karoos

Sitter och undrar var alla dåliga ursäkter kommer ifrån. Alltså, ursäkter som jag själv hittar på för att försöka förklara olika situationer för mig själv. Varför? Jag fattar inte poängen, ändå håller jag på.

Det är inget allvarligt, direkt. Det finns bara en massa saker som jag borde göra, som jag inte gör för att jag är slö, antagligen. Men så kommer jag på mig själv med att hitta på en massa fantasifulla ursäkter. Ingen av dessa ursäkter får något gjort. Ingen blir gladare av dem, eftersom jag använder dem på mig själv. Helt i onödan.

Jag försöker övertala mig själv att inte vara så besviken på mig, för att jag inte går utanför dörren lite oftare, för att jag inte ringer till mina vänner oftare, för att jag inte lagar ordentlig mat oftare, för att jag inte är lite mer påhittig med mina barn, för att jag inte övar mer på sång och gitarr mellan repetionerna med bandet. Ursäkter jag hittar på är att jag är så trött, har ont överallt, inte hinner för att det faktiskt är fullt upp ändå hela tiden och allt möjligt annat.

Men det hjälper inte. Jag blir inte piggare av att inte göra något.

Nu är det ju inte så att jag bara sitter och inte gör något hela dagarna. Men jag hade faktiskt kunnat pigga upp mig själv istället för att sitta och hitta på ursäkter som ingen ändå får höra.