Förvirrad
Är jag feg eller ska jag våga?
Jag är ju ganska feg för det mesta.
Vill jag sitta där om tre år och ångra att jag varit en fegis än en gång?
Vad är det för mening att flytta härifrån om jag ändå inte tänker satsa på att göra det jag vill?
Orkar jag?
Jag vet varken ut eller in. Jag vet att jag är less på att inte vara något och att inte få jobb. Men jag vill heller inte sätta mig i skiten. Ibland önskar jag att någon bara kunde bestämma och säga Nu gör du så här!
Dessutom, vad vill jag sända för signaler till mina barn? Att de ska strunta i att ens försöka bli vad de vill, för att det inte är någon idé, att det alltid finns någon som är bättre? Vill jag att de ska nöja sig och inte ens prova?
Uschiamej, det är väl det här livet går ut på.
Det är jättesvårt. Jag funderar också i dessa banor och kan ibland ångra att jag inte gjorde si och så. Men just här och nu, jag jobbar med något som är roligt och jag trivs, även om det inte är drömjobbet. Men jag har en anställning och en lön och det känns... bra och tryggt. Helst nu när barnen är små och det inte riktigt finns utrymme för några jättestora drömmar ändå. Vi försöker prioritera att vara hemma istället för att jobba och så kommer det vara för oss ett tag framöver. Drömjobbet hade tagit mycket mer tid i anspråk :) Jag är snart 40 och det är väl dags att börja få en lön så jag är jättetacksam att jag får det! Går det inte att driva ett jobb och en dröm parallellt? Kanske jobba ett tag och sen se vart det kan leda? Jag försöker snåla och spara in lite pengar för att göra en affärsidé jag drömmer om, jag vägrar låta det ena utesluta det andra, det SKA gå, om än lite långsamt. Men säkert...
Hade jag haft ett jobb jag trivts med och en fast lön, så hade jag inte haft sån panik. Men nu är jag inkompetent på pappret och måste bli nåt...
Jag säger - go for it! Möjligheterna finns där och är det nu så att du verkligen inte får jobb så har du i alla fall gjort ditt bästa och försökt. Du kommer att ha utbildningen om det i framtiden dyker upp ett perfekt jobb. Kanske man får syssla med sin dröm på fritiden i några år, göra lite extrajobb vid sidan om och hanka sig fram medan man har ett vanligt "tråkjobb" för att försörja sig och familjen. Det värsta är väl att sitta där när man är pensionär och ångra något som egentligen inte är en sån jättestor grej.
Tack Sofi! Precis så ska jag tänka. Nu lugnade sig magsåret litegrann! ;)
