Det där med telefonsamtal

Jag har faktiskt en iPhone, som jag tycker väldigt mycket om. Och det är nog just för att det går att göra så mycket annat med den än att bara ringa. För jag, jag hatar nästan att prata i telefonen. Jag drar mig för att ringa. Det är fruktansvärt obekvämt den där stunden när jag väntar på att personen i andra änden ska svara. Jag hinner tänka så mycket och det är väldigt jobbigt. Idag har jag gett mig själv uppgiften att ringa runt till olika ställen där jag hade kunnat tänka mig att jobba, för att söka praktikplats. Hittills har jag ringt fem olika ställen och jag har fått prata med en person. På de fyra övriga företagen jag ringt har ingen svarat, av olika anledningar. Det gör ju inte saken lättare. Det tog mycket energi att ladda ihop nog med jävlaranamma för att ens slå numret. Sen svarar de inte. Jag måste alltså ringa igen. Och igen. Och kanske igen. Och jag har verkligen ingen lust med det! Tråkigt nog måste jag ringa runt. Annars får jag ingen praktikplats. Det roliga är att för varje samtal jag måste ringa blir det lite lättare. Inte mycket alls. Snarare pyttelite. Men det går åt rätt håll. Helst vill jag bara gå in där och säga hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0