karoos

Igår var jag på krogen med Milllah och satt på uteserveringen. Det var ganska skojigt trots att jag var jättetrött och hade ont i huvudet innan jag åkte hemifrån. Innan tio var jag hemma igen. Det var en kort krogsväng, och ganska billig. Jag köpte en cola (som egentligen var rätt dyr, 23 kr för 33 cl) och drack sen ett glas vatten.
Jag hade tänkt äta något lätt, men det lättaste och billigaste som fanns på menyn kostade 95 kr, så jag struntade i det.

Inatt låg jag vaken igen, och snurrade. Mitt i natten. Det är så jobbigt. Jag låg och tänkte på att jag ville vara pigg när jag skulle stiga upp, men det hjälpte inte. Jag somnade inte förrän efter flera timmar.
Jag försökte ligga och tänka på trevligare saker också. Och det funkade ganska bra. Jag planerade och fantiserade om när jag bakar bullar i min nya ugn, när Matilda har eget rum som ser ut som ett barnrum och allt det där andra som hör en ny lägenhet till.
Nu väntar jag att telefonen ska ringa. Ringer det inte snart får jag väl ringa själv.

Jag är inte riktigt lika förbaskat trött som i våras, men nog är jag trött ändå. Nu har jag tagit järntillskott i två och en halv vecka och jag tycker inte att jag blir så mycket piggare. Lite, kanske. Men jag är fortfarande trött.
Var det så här förra gången? Jag kommer inte ihåg. Jag kommer däremot ihåg hur pigg jag blev mot slutet, då jag orkade vara uppe och tokstäda, baka och pyssla till sent på kvällen.
Nu går jag och lägger mig senast nio. Då är jag färdig för dagen.
Lite piggare hade jag kunnat vara.

Vi tog oss till stan, Matilda och jag. Mormor och gammelmormor satt på Bussis och åt, så vi gick dit först och passade på att äta vi också. Sen gick vi till Apoteket där min mamma köpte stödstrumpor åt mig i födelsedagspresent. Jag har känt att det börjar bli stödstrumpedags. Vi tog en sväng till Hälsokost också, där gjorde de reklam för en nässpray som hjälper mot allergi men som inte tas upp av kroppen. Istället blir det en skyddande hinna i näsan så att man inte reagerar på pollen. Den rekommenderades till gravida, ammande och barn. Jag blev genast nyfiken på den, men den fanns inte i butiken för den hade tagit slut.
Vi gick vidare till Ica och handlade ingredienser till kycklingsoppa och lite annat. Men någon kycklingsoppa orkade jag inte göra när jag kom hem, för då var jag alldeles för slut.
Jag orkade dock ta på mig mina nya stödstrumpor och vad skönt det var!

Nu hade jag kunnat gå och sova. Ögonen går nästan i kors. Men jag ska försöka hålla mig en stund till.

Tack för idag! Det blev en riktigt bra och trevlig födelsedag! Jag hann färdigt med tårtan, duscha, ta på fina kläder och sminka mig innan alla kom. Jag hann dock inte äta middag, det blev en Billy's medan andra åt tårta. Hi hi!
Nu ska jag gå och borsta tänderna, sen hopp i säng.
God kväll!

Jag hade bestämt att ta sovmorgon idag, och det fick jag väl, litegrann. Åtta räknas nog som sovmorgon när man är småbarnsförälder, även om mitt småbarn alltid har haft en tendens att gilla sovmorgnar själv.
Igår gjorde jag en jättelasagne, dels för att jag var sugen och dels för att jag skulle slippa laga lunch idag. Nu kan jag koncentrera mig på tårtan som ska göras. Jag förberedde igår med att handla och rensa jordgubbarna.

När Matilda har fyllt år, vilket hon gjort två gånger faktiskt, har jag haft fullt upp med att göra tårta, diska och förbereda fikande att jag inte hunnit med att duscha eller ta på mig något finare kläder än kladdiga och fläckiga kökskläder innan alla kommit och fikat. Jag har stått bredvid bordet, svettig, rödflammig i ansiktet med stripigt hår och tittat när alla mumsat på min tårta. Så brukar det även vara på mina födelsedagar. I år tänkte jag ändra på det. En fördel är att Husse jobbar till fyra, så ingen får komma förrän tidigast halv fem. Han måste ju hinna hem och få mat i sig innan tårtsmaskandet börjar. Så kanske hinner jag färdigt med tårtan, duscha, borsta håret, sminka mig och ta på något fint innan mina gäster kommer och firar mig idag. Kanske. Det är nog dags att börja snart.

Sju månader tog det för mig att anmäla min brutna handled till Folksam. Vad som händer nu får vi väl se. Man kan ju prova iallafall. Kanske, kanske, kanske får jag tillbaka en slant för vårdkostnader.
Anledningen till att jag anmäler först nu och överhuvudtaget är för att handen envisas med att hoppa ur led titt som tätt. I vissa lägen glider den och det låter klonk i min kropp. Och det är så fantastiskt äckligt att jag får gåshud över hela mig varje gång det händer. Och det händer ofta. Varje gång jag kramas, varje gång jag duschar, varje gång fyller vattenkokaren och så vidare, i de allra vardagligaste situationerna alltså.
Jag kan inte sitta så länge vid datorn, kanske ingen nackdel nu men om jag får ett datajobb, jag får värk när jag kör bil och håller handen länge på ratten, vilket är ganska dumt när man är taxichaufför.

Så nu är det anmält iallafall. Det är andra gången i mitt liv jag anmäler något till ett försäkringsbolag. Förra gången gick det riktigt bra. Då slog jag ut en och en halv tand och fick all tandvård betald.

Igår cyklade vi runt hela stan nästan, hela familjen. Jag har mammas gamla cykel, och den är så bra att jag inte behöver fundera på någon ny. Den har hängt med sen Lokstalls-tiden och det var inte igår.
Jag kände redan framåt lunch att min rumpa var öm av allt cyklande. Den är ju inte van! Förra året tror jag att jag cyklade en gång. Jag provade med att lägga en handduk på sadeln, men det var ju redan försent.
Annars var det hur härligt som helst att susa fram på kärringhondan på cykelvägarna. I uppförsbackarna fick jag lite sammandragningar, men det var inte så farligt.
Idag trodde jag att det skulle vara svårt att sitta, men det känns inte så hemskt alls!

När jag bodde i Bergsjön i Gbg började jag ridkurs efter en massa års uppehåll. Efter första ridlektionen hade jag så ont i rumpan att jag inte kunde sitta på jobbet dagen efter. Rumpan var bokstavligt talat blå och jag hade skavsår.
Det var alltså inte så farligt den här gången, som tur var. Puh!

Har inte haft något att berätta om de senaste dagarna. Eller så har jag kanske det men jag har inte orkat sitta här vid datorn. Men det gör jag nog snart!

Vatten är härligt och svingott. Direkt ur kranen, ner i glaset och i min mage. Det är det godaste i drickväg.

Jag var velig och hade inte bestämt mig för att inte gå på festivalen. Då bestämde min kropp åt mig och gav mig den värsta magsjukan jag haft i mitt liv. Natten till lördag sov jag kanske sammanlagt 40 minuter. Mesta tiden spenderade jag på toaletten, på knä, med ett stort vattenglas i handen för påfyllning. Det var omöjligt att sluta spy, jag är ledsen att behöva skriva så äckligt, men det är sant. Enda gången det kändes någorlunda bra var i själva kräkningstillfället, allt däremellan var en plåga.
Jag slutade spy klockan åtta på morgonen igår. Sen sov jag i tre timmar. Under dagen lyckades jag få i mig tre jordgubbar, två glas blåbärssoppa och en liten skål yoghurt.
Idag har jag hittills pressat i mig två jordgubbar, en halv limpsmörgås med ost, ett glas blåbärssoppa och en halv kopp te.
Husse håller på att laga mat. Jag känner att det skulle vara gott med mat, i munnen åtminstone. Magen säger att den helst vill vara ifred ett tag till. Ett par dagar kanske. Jag får nog göra som vinprovarna, tugga och spotta. Hi hi!
Hela natten mot lördag, när jag vred mig i magplågor och rusade mellan soffan och toaletten, hörde jag på avstånd festivalens tjo och tjim. Festen höll igång hela natten. Ett gäng drog igång en redig efterfest här i närheten med gitarr och sång. Det var tur att de roade mig så jag kunde skratta lite mellan spyorna.

Jag gillar inte att prata i telefonen. Inte ens med människor jag känner. Därför tycker jag att det är ytterst besvärligt att ringa myndighetssamtal och övriga opersonliga samtal. Det värsta är när jag har samlat nog med mod och positiv energi för att ringa, sen får jag inget svar. Då ska jag behöva gå igenom proceduren en gång till.
Blä!

Jag trodde jag hade blivit grym på att hantera a-kassan. Vid det här laget har jag blivit arbetssökande ett otal gånger, och varje gång har jag ju skickat in anmälan om arbetslöshet, intyg, personligt brev och så vidare.
Förra gången gick det rätt smärtfritt, det räckte med ett kuvert från min sida för att a-kassan skulle bli nöjd. Den här gången trodde jag att jag hade lyckats igen, men ack vad jag bedrog mig.
Jag skickade med ett personligt brev där jag förklarade allt, som vanligt, en anmälan om arbetslöshet och ett studieintyg. Tyvärr räckte ju inte det, jag måste även skicka med ett intyg på att jag slutat studera på KomVux nu när terminen är slut och dessutom måste jag skicka med ett intyg på att jag inte tänker studera vidare till hösten.
Jag skrev i mitt personliga brev att jag inte tänkte studera vidare till hösten, det räckte inte, de måste ha ett intyg. Jag vet inte vem mer som kan/ska intyga det förutom jag. Jag har sökt studier via studera.nu och de har jag tagit bort. Jag har ju inte gått till någon studievägledare som hjälpt mig skicka in ansökningar.
Vad jag kunde se på studera.nu fanns ingenstans där man kunde skriva ut ett intyg på att jag tagit bort mina ansökningar. Jag får hoppas att a-kassan tror på mitt ord, men det skrämmande är att de inte gjorde det i mitt förra personliga brev.

Jag hatar verkligen att stämpla och vara arbetssökande. Varenda gång jag råkar bli det så fixar jag något att göra, en kurs eller en praktik. Det har jag även tänkt göra den här gången, men det är inte direkt möjligt förrän ungefär till skolstarten. Så under juni, juli och halva augusti månad måste jag tyvärr stämpa. Jag vill det inte. A-kassan vill det inte. Regeringen vill det inte heller. Men så är det, och jag är ledsen för det. Tyvärr måste det bli så.
Jag försäkrar, snälla a-kassan, att jag inte tänker studera vidare till hösten. Jag tänker fixa mig en trevlig praktikplats där jag kanske får göra något jag trivs med och som jag kanske kan tänka mig att jobba med i framtiden, så att ni förhoppningsvis slipper mig för alltid. Jag tycker inte att det är roligare än vad ni tycker, vi är helt överens på den punkten, så snälla låt mig få de här månaderna så ska jag låta er vara sen och bara snällt betala in min avgift varje månad utan att kräva någonting tillbaka från er. Precis som det brukar vara, som det har varit och som det kommer att vara i framtiden.
Låter inte det som en bra deal?

Matilda tar sommarlov imorgon, och så gör även jag. Jag ska dock undersöka ställen att försöka få praktikplats på fram till augusti. Så nu var man där igen, i praktikplatskarusellen. Den här gången kanske jag ska välja ett ställe som faktiskt kan ge ett jobb! Jag ska sluta göra gratis tjänster åt ställen. Så det så. Jag vill ha betalt för mina kvalitéer!

Men nu ska jag ha sommarlov!
Imorgon ska det firas. Jag vet inte med vad, för jag är inte sugen på något annat än jordgubbar, men firas ska det iallafall.
Jag önskar att "Freddy's hole in the wall" fanns (låg på Olivedalsgatan i Göteborg på nittiotalet), gärna i Kiruna, men det vore trevligt om det fanns överhuvudtaget, för där såldes de godaste vegetariska hamburgarna som någonsin tillverkats i världen genom tiderna. En sådan hade jag kunnat tänka mig, om dagen, resten av sommaren.

Hittade dock detta i en annan blogg:

Goda nyheter: Vi öppnar igen!!!

I morgon (29/8-08) firar vi återkomsten av hålet i väggen.

Du hittar nya "Downtown Freddys" på Drottninggatan 31. Mitt i Göteborg.

Samma gamla hamburgare och en massa nyheter utlovas. Sa jag att vi även har en bar?

Varmt välkommen
Postat av: Freddy

Och det fanns en hemsida! Dessutom finns de på Facebook. Ho ho!

Jag är nästan redo. Jag vet åtminstone vilket parti som får min röst, men inte vilken person.
Lokalen öppnar igen kl 15.
Matilda ska följa med. Vi tar nog en sväng i lekparken sen.