karoos

Om jag fick bestämma, hade jag haft mina barn hemma tills de börjar skolan. Jag hade kunnat vara hemma med dem och utföra mina nära hushållstjänster alldeles själv. Kanske hade jag kunnat ha något litet jobb som gick att utföra hemmifrån, kanske hade min man tjänat så pass bra att jag kunde vara hemma ändå.

Min dotter vill inte gå till dagis. När vi ska lämna henne där skriker hon och klamrar sig fast vid oss. Det känns verkligen inte bra att lämna henne där. Jag vet att hon slutar grina efter en stund, men jag vill inte att hon ska grina alls. Jag vill inte att hon ska känna att jag överger henne. Hon förstår ju inte att vi hämtar henne efter några timmar. Hon har separationsångest varje gång. Hur i helvete kan det vara nyttigt för små barn?

Nu är det så att jag kan vara hemma. Under föräldraledigheten för bejbisen kan jag även ha Mimmi hemma. Men sen då, när föräldraledigheten är slut och även mitt andra lilla barn måste börja på dagis? Hur ska det gå? Jag hoppas att jag kan fortsätta vara hemma då också.

Varför ska jag betala dagisavgift för att någon annan ska ta hand om mitt barn? Jag vill göra det själv. Hon har fått en massa nya kompisar där vi bor nu, så någon brist på umgänge med andra barn blir det inte ändå.

Jag förstår varför vissa måste ha sina barn på dagis. Jag förstår också att vissa barn trivs jättebra på dagis, de längtar dit och är glada när föräldrarna lämnar dem. Men det finns alltid undantag. Visst fyller dagens förskolor även en annan funktion än att vara barnförvaring, med pedagogik bland annat. Men min dotter kunde alla bokstäver i alfabetet när hon var två. Hon kan sjunga de flesta barnsånger helt rent och spelar dessutom gitarr till ibland. Hon kan lägga pussel utan problem och la treårspussel när hon var två. Hon kan räkna och känner igen alla siffror. Och det har vi lärt henne, här hemma.

Jag gick aldrig på dagis när jag var liten, inte min syster heller. Vi var hemma och lekte med grannungarna på gården. Jag tror inte att det hade funkat att lämna mig på dagis, jag hade nog betett mig precis likadant som Mimmi gör nu. Mimmis pappa gick inte heller att lämna på dagis.

Alla barn är inte likadana. Och alla föräldrar är inte heller likadana. Jag är en sån förälder som vill vara hemma med mina barn när de är små. Rätt var det är börjar de skolan, och då är mamma inte lika intressant längre. Den tiden kommer, jag vill inte tvinga fram den redan nu.