karoos

Få saker har väl fått så mycket uppmärksamhet i media som svininfluensan. (Det ska väl vara Anna Anka då.) Från första gången jag hörde talas om den, i våras någon gång, till nu, har jag hört den ena skräckhistorien efter den andra. Samtidigt rapporteras det om att det är en lindrigare influensa än den vi är vana vid. Vi rekommenderas att ta vaccin mot den, samtidigt som vi inte ska behöva oroa oss om vi inte tillhör riskgrupperna. Imorgon ska jag ta mitt vaccin. Men det ligger en hel del velande fram och tillbaka bakom det beslutet.

Jag är gravid och tillhör då en utav riskgrupperna. Därför ska jag ta vaccinet. Ändå vet de inte vad vaccinet gör med fostret, eftersom det inte är testat. Det går inte att läsa en tidning, vare sig i pappersformat eller på nätet, utan att mötas av svarta rubriker om svininfluensan och om vaccinet. Först blev vi skrämda av själva influensan, då till synes friska människor som smittats blev kopplade till respiratorer och konstgjorda lungor. Några dog. Unga människor dog. Och jag måste erkänna att jag blev ganska skraj av den här influensan. Sedan blev vi skrämda av vaccinet. I tidningarna nu är det mest svarta rubriker om vilka biverkningar influensavaccinet kan ge. Några har dött, andra har fått neurologiska sjukdomar. Sen finns det en mängd andra biverkningar man kan drabbas av. Det har blivit en fråga om pest eller kolera; dö av influensan eller dö av vaccinet? Vilket är värst?

I all denna mediahysteri dyker några läkare upp, som hävdar att allt är överdrivet, att de själva inte tänker ta något vaccin för att det är helt onödigt och att influensan inte alls är så hemsk som det målas upp i media. I kölvattnet av dessa läkare dyker skrämselpropagandan och konspirationsteorierna upp; influensan är skapad av människan för att användas som vapen i kemisk krigföring. Dessutom är vaccinet otroligt farligt, det innehåller bland annat kvicksilver som vi ju vet är giftigt för oss. Vi kan heller inte vara helt säkra på biverkningarna eftersom vaccinet inte är noggrannt testat.

Som gravid känner jag mig ibland som en hemsk mamma som vill utsätta mitt foster för ett icke beprövat vaccin, samtidigt vill jag inte smitta min lilla dotter med influensa, hon som är precis för liten för att tillhöra gruppen som kan vaccineras. Och även om min lilla dotter skulle bli smittad, vill ju jag vara så frisk som möjligt, så jag orkar ta hand om henne så bra som möjligt, när hon i sådana fall blir sjuk. Som medborgare i samhället känner jag mig enormt kluven till informationssamhället. Är det storebror som försöker invagga oss i en falsk trygghet, där alla ska ta ett vaccin mot en influensa som är tillverkad för att användas som vapen? Eller är det en hemsk influensa, som det faktiskt finns ett riktigt bra skydd mot, i form av ett vaccin, som i väldigt sällsynta fall kan ge allvarliga biverkningar? I viss mån känner jag att jag hade klarat mig utan all denna information om influensan och vaccinet, eftersom det gör mig mer orolig än lugn. Samtidigt tycker jag det är viktigt att alla sidor av saken kommer fram och att vi själva ska kunna fatta våra beslut, grundat på den information vi fått. Vilken information är då den rätta, och vilken den felaktiga? Är jag kapabel att avgöra det?

För mig blir argumentet att inte smitta andra det avgörande. Även om jag kanske skulle klara av influensan själv, så kanske jag smittar någon som inte gör det. Så av solidariska skäl går jag imorgon och tar min första dos. Sen ska jag tillägga att jag faktiskt inte har någon lust att få influensa själv, det är för tillfället nog jobbigt att vara höggravid.