Förnedringstv
Redan under Big Brothers tid i svensk tv blev jag less på ungdomar som super, är nakna, bråkar och har sex i tv. Trots att jag aldrig såg ett helt avsnitt. Nu trängs sådana dokusåpor i tv. Och det blir mer och mer naket, mer och mer fylla. När premiäravsnittet av Kungarna av Tylösand gick, satte jag mig faktiskt och tittade. Efter en halvtimme hade jag fått nog.
När jag var i tjugoårsåldern var jag rätt busig. Det var mycket fest och många krogbesök. Jag hade jättekul. Men jag vet inte om jag hade velat att det skulle filmas och sändas på tv. Jag hade nog inte tyckt att det varit så jätteskoj om någon letade upp en film av mig på fyllan på youtube och jag fick se det idag. Nej, det var då och det får stanna där. På den tiden brydde jag mig inte. Kanske hade jag inte brytt mig om jag blev filmad, kanske hade jag tyckt att det var roligt. Men idag hade jag helst vilja glömma. Och det har jag till stor del gjort. Vissa roliga minnen finns kvar, och några fotografier som vittnar om den svunna tiden. Men idag är jag tvåbarnsmor och på jakt efter arbete. Om det fanns filmklipp på mig hade de kunnat ligga mig i fatet. Jag kanske hade varit tvungen att förklara saker som jag inte ens kommer ihåg eller ens står för längre. Det har hänt en del på tio år, med mig alltså. Jag har vuxit upp.
De som ställer upp i de här dokusåporna kanske tycker att det är helskoj nu, att få supa och ha sex i tv. Och de är antagligen helt andra personligheter än jag. Trots allt kanske de inte tycker att det var så smart gjort om tio år. Kanske har de vuxit upp och fått helt andra värderingar. Då lever klippen kvar. Klippen då de är aspackade och halvnakna, klippen då de bråkar, har sex och kanske visar mer än de klarar av att hantera. Det är lätt att säga att det finns terapeuter på plats under inspelningarna. Men vad händer om tio år? Det kanske är först då de börjar må dåligt av det som pågår nu.
Jag känner mig lite som en moralkärring, tiderna har förändrats. Tiderna kommer alltid att förändras. Klimatet har blivit råare. Vi sitter och skrattar åt andras olycka. Och det är på riktigt. Det är riktiga människor som faktiskt upplever allt det där, inför ögonen på en publik. Och publiken kan kommentera och gör det. Det är hemskt att bli mobbad av tre personer, tänk att bli mobbad av trehundratusen personer.
Själv satt jag och kollade igenom alla vimmelbilder från senaste Kirunafestivalen för att se om jag var med, det hade varit nog pinsamt. Ändå var jag bara berusad, inte naken. Jag bråkade inte, hade inte sex, spydde inte och gjorde inget större väsen av mig. Jag tycker det är pinsamt om jag är berusad och träffar någon som är nykter.
Det är uppenbarligen populärt med förnedringstv, eftersom fler och fler program dyker upp. Men jag vill inte ta del av det och tänker inte göra det i fortsättningen heller.
