Utflykt
Idag ska nog jag och Matilda ta en liten utflykt med bilen efter Nikkavägen och titta om myggen har kommit. Hon ska få sova middag först så hon inte blir ledsen i bilen.
Jag har kommit på hur gärna jag vill bo i hus nu. Det är så besvärligt att gå ut här och leka på gården. Vi har ju vår lilla uteplats, men den ligger i direkt anslutning till parkeringen, det åker förbi bilar då och då. Därför måste man ha järnkoll på lilla ungen hela tiden. Sen ligger Dübengatan inte långt från vår lilla uteplats, dit hinner Matilda på några sekunder. Konsum ligger mittemot vår uteplats, där vet Matilda att man kan köpa glass, och det finns inget, utom mamma, som kan hindre henne från att springa dit. Mellan husen ligger en stor gräsmatta, full i skräp. Förra året hittade jag några krossade läskflaskor, jag hittade knappast alla glasskärvor där i gräset så jag kan ju bara anta hur många som ligger kvar där. Det är dessutom fullt av fimpar, snuspåsar, godispapper, snusdosor, ciggpaket, hundbajs och allt möjligt annat som hör hemma i en skräpkorg. Förra veckan satt några ungdomar (mina favoritungdomar som jag gång på gång vill be dra åt h****te) och åt godis och krossade ägg på en bänk längre in på gården. De hade väl slut smällare för tillfället, kan jag gissa.
Alltså, om jag ska gå ut och låta Matilda leka och är det ett ständigt passande; stoppar hon någons gamla snuspåse i munnen, ramlar hon på glasskärvor, springer hon till Konsum, kommer det en bil, plockar hon upp hundbajs....?
Jag kan inte slappna av en sekund. Det känns inte alls som att vi bor i ett barnvänligt område. Om det åtminstone var en riktig innergård, där inga bilar kunde köra in och där det kanske fanns en liten lekpark, åtminstone en sandlåda.
Bilden som målas upp för mitt inre är faktiskt innegården på Gamlestadstorget 38 i Göteborg. Där hade jag och Matilda kunnat sitta ute. I annat fall hade vi kunnat gå till lilla ängen och sitta där. (Fast jag minns att sandlådan på lilla ängen inte var så väldans fräsch...)
Jag vill bo i ett hus och ha en liten tomt, kanske med en liten häck eller ett litet staket. Därute kunde Matilda leka, bada och springa i gräset utan att mamma ska behöva ha hjärtat i halsgropen hela tiden.
Och fram tills vi bor i ett hus håller jag oss hellre inne eller tar en tur till en rastplats efter Nikkavägen, eller någon annan rolig väg.
Jag har kommit på hur gärna jag vill bo i hus nu. Det är så besvärligt att gå ut här och leka på gården. Vi har ju vår lilla uteplats, men den ligger i direkt anslutning till parkeringen, det åker förbi bilar då och då. Därför måste man ha järnkoll på lilla ungen hela tiden. Sen ligger Dübengatan inte långt från vår lilla uteplats, dit hinner Matilda på några sekunder. Konsum ligger mittemot vår uteplats, där vet Matilda att man kan köpa glass, och det finns inget, utom mamma, som kan hindre henne från att springa dit. Mellan husen ligger en stor gräsmatta, full i skräp. Förra året hittade jag några krossade läskflaskor, jag hittade knappast alla glasskärvor där i gräset så jag kan ju bara anta hur många som ligger kvar där. Det är dessutom fullt av fimpar, snuspåsar, godispapper, snusdosor, ciggpaket, hundbajs och allt möjligt annat som hör hemma i en skräpkorg. Förra veckan satt några ungdomar (mina favoritungdomar som jag gång på gång vill be dra åt h****te) och åt godis och krossade ägg på en bänk längre in på gården. De hade väl slut smällare för tillfället, kan jag gissa.
Alltså, om jag ska gå ut och låta Matilda leka och är det ett ständigt passande; stoppar hon någons gamla snuspåse i munnen, ramlar hon på glasskärvor, springer hon till Konsum, kommer det en bil, plockar hon upp hundbajs....?
Jag kan inte slappna av en sekund. Det känns inte alls som att vi bor i ett barnvänligt område. Om det åtminstone var en riktig innergård, där inga bilar kunde köra in och där det kanske fanns en liten lekpark, åtminstone en sandlåda.
Bilden som målas upp för mitt inre är faktiskt innegården på Gamlestadstorget 38 i Göteborg. Där hade jag och Matilda kunnat sitta ute. I annat fall hade vi kunnat gå till lilla ängen och sitta där. (Fast jag minns att sandlådan på lilla ängen inte var så väldans fräsch...)
Jag vill bo i ett hus och ha en liten tomt, kanske med en liten häck eller ett litet staket. Därute kunde Matilda leka, bada och springa i gräset utan att mamma ska behöva ha hjärtat i halsgropen hela tiden.
Och fram tills vi bor i ett hus håller jag oss hellre inne eller tar en tur till en rastplats efter Nikkavägen, eller någon annan rolig väg.
Kommentarer
Trackback
