Arbetsförmedlingen

Idag var jag på gruppinfo på AF. Det var i stort sett ingenting nytt som sades. Ändå var det lite skoj att vara där, det var så länge sen, känns det som. Varje gång jag blir arbetssökande, som det så fint heter, och beger mig till AF så känner jag möjligheterna och idéerna spruta. Varje gång känner jag mig laddad och motiverad. Varje gång tror jag att nu ska jag äntligen komma på vad det är jag ska göra. Men jag har inte gjort det hittills. Jag har haft många bra idéer så jag förstår inte varför de dåliga jämt blir förverkligade.
Varför har jag inte i ryggraden att det är värt att kämpa för något som man tycker är roligt? Varför tror jag inte på mig själv? Det är grymt frustrerande.
Varje gång är jag på G och varje gång, hittills, har det inte lett någonstans, egentligen.
Jag vet precis vad som är fel med mig, men jag vet inte hur jag ska åtgärda det.
Därför kan man samarbeta med en coach, det var det som var nyheten. Men jag tror att jag skulle behöva en terapeut.



Ser ni? Det snöar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0