårdshandeln.

Julafton

På nyårsafton var vi dunderförkylda, men tog oss ändå ut och skickade iväg ett par UFOs

Ett par hundra meter från oss finns en kälkbacke

Dit har vi tagit några utflykter

När snön tillslut kom, kom den ordentligt!

Nära till havet! Bara en mil från oss finns en lång sandstrand.

Det var kallt där ute så här års, men fint!

Viktoria och Muffin kommer rätt bra överens

Han följer gärna med överallt, bland annat till tvättstugan där han hjälper till att tvätta!

Det var allt för den här gången!

2012-02-07 @ 10:10:05 Permalink Hus & hem Kommentarer (3) Trackbacks ()

Uppdatering

Det var längesen jag skrev nåt, igen. Ibland tar jag alldeles för långa uppehåll, men det blir lätt så, när man inte har läge att sitta ner mer än ett par minuter på en dag. Nu har jag lämnat barnen på förskolan. Det är Viktorias första riktiga dag, egentligen, efter inskolningen. Matilda har redan hunnit bli rutinerad och är på sin femte vecka nu.

Det har ju varit lite kallt de senaste dagarna, men idag har det vänt och är faktiskt bara åtta minusgrader. Det firade jag med två kilometer i skidspåret. Snart ska jag ta och städa lite här hemma. Men det är först dags för den obligatoriska jobbsökningen.

På torsdag ska jag börja på coachning hos MiRoi i Hudiksvall. Det verkar jättespännande! På riktigt! Det är verkligen en helt ny värld här nere och ju mer tiden går desto gladare blir jag för att vi har flyttat. Det dyker bara upp mer och mer positiva saker med att bo här. Vi har hamnat så rätt, mer rätt än vi kunnat ana. Synd bara att Micke måste åka iväg varannan vecka. Men hellre varannan vecka här i Gnarp än ingen vecka alls, som jag brukar säga.

Snart ska även jag åka upp till Kiruna. Det blir en kort sväng i slutet på februari. Det ska bli kul att träffa mamma och pappa och jag önskar jag kunde ta med dem tillbaka och knyta fast dem här sen.

Nä nu kallar plikten. Ska försöka uppdatera igen snart. Även med lite bilder.

2012-02-06 @ 10:10:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()