Gravidfundering
Jag undrar vad jag egentligen tycker om att vara gravid. Är det ett nödvändigt ont jag måste gå igenom för att få ett barn eller tycker jag rent av om det? Jag tror jag tycker rätt mycket om att vara gravid. Men hela graviditeten är ett tudelat fenomen. Samtidigt som jag är glad går jag omkring och klagar.
Jag blev jätteglad när graviditetstestet visade positivt och började direkt känna efter om jag hade några symptom. Och nästan på en gång kom de första symptomen, trötthet och illamående. Kanske inte så jätteskojigt att genomlida, men överkomligt. Nu har jag gått två tredjedelar av graviditeten och det känns ordentligt att det är ett barn i min mage. Barnet sparkar ibland så jag hoppar till. Det är ganska obehagligt, men roligt. Ibland känns det som att få plötslig tandvärk i magen. Ibland slår barnet kullerbyttor så jag börjar må illa. När jag ska sova börjar barnet dansa disco, speciellt om jag lägger mig på sidan. Och helst ligger jag på sidan för det är lättare att andas då. Innan jag somnar springer jag säkert fem-sex gånger på toaletten och kissar. Sen får jag gå upp ett par-tre gånger till under natten. Ibland har jag hemsk halsbränna när jag ska sova. Ibland får jag hjärtklappning och så piper det när jag andas.
Ibland gör det ont när jag går, det börjar som en stickande smärta i sittknölarna och sprider sig ut i höften, upp i ryggen och ner i lårbenen. Sen blir jag stel och börjar stappla. Ibland ilar det i livmodern, varje steg jag tar och lutar det lite uppåt blir jag väldigt andfådd. Det händer att mina fötter börjar värka när jag stått på dem en stund, då får jag sätta mig ner med benen högt. När jag promenerar samlas vatten i mina händer och fingrarna blir som korvar som knappt går att böja. Det händer då och då att jag får värkar när jag promenerar, men bara ett par lindriga.
Jag är hungrig nästan jämt, utom när jag mår illa. Oftast är jag sugen på onyttiga saker, som chokladpudding och tårta. Men för tillfället är jag väldigt sugen på ost, kanske betyder det kalciumbrist? Hur som helst är det svårt att strunta i hungerskänslorna och samtidigt vill jag inte gå upp 30 kilo.
Jag är dessutom sugen på sådant som jag absolut inte bör få i mig, som rödvin, öl, snus och cigaretter. Ååååh, vad det skulle sitta fint med en lakritssnus och ett glas rödvin!
Trots allt är det ganska härligt att vara gravid och att ha en bejbis i magen. Fast tiden går ganska fort och snart är bejbisen ute och vi får lära känna en ny liten unge i vår familj. Det blir väldans härligt det med.
Jag blev jätteglad när graviditetstestet visade positivt och började direkt känna efter om jag hade några symptom. Och nästan på en gång kom de första symptomen, trötthet och illamående. Kanske inte så jätteskojigt att genomlida, men överkomligt. Nu har jag gått två tredjedelar av graviditeten och det känns ordentligt att det är ett barn i min mage. Barnet sparkar ibland så jag hoppar till. Det är ganska obehagligt, men roligt. Ibland känns det som att få plötslig tandvärk i magen. Ibland slår barnet kullerbyttor så jag börjar må illa. När jag ska sova börjar barnet dansa disco, speciellt om jag lägger mig på sidan. Och helst ligger jag på sidan för det är lättare att andas då. Innan jag somnar springer jag säkert fem-sex gånger på toaletten och kissar. Sen får jag gå upp ett par-tre gånger till under natten. Ibland har jag hemsk halsbränna när jag ska sova. Ibland får jag hjärtklappning och så piper det när jag andas.
Ibland gör det ont när jag går, det börjar som en stickande smärta i sittknölarna och sprider sig ut i höften, upp i ryggen och ner i lårbenen. Sen blir jag stel och börjar stappla. Ibland ilar det i livmodern, varje steg jag tar och lutar det lite uppåt blir jag väldigt andfådd. Det händer att mina fötter börjar värka när jag stått på dem en stund, då får jag sätta mig ner med benen högt. När jag promenerar samlas vatten i mina händer och fingrarna blir som korvar som knappt går att böja. Det händer då och då att jag får värkar när jag promenerar, men bara ett par lindriga.
Jag är hungrig nästan jämt, utom när jag mår illa. Oftast är jag sugen på onyttiga saker, som chokladpudding och tårta. Men för tillfället är jag väldigt sugen på ost, kanske betyder det kalciumbrist? Hur som helst är det svårt att strunta i hungerskänslorna och samtidigt vill jag inte gå upp 30 kilo.
Jag är dessutom sugen på sådant som jag absolut inte bör få i mig, som rödvin, öl, snus och cigaretter. Ååååh, vad det skulle sitta fint med en lakritssnus och ett glas rödvin!
Trots allt är det ganska härligt att vara gravid och att ha en bejbis i magen. Fast tiden går ganska fort och snart är bejbisen ute och vi får lära känna en ny liten unge i vår familj. Det blir väldans härligt det med.
Kommentarer
Trackback
