karoos

Igår protesterade hon lite när jag bestämde att hon skulle sova. Jag håller på att göra om hennes sovtider. Fram till nu har hon somnat samtidigt som mig och Husse, det vill säga nästan vid tio. Det går inte. I förrgår började jag förbereda henne vid åtta. Igår började jag redan sju, halv åtta låg hon i sängen och klockan nio hade hon somnat. Hon låg och smågnällde mellan åtta och nio, men det var inte alls farligt.
Hon sover dock lika länge på morgonen, i morse slog hon upp ögonen och utbrast "bubbe" klockan halv tio. Nästa vecka ska vi börja gå på dagis igen, och då ska vi stiga upp senast klockan åtta. Men då har jag nog lyckats göra om hennes sovtider.
Husse är lite mesigare än mig. Och det vet lilla ungen. När hon gnäller kommer Husse rusande till undsättning och undrar vad som står på tok. Lilla ungen är en riktig bluffgrinare ibland, men Husse går på det nästan varje gång.
När jag har varit handikappad här hemma, först med opererade bröst och sen med bruten arm, så har Husse fått köra sina rutiner med lilla ungen. Det har inneburit att hon har fått somna med oss i vår säng, sen har hon fått komma till den igen så fort hon har velat, när som helst på natten, han började faktiskt springa upp och göra välling åt henne vid tre-tiden på morgonen, men då satte jag stopp. Hon ska inte äta mitt i natten och allt före klockan sex är mitt i natten.
När jag var ensam hemma med henne en stund på dagen så gnällde hon ingenting, men så fort Husse kom hem hängde hon efter honom som en gnällig svans för hon vet att han leker med henne så fort hon säger till. Hon har sin pappa lindad runt sin lilla lillfinger och det vet hon.
Nu är Husse inte hemma, lilla ungen har bara morsan nu som inte går på bluffgrin. Då blir det lite andra rutiner. Men hon har mig som i ett paket också, hon är svår att motstå, min lilla unge.