Ett lass
Jag fick ihop två sopsäckar med leksaker och mjukdjur som nu ska ner i källaren i väntan på bättre tider. Matilda ville inte alls hjälpa till att städa och sortera leksaker. Hon ville ha en överblick av allt som finns att leka med i lägenheten och drog ut allt på golvet. Jag öste ner i sopsäckar. Hon bytter rum och började dra ut på golvet där. Jag sprang efter och plockade upp. Tillslut störtade jag i fåtöljen. Pust!
Nu ligger Matilda i spjälis och sover. Det blev en sen tupplur idag, men det blir lite ändringar i schemat vid sjukdom.
Jag förstår fortfarande inte var hon fick all sin energi ifrån, att bli så busig. Och när jag sa nej blev det bara ännu roligare att stöka ner. Hon slet först ut alla leksaker, hon kastade ner varenda kylskåpsmagnet på golvet, hon slet ut tio-femton näsdukar ur ett paket, hon gick in i badrummet och plockade blöjor och våtservetter från lådan, hon plockade disk ur diskstället och la tillbaka den i diskhon medan hon doppade ärmarna på sin body så hon blev dyngsur, hon plockade böcker ur bokhyllan och klämde sig fram till datorn och klickade så många gånger på musen som hon hann innan jag kom och lyfte bort henne, hon flyttade stolar och sitt lilla bord tvärs över rummet, hon smet in i sovrummet och plockade ur saker ur mitt nattduksbord sen drog hon ut kläder ur sina lådor, rev ner skorna från sin hylla, plockade upp några leksaker ur en kartong som jag sorterat bort tidigare och la dem på golvet, hon kilade ut i hallen och la en halv banan på golvet, som hon bett om tidigare för att hon var sugen, medan hon grävde i min handväska och mina jackfickor. Sen blev hon plötsligt trött och jag la henne i spjälsängen.
Att hålla städat och rent hemma tar, utan att överdriva, åtta timmar om dagen i effektiv tid. Jag har provat, och det var innan Matilda blev så här busig. Att hålla efter så tvättkorgen inte blir överfull, att diskbänken inte är belamrad med disk och att det inte är smulor, matrester, fläckar och leksaker över hela golvet, kräver ett engagemang som motsvarar ett heltidsarbete.
Att dessutom hinna med sig själv, försöka duscha någorlunda ofta, borsta håret, raka benen och klippa tånaglarna, är ibland hopplöst. Jag har smugit upp tidigt på morgnarna eller efter nio på kvällen, då jag nästan helt säkert vet att hon sover, för att duscha. Den dagen jag tog mig tid att färga håret, för att utväxten började bli en halv decimeter, började Matilda kräkas. Jag tog en chansning och började färga håret klockan 21, när hon sovit ett par timmar, och då hör jag ett svagt "mamma..." från sovrummet följt av några hulkningar. Det var bara att rusa till undsättning och jag fick duscha ur hårfärgen medan Matilda låg på tvättmaskinen och tittade på.
Varje dag är en utmaning, ibland större, ibland mindre.
Det där med hushållsnära tjänster låter onekligen lockande ibland, men det känns som att man ska klara sånt själv, faktiskt.
