Jobba!?

Helt plötsligt känner jag mig inte längre värdelös i arbetssynpunkt. Nej. Helt plötsligt ska jag provjobba. Det känns galet och fruktansvärt spännande. Så där spännande att jag har några fjärilar i magen. Här har jag sökt jobb på jobb på jobb. Jag har skrivit personliga brev, filat på CV och meritförteckning, hämtat ut betyg, verifirerat intyg, skaffat referenser och verkligen försökt söka jobb som jag helt allvarligt har trott att jag haft en chans att få. Och så söker jag ett jobb genom att skicka ett sms, och det är det jag nu ska få provjobba med. Inte en fråga om tidigare anställningar, betyg eller referenser. Enda kravet var att jag skulle ha lätt att lära och kunna planera. Det kan jag nog, om jag får chansen.

Arbetstiderna var kanske inte de bästa, eftersom jag har lite svårt att komma iväg före halv sex de veckor min käre make också jobbar. Vi får hoppas att det inte blir så, för då får barnen helt enkelt följa med mig på jobbet. Jag förstår inte varför det nu känns som att jag är till besvär för barnens dagmamma. Helt plötsligt så måste de ju vara där, flera timmar om dagen. Hittills har de ju fått sovmorgon när jag känt för det, och ibland får de gå hem tidigare. Jag har heltidsschema på båda två, men samtidigt känns det konstigt att verkligen utnyttja det. Ändå är det så verkligheten ser ut i de flesta familjer där båda föräldrarna jobbar. Det har bara inte varit så i vår familj, hittills.

Jag tror att det kommer bli en rolig dag imorgon. Det var tre år sedan jag hade ett jobb. Nu ska jag äntligen få prova på något annat än att gå omkring och skrota här hemma. Det känns läskigt och kul. Jag är rädd men glad. Jag hoppas att jag inte gör bort mig. Det kanske inte blir så mycket sömn inatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0