Kvällstankar
Ni vet de där tankarna man har på kvällen när man ska sova, de där tankarna som säger att ingenting är omöjligt. Tankarna som innehåller tusen idéer om hur allt ska vara och bli, vad man ska göra och hur man ska gå tillväga. Tankar om hur fantastiskt allt kommer att vara om man gör som tankarna visar.
Är det bara jag som har sådana tankar?
När jag ska gå och sova börjar tankarna och planerna snurra och ta form i mitt huvud. Saker och ting verkar så självklara. Det går upp ett ljus, så att säga. Ingenting verkar omöjligt, världen ligger för mina fötter. Jag har all makt i världen att påverka min situation och jag blir verkligen sugen på att göra det. Jag får idéer på idéer. Saker jag aldrig tänkt på innan dyker plötsligt upp och jag undrar varför jag inte har tänkt på det innan. Det kan vara allt från hur vardagsrummet ska möbleras till vad jag ska bli när jag blir stor.
Detta är ju helt fantastiskt, kan man tro.
Men de ter sig inte lika fullt möjliga när man vaknar på morgonen.
När jag stiger upp känns allting inte lika möjligt längre. Planerna jag haft bara några timmar tidigare känns inte alls lika verkliga och uppnåeliga i dagsljus. Upprymdheten som jag kände när jag skulle sova är utbytt till frustration. Jantelagen gör sig påmind.
Varför?
Vilket är verkligt?
Vad är det som säger att jag inte kan genomföra mina idéer? Är det bara jag och mitt sätt att tänka? Står jag i vägen för mig själv?
Helt allvarligt så tror jag det.
När personer som lyckats i livet blir intervjuade säger de alla samma sak: "Du måste tro på dig själv!" Det är där det faller för mig. Vid 33 års ålder har jag ännu inte börjat tro på mig själv. Alla hinder som står i min väg har jag själv lagt där. Varför gör jag så? Jag är väl ingen hopphäst heller!
