Pust!
Vad skönt att få avlastning! Vad skönt att kunna sitta ner och läsa en tidning, en hel tidning, utan avbrott! Jag är inte ensam med busungen längre och nu känner jag hur energikrävande det har varit.
En gladare unge får man leta efter, hon hänger på sin pappa som en smällkaramell i julgranen. Jag tror hon har lett och skrattat konstant sen han klev innanför dörren.
Hade vi haft ett badkar hade jag legat där nu. Men jag fick nöja mig med en långdusch, och det är inte fy skam det heller. Ungen och pappan är hos farmor och farfar. Här hemma är alldeles tyst och stilla. Det är skönt en stund, sen börjar jag sakna dem. Nu tycker jag att de kan komma hem igen.
Är det kanske det som är en del av kärleken? :) Grattis också till ett till lillskräp på väg.
