karoos

Jag började ju jobba. Det blev en dag. Sen har det inte blivit mer och kommer nog inte bli mer, iallafall inte på det stället som visade sig vara en stor besvikelse.

Igår fick jag mail om ett annat jobb jag sökt och det blev liksom spiken i Kiruna-kistan, även om den, så att säga, är helt igenbommad redan. Än en gång var jag inte den som fått jobbet. Medan jag öppnade mailet hann jag tänka: Om jag får jobbet, flyttar vi inte då? Det hade ju varit mer möjligt att vi hade kunnat stanna kvar ifall jag fått det jobbet. För det var ett roligt jobb, som jag mycket väl hade kunnat tänka mig att gå till med glädje i hjärtat och sinnet. Men så var det ju inte. Lika bra det.

På onsdag ska jag gå och träffa min jobbcoach, som även är studievägledare, och tillsammans med henne arbeta fram en plan om hur jag ska gå till väga där nere i södern. Jag känner att planen jag har arbetat fram är lite för spretig och pekar inte alls mot ett uppsatt mål utan med mot flera tänkbara möjligheter. Måste fokusera!