Marängswissen

Igår kämpade jag mig igenom ännu en deltävling i melodifestivalen. Den allra första i Luleå missade jag nästan helt, för jag var så trött. Andra såg jag hela och röstade till och med. Igår tyckte jag inte någon låt var särskilt bra, Sara Vargas låt var däremot en frisk fläkt i allt typiskt schlagerdunkande. Och så förstår jag mig inte på allt detta dansande. Faktiskt inte. Jag tycker att det vore bättre om de kunde sjunga ordentligt än att de ska framföra en ok dansshow. Jag vet inte. Jag kanske inte ska uttala mig. Egentligen förstår jag inte varför jag envisas med att titta på melodifestivalen. Antagligen är det för att jag är så nyfiken och måste veta vad det är alla andra pratar om. För särskilt bra tycker jag inte att det är.

Och att Eric Saade gick direkt till globen var väl inte någon överraskning heller. Jag tror han hade kunnat uppträda med en discoversion av "Lilla Snigel" så hade han ändå gått vidare. Nu sjöng han däremot en låt som lät väldigt mycket som Lili och Susies gamla slagdänga "Oh, mama". Det var ju en massa snack om att Dannys låt "In the club" skulle vara en låtstöld, men det vet jag ingenting om. Har varken hört den eller låten den sägs kopiera. Men "Popular" alltså, det är "Oh, mama" rakt av.

Fenomenet jag är mest fascinerad över i melodifestivalsammanhang är låtskrivarna. Det är samma år ut och år in. De skriver flera bidrag varje år. Det är så mycket inavel att melodifestivalen har svårt att framstå som fräsch.

Jag måste nog inse att jag inte kommer att förstå mig på fenomenet melodifestival. Det är inte för mig. Precis som Idol. Det blir inte underhållning, det blir huvudbry.

Men marängswissen jag hade gjort, kvällen till ära, var god. Kanske hade jag inte gjort den om det inte var melodifestival, så man kan ju tacka den för något iallafall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0