Den där jobbångesten
Igår hörde jag på morgonpasset i p3 om Martinas uteblivna jobbångest. Hon längtade tillbaka till jobbet och tyckte det skulle bli så kul att få komma tillbaka och träffa sin kollegor igen.
Min jobbångest handlar inte om att jag har ångest inför det jobb jag ska tillbaka till efter föräldraledigheten, min jobbångest handlar om att jag inte har något jobb att komma tillbaka till efter föräldraledigheten. Och förresten, om jag hade Martinas jobb hade jag nog också längtat tillbaka till det.
Det stör mig att jag redan har börjat få jobbångest, det är ändå ett tag kvar på föräldraledigheten. Men jag har varit i den här situationen förut, under min förra föräldraledighet, så jag vet att jag inte riktigt tänker så. Jag vill ha en plan.
Förra gången började jag plugga igen när föräldraledigheten var slut. Kanske gör jag det den här gången också. Det är bara det att utbudet är ganska litet i den här kommunen, om man inte tycker det är härligt att läsa på distans.
Det är jobbigt att vara inkompetent, på pappret.
