Självutveckling
Det är på tapeten med självutveckling. Jag har hakat på jag också. Jag tror att de flesta faktiskt känner sig osäkra i olika situationer. Många känner att de har svårt att räcka till. Det kan vara svårt att leva upp till de krav andra ställer på oss, för att vi tillåter dem göra det, plus att vi ställer enorma krav på oss själva. Jag har märkt nackdelarna med att vara född till kvinna, även om det tog ganska länge innan jag fattade att det var för att jag var tjej som vissa saker var svårare att genomföra. Jag vägrade inse det, eftersom jag blivit uppfostrad ganska feministiskt. De första kraven jag kände var att jag skulle vara snygg, snäll och uppoffrande. Det var de kraven jag började ställa på mig själv och de hade jag svårt att leva upp till. Utseendemässigt struntade jag i det mesta folk ansåg om mig, och jag började göra tvärtemot vad andra tyckte. Jag vägrade vara söt. Snäll har jag väl varit, ibland för snäll så att det hållit på att utplåna mig. Uppoffrande så att jag aldrig visste vad jag ville, egentligen, innerst inne.
Idag känner jag andra krav på mig. Jag ska fortfarande vara snygg, ha fina kläder, hy med lyster, släta ben, jag ska ha bra självkänsla, vara framgångsrik och göra karriär, vara ekonomiskt oberoende, vara en bra mamma, jag ska inreda mitt hem fint, jag ska ha ett bra sexliv och vakna varje dag med ett leende på läpparna.
Det är väl de kraven som är vanligast, åtminstone för kvinnor. Att komma dit kan vara svårt, om man befinner sig på en plats väldigt långt därifrån. Kanske vet man inte själv vem man är, riktigt, för att det var så länge sen man gjorde något man verkligen brann för och kände uppriktig glädje i. Då kanske man i ren desperation anlitar en coach, som talar om för en hur man ska gå tillväga. Jag läste om en kvinna som anlitat en sådan coach, och hon blev utbränd. Hon gick in i självutvecklingsväggen.
Det är trendigt med självutveckling och det finns en hord av böcker i ämnet.
Jag lägger ett till krav på min lista: jag ska köpa böcker om självutveckling. Det är klart att någon ska tjäna en hacka på att jag känner mig otillräcklig. Gärna flera stycken, förresten, eftersom jag inte vet vilken bok som kommer att hjälpa mig. Därför har jag faktiskt köpt fyra böcker i ämnet och läst tre utav dem.
Att försöka komma bort från alla krav är nog steg ett i självutveckling. För att komma dit man vill måste man glömma bort vad man vill. Annars är det lätt att springa in i sjävlutvecklingsväggen.
Sista kravet på min lista, som även blir mitt första krav: Strunta i alla krav.
Jag försöker att skära ner min kravlista och mina måsten till att alltid gå efter magkänslan. Magkänslan visar vägen. Så fort jag ställs inför ett val måste jag lyssna på min mage. Det verkar som att de andra kraven liksom faller på plats eftersom då. Jag försöker att vara tacksam för det jag har. Det är en hel del, när jag tänker efter, och jag kom på att jag gått och koncentrerat mig på vad jag inte har.
Jag har totalt grävt ner mig ibland när jag har tänkt att jag har inte ett roligt jobb, jag bor inte i ett hus, jag har ingen häst, jag har inte mycket sparpengar på mitt konto... bla bla bla bla bla. När jag sitter och grubblar på det, blir jag knappast glad, och det har jag konstaterat. Nu försöker jag tänka på vad som gör mig glad, vad jag har som faktiskt inte är fy skam. Jag har en underbar liten dotter, jag har en man som älskar mig, jag har jättebra föräldrar, jag har ett fint hem, jag har bra vänner, jag har en ganska ny bil, jag har en sångröst, jag har tjockt hår (som nu tillochmed är ganska långt), jag har lätt för att lära mig saker och jag kan göra en väldigt lång lista av de sakerna också.
Frågan är nog bara hur man ser det. Om jag ställer mig utanför och tittar på mig och mitt liv så kunde jag faktiskt bli avundsjuk. Det är bara det är när jag är mitt uppe i det, är det lätt att ta fasta på vad jag saknar. Egentligen saknar jag ingenting. Egentligen.
