karoos

Nu har jag börjat tänka i banorna att jag ska klippa av mig håret. Och det ska jag göra av många anledningar. En anledning är att det är hårstrån från mig överallt, i alla kläder, på golvet, i golvbrunnen i duschen, i handfatet, i disktrasan, i sängen, bland barnens leksaker, i bilen, i handväskan, bland räkningarna och till och med utomhus! Där jag har befunnit mig hittar du ett lååååångt hårstrå från mig. Garanterat.

En annan anledning är att det tar så lång tid att tvätta. Först ska man få det blött, sen ska man hälla i en deciliter schampoo och sen ska man skölja ur det och sen ska det torka! Det är så omständigt att jag brukar tvätta det ungefär en gång i veckan.

En tredje anledning är att jag inte orkar göra frisyrer med det. Det händer en gång per halvår att jag tar fram plattången. Men det tar så lång tid innan jag är färdig så det är inte ofta jag har tid att göra det.

En tredje anledning är att det går så mycket hårfärg när jag ska färga det. Och det tar skitlänge att göra det!

En fjärde anledning är att jag är lite besatt av mitt hår. Det har tagit över mig, på något vis. När jag tänker på att klippa av det får jag ont i magen, blir kallsvettig och blir ångestfylld. Det är inte nyttigt!

Så därför har jag kommit till insikten att det ska bort! Vem som ska få äran att kapa av det har jag inte bestämt ännu. Men det blir antagligen jag själv, eftersom det alltid är jag som klipper mig själv. Och eftersom jag vet hur otålig jag är så kommer jag antagligen göra det inom en halvtimme.


Den här bilden tog jag innan jag klippte mig förra sommaren, men då var det ingen som märkte att jag ens klippt mig...