karoos

Idag var jag på banken för att placera om lite sparpengar. Jag har aldrig i hela mitt liv placerat några pengar någonstans. De har helt enkelt fått ligga kvar på sina konton om jag inte använt upp dem allihop, vilket oftast är fallet. Nu hade jag dock lyckats undvika att göra av med en liten slant, och tänkte den begåvade tanken att investera dem i fonder och liknande, mitt i den ekonomiska depression som råder världen över. Sämre än så här kan det väl knappast gå, tänker jag. Och jag tänker även att om de där pengarna, som jag så duktigt har låtit vara, ska få vara och kanske till och med föröka sig lite grann, så kan jag ju låsa dem på något vis. Och det gjorde jag idag. Jag fick träffa en bank-kvinna som jag satt och pratade med en stund. Det här var stort för mig. Inte så stora pengar, men ändå en stor prestation för mig, som kanske inte är den mest ekonomiska människa vi känner till. Hon, bank-kvinnan, öppnar samtalet med att ställa frågan: "Pensionssparar du?". Det blev nästan som i reklamen med den där killen, han som smäller ihop backgammon-spelet och upprörd lämnar soffan när han får just den frågan. Jag skämdes lite, och blev lite arg. För det första är det här de första pengar jag lyckats spara ihop i mitt 30-åriga liv, för det andra vill jag inte riktigt tänka på pensionen än, när jag precis kommit på vad jag ska bli när jag blir stor. För det tredje så var det inte därför jag var där. Jag vill ha en buffert! Jag vill ha tre månadslöner på ett konto, ifall något händer, eller om jag vill köpa ett hus en vacker dag inom fem år. Jag sa att jag tänkte vänta med att pensionspara tills jag fick en lön, det tyckte bank-kvinnan var fullt förståeligt så då pratade vi inte mer om det. Puh! I min lilla hjärna hade jag ju tänkt skaffa mig ett väldigt välavlönat arbete inom en snar framtid, så det där med pensionen ordnar sig. Jag känner fullt fortroende för det, ska jag tala om.

I dessa arbetslöshetstider undrar jag om man kanske skulle börja arbetslöshetsspara. Risken att man blir arbetslös är överhängande, så egentligen borde det finnas en sådan sparform. A-kassan kan man ju inte räkna med, iallfall inte i alliansens Sverige. Men nu ska jag plugga i tre och ett halvt år, om allt går enligt planerna.

Jag hade även tänkt att Matilda skulle börja bospara i HSB med sin lilla slant hon har på sparkontot. Men det gick inte att lösa idag, då hon måste vara medlem i HSB först. Det blir nästa projekt, så det får duga med sparkonto så länge.