karoos

Matildas lugg började bli störigt lång och hängde nästan i ögonen. Jag hade planerat att åtgärda det i några dagar. Igår morse tänkte jag slå flera flugor i en smäll och föreslog ett bad, luggklippning och nagelklippning. I utbyte skulle Matilda få glass med chokladsås och skivad banan. Jag tyckte det var en bra deal.
När badet var upphällt och lagom bubbligt satte jag Matilda där och tog fram saxen och kammen. Jag hann bara börja kamma luggen och göra ett klipp innan larmet gick. Matilda-larmet, alltså. Hon skrek, tjöt, viftade, åmade och kråmade sig och skrek lite till. Jag försökte påminna henne om glassen, men det gjorde ingen verkan. Eftersom jag gjort ett klipp redan, så kunde jag ju inte bara låta det vara utan jag var tvungen att klippa färdigt. Jag provade sätta henne på toaletten, men fick problem med att hålla reda på kam, sax, två armar, två ben och ett viftande huvud. Till slut, efter mängder av övertalningsförsök, kramar, rösthöjning och flera "snälla, snälla, snälla" gav jag upp. Så jag bar ut henne till soffan, la henne ner, låste hennes armar med mina ben och gjorde det sista klippet. "Snipp!" så var det klart. Och vad tyst det blev. Tills jag skulle klippa naglarna, då gnälldes det lite också, men inte ens hälften så mycket.
Som jag lovat fick Matilda glass och chokladsås efteråt och hon var jättenöjd. Hon tyckte tillochmed att hon var fin i sin superkorta lugg.

Senare på dagen hittade hon den överblivna chokladsåsen i en mugg och hann smaska i sig en hel del innan jag kom på henne och lyckades fånga det på bild.