karoos

Förra måndagen hade isen lagt sig på sjön, men det var fortfarande höst.


Igår låg snön och skidspåren var redan dragna.

Och så var hösten slut och vintern tog vid, redan i oktober. Det var jag inte riktigt beredd på. Idag är det nollgradigt men snön ligger vit på backen. Matilda har redan tagit ett par turer med kälken.


Igår åkte Matilda kälke till mormor och morfar. Tur de inte hade
hunnit sanda ännu.

Husse tog ner mina skidor och vallade dem, men jag hann inte åka nånting igår. Jag hoppas jag kommer ihåg hur man gjorde!

Jag är trött nästan jämt. Så där trött som jag var i början av graviditeten, så att jag nästan somnar sittande. Det är väldigt tråkigt. Jag är trött på att vara trött.

Idag ringde jag till vårdcentralen och sa att jag varit trött i flera månader. Hon tyckte att jag skulle motionera och inte sitta uppe vid datorn på kvällarna. Om man känner mig vet man att jag motionerar flera gånger i veckan, nästan varje dag och jag sitter nästan aldrig vid datorn på kvällen. Jag brukar ofta gå och lägga mig samtidigt som Matilda, mellan åtta och nio på kvällen. Ibland sitter jag uppe till tio, om det är något jag vill se på tv.

Jag har läst om stress och symtomen stämmer ganska bra, men jag känner mig inte stressad. Jag är inte gravid, det borde jag ha märkt vid det här laget eftersom det gått flera månader. Jag sover kanske inte helt sammanhängande varje natt, eftersom jag vaknar om bejbis säger något och annars när Matilda kommer in framåt morgonkvisten och ska sova med oss i stort sett varje natt.

På tisdagar tränar jag yoga och lär mig slappna av och lyssna på mig själv. Jag dricker vatten enligt rekommendationer varje dag. Jag röker inte mycket alls, snusar inte mycket heller. Dricker inte så mycket kaffe som förut och jag brukar inte äta efter klockan sju på kvällen.

Varför är jag så här trött? Är det för att jag har småbarn? Är alla småbarnsföräldrar så här trötta varje dag?

Vid fem-tiden på eftermiddagen brukar jag få grus i ögonen och ibland börjar ögonen gå i kors för att jag är så trött. Jag brukar vilja gå och lägga mig vid fem men kämpar att sitta uppe till åtminstone klockan nio, för det mesta. Jag är less. Jag vill vara pigg och energisk.

Gäsp.

Jag behöver strukturera upp min vardag. Jag behöver en plan. Nu har jag varit föräldraledig och arbetslös så länge att dagarna bara flyter ihop i något slags töcken. Ibland vet jag inte om det är vardag eller helg. Mina riktmärken är att vi repar med bandet på söndagar och onsdagar, och på tisdagar är det yoga. Nu vet jag även när det är torsdag, för då kollar vi True Blood och det är några avsnitt kvar.

Så jag satte mig ner och började planera mina dagar och insåg att dygnet nog har för få timmar, om man nu ska sova åtta till nio timmar per dygn, och det ska man, annars blir man sjuk och deprimerad.

Någon väckarklocka behöver jag inte då min bejbis vaknar mellan sex och sju varje morgon. Och på kvällen går jag alltid och lägger mig i tid, dels för att jag är helt slut vid åtta och dels för att Matilda vill somna i stora sängen, helst med mig. Och det är säkrast att jag också går och lägger mig då, för annars hoppar hon ner i spjälsängen med bejbisen och så var det kvällslugnet förstört.

Förutom att ta hand om mina barn ska jag hinna med matlagning, disk och tvätt. Och så ska jag hinna med mig själv. Jag ska komma ihåg att äta på regelbundna tider, jag ska komma ihåg att motionera. Jag ska komma ihåg att betala räkningar och sköta ekonomin. Därför har nu ett schema börjat ta form. Nu ska jag bara komma ihåg att köpa färg till skrivaren också så att jag kan skriva ut det. Det får bli en provisorisk kom-ihåg-lapp på kylen.

Redan under Big Brothers tid i svensk tv blev jag less på ungdomar som super, är nakna, bråkar och har sex i tv. Trots att jag aldrig såg ett helt avsnitt. Nu trängs sådana dokusåpor i tv. Och det blir mer och mer naket, mer och mer fylla. När premiäravsnittet av Kungarna av Tylösand gick, satte jag mig faktiskt och tittade. Efter en halvtimme hade jag fått nog.

När jag var i tjugoårsåldern var jag rätt busig. Det var mycket fest och många krogbesök. Jag hade jättekul. Men jag vet inte om jag hade velat att det skulle filmas och sändas på tv. Jag hade nog inte tyckt att det varit så jätteskoj om någon letade upp en film av mig på fyllan på youtube och jag fick se det idag. Nej, det var då och det får stanna där. På den tiden brydde jag mig inte. Kanske hade jag inte brytt mig om jag blev filmad, kanske hade jag tyckt att det var roligt. Men idag hade jag helst vilja glömma. Och det har jag till stor del gjort. Vissa roliga minnen finns kvar, och några fotografier som vittnar om den svunna tiden. Men idag är jag tvåbarnsmor och på jakt efter arbete. Om det fanns filmklipp på mig hade de kunnat ligga mig i fatet. Jag kanske hade varit tvungen att förklara saker som jag inte ens kommer ihåg eller ens står för längre. Det har hänt en del på tio år, med mig alltså. Jag har vuxit upp.

De som ställer upp i de här dokusåporna kanske tycker att det är helskoj nu, att få supa och ha sex i tv. Och de är antagligen helt andra personligheter än jag. Trots allt kanske de inte tycker att det var så smart gjort om tio år. Kanske har de vuxit upp och fått helt andra värderingar. Då lever klippen kvar. Klippen då de är aspackade och halvnakna, klippen då de bråkar, har sex och kanske visar mer än de klarar av att hantera. Det är lätt att säga att det finns terapeuter på plats under inspelningarna. Men vad händer om tio år? Det kanske är först då de börjar må dåligt av det som pågår nu.

Jag känner mig lite som en moralkärring, tiderna har förändrats. Tiderna kommer alltid att förändras. Klimatet har blivit råare. Vi sitter och skrattar åt andras olycka. Och det är på riktigt. Det är riktiga människor som faktiskt upplever allt det där, inför ögonen på en publik. Och publiken kan kommentera och gör det. Det är hemskt att bli mobbad av tre personer, tänk att bli mobbad av trehundratusen personer.

Själv satt jag och kollade igenom alla vimmelbilder från senaste Kirunafestivalen för att se om jag var med, det hade varit nog pinsamt. Ändå var jag bara berusad, inte naken. Jag bråkade inte, hade inte sex, spydde inte och gjorde inget större väsen av mig. Jag tycker det är pinsamt om jag är berusad och träffar någon som är nykter.

Det är uppenbarligen populärt med förnedringstv, eftersom fler och fler program dyker upp. Men jag vill inte ta del av det och tänker inte göra det i fortsättningen heller.