karoos

För ett år sedan var jag på väg att ge upp. Jag ville så gärna gå högskola och bli något! Jag hade ingen högskolebehörighet, mina betyg var för gamla och de poäng jag skrapat ihop på KomVux var för få. Men jag hade mitt resultat på högskoleprovet och min så kallade reella kompetens. Så jag sökte och blev antagen till mitt förstahandsval. Kanske tack vare högskoleprovet, kanske tack vare det tre sidor långa personliga brev jag skrev och praktiskt taget bad om att få en chans. 

Nu sitter jag här, med näsan i boken och läser allt var jag förmår. (Nja, nästan iallafall.) Ibland har jag undrat vad tusan jag gett mig in på egentligen, för det är inte som gymnasiet det här, det går inte att glida. Till exempel nu, när jag läser facklitteratur på engelska, undrar jag om jag verkligen är gjord för det här. Men jag tror det. Det är jobbigt men roligt. Och trots att jag är så illa tvungen att göra en omtenta om ett par veckor så känns det värt det och det är verkligen så roligt och intressant som jag drömde att det skulle vara för ett år sedan. 

 

Snart har det faktiskt gått ett år och jag tror jag kommer att överleva. Faktum är att jag tror att det kommer kännas lättare och lättare eftersom. Det hoppas jag iallafall.