karoos

Det finns mycket man inte vet om att ha barn innan man får barn. Man försökte föreställa sig hur det är att ha barn, men mycket av det stämmer inte alls, så här med facit i hand.
Nu under trotsperioden har jag insett hur många saker ett barn kan börja böla åt, vissa saker kan jag förstå medan andra saker är helt knasiga. Det går helt enkelt att börja böla åt vad som helst. Till exempel kan det bölas åt nya kläder, god mat, att gå ut och leka, få glass istället för tårta, ta på torra kläder, ta på rena kläder, bada med skum, nya sängkläder, att mamma sjunger, att pappa sjunger, med mera, med mera. Ibland blir jag väldigt förundrad. Samtidigt inser jag att det är just protesten som är grejen. Därför funkar det inte att vika sig för sitt bölande barn och försöka vara snäll. Därför är det viktigt att försöka hålla på regler och rutiner och att inte gå med på omöjliga krav från det bölande barnet bara för att få lugn och ro.

Men man ska välja sina strider. Det är inte alltid det är möjligt att hålla benhårt på reglerna, men ju oftare man gör det desto lättare blir det eftersom. Men då måste man även vara överens föräldrar emellan. Det är otroligt frustrerande att vara den "elaka" föräldern som har alla regler och får säga "nej" stup i kvarten, när den andra föräldern, den "snälla" föräldern, släpper på reglerna, alltid har lite godis i bakfickan och tycker inte att det är så noga att klä på sig och äta frukost innan barnteve slås på på morgonen. Ingen nämnd, ingen glömd.

Att uppfostra barn är lika mycket att uppfostra sig själv som förälder. Det är omöjligt att i förhand veta hur man kommer att lösa vissa situationer. Att hantera ett trotsmonster utan att själv bli ett monster är inte det lättaste. Men får man stöd av den andra föräldern är det genast mycket lättare. Det finns så många fallgropar. I vårt hem brukar det gå till så att när mamma säger nej, frågar man pappa istället. Det får man vara medveten om.