Ramaskri
Anna Anka visades primetime på tv i programmet Svenska Hollywoodfruar och vädrade sina åsikter för alla som ville höra. Det orsakade ramaskri och hennes åsikter spred sig vidare som en löpeld i radio, tidningar och bloggar. Andra tv-program bjöd in henne som gäst och gav henne ännu mer utrymme att uttrycka sig.
Tillslut hade i stort sett ingen undgått hennes åsikter. Ej heller andras åsikter om henne. För reaktionerna lät inte vänta på sig. Alla tyckte något, ung som gammal, man som kvinna, debattörer som modebloggare. För vissa var hon en antifeminist utan hjärnceller, för andra en frispråkig hjältinna.
Jag kommer ihåg första citatet jag såg av henne i en av kvällstidningarna: "Svenska män är tragiska med sin jämställdhet och sina blöjbyten." Jag tyckte det var märkligt sagt. Själv är jag glad att min man är precis lika engagerad i vårt barn som jag är. På vissa områden är han mer engagerad och på andra områden är det jag som engagerar mig mest. Men slår man ut det gör vi lika mycket och jag är tacksam för det. För tillfället är jag gravid och han halvt pappaledig, vilket gör att han står för det mesta arbetet med vår dotter. Jag har knappt behövt byta en blöja de senaste tre månaderna. Han lämnar och hämtar på dagis. Han klär på och av, badar och borstar håret. Detta är jag ytterst tacksam över. Jag trivs med att ha honom hemma och är glad att vi kan lösa det på det viset just nu.
Anna Ankas man jobbar mycket. Han är en känd sångare och drar in mycket pengar. Det är hans yrke. När Anna Anka behöver hjälp med barnen har hon en nanny. Vi lever i två ganska skilda världar. Vi löser inte vardagens problem och uppgifter på samma sätt. Helt förståeligt.
Ju mer jag hörde talas om Anna Anka och hennes uttalanden, desto mindre negativt inställd blev jag till henne och desto mer förvånad blev jag över det ramaskri hon orsakat och fortfarande orsakar. I radio hörde jag tre tjejer i tjugoårsåldern förfasa sig över hennes åsikter så ivrigt att de ständigt avbröt och pratade i mun på varandra. Om de fick något vettigt sagt vet jag inte, för jag orkade inte lyssna klart. Anna Anka ler i sin miljonärsvilla i soliga Kalifornien och förvånas över att hon gör sådana rubriker. Dessutom slipper hon prata i mun på någon annan, eftersom hennes åsikter visas primetime i tv och i exklusiva intervjuer i kvällstidningarna. Hon kan ostört sprida sin syn på världen, medan hennes motståndare har fullt upp med att överrösta varandra, trots att de vill föra fram samma budskap; Anna Anka är en antifeminist.
Anna Anka är bra och viktig, har jag kommit fram till. I en tid då kvinnors rösträtt är lika självklart som pulvermos är det lätt att glömma bort de som kämpade för kvinnors rättigheter och vilka rättigheter de kämpade för. Anna Anka är vår samhällssyn personifierad. Så länge den är tyst låter vi den på något sätt hållas, men när den är frispråkig och kaxig som Anna Anka blir det ramaskri. Tydligen får man tycka som hon gör, så länge man håller tyst om det. Samtidigt tycker jag inte att hennes åsikter är så fruktsansvärda och inte heller värda den uppståndelse de får. På något sätt visar de att om en man uppoffrar sig för en kvinna kallas det jämställdhet, men om en kvinna uppoffrar sig för en man kallas det sexism eller förtryck. Trots att kvinnan gjort ett medvetet val sätts hon in i en offerroll, som den passiva, den förtryckta. Det om något är väl antifeminism?
