Sentimental
Jag befinner mig i en småsentimental period. Men jag tror att jag brukar göra det ungefär samma tid varje år och det är nu när det börjar bli sommar och så är det kring jul.
Igår satt jag och tänkte på vad jag gjorde i mitt liv innan jag fick barn och gifte mig. Den här tiden på året innebar oftast att det var en hel del festande, från det jag var 18 till för ungefär fyra år sedan.
När jag bodde i Göteborg började vi hänga i Slottskogen i maj. Jag kommer ihåg att det fortfarande brukade vara ganska kallt på kvällarna, men på dagen var det sommarvarmt och vi satt i gräset och drack folköl. Vi var alltid ganska stora gäng, punkare, hårdrockare, syntare, gotare och andra roliga typer. Ibland började vi ganska tidigt på dagen, då barn och ungdomar hade aktiviteter i Slottskogen. Det spelades fotboll, brännboll och kastades frisbee. Hurtbullar kom joggandes, inline-åkandes, cyklandes eller bara promenerandes med hundar och ungar. Vi satt på gräset, lyssnade på någons medburna bergsprängare (jo, det var på den tiden då cd:n var uppfunnen, men kassettbandspelaren var inte utdöd) och hade allmänt skoj. Oftast satt vi ute, men ibland hamnade vi på fest, eller på någon krog och då satt vi helst på uteserveringen.
När jag flyttade tillbaka till Kiruna fortsatte det levernet i ganska stor grad, även om vi inte satt utomhus så mycket den här tiden på året. Oftast var det jag som propsade på att vi skulle sitta utomhus ändå, någon fick gärna ta med gitarr så det blev lite allsång.
Det var roligt då, och det är kul att se tillbaka på den tiden. Jag hade faktiskt skitroligt, för det mesta. Ibland blev jag väl för full och då var det aldrig särskilt roligt. Men överlag kan jag faktiskt tycka att det var en rolig tid.
Nu har jag ingen lust att sitta ute och dricka folköl och frysa. Jag har blivit bekväm, och det hör väl till utvecklingen antar jag. Nu är det roligt att busa med Matilda och höra när hon räknar till tjugo. Det är skönt att sommaren är på väg och Matilda äntligen får leka i lätta kläder, istället för att tulta runt i tjockoverall. Helt andra saker blir roliga när man har barn och jag upptäcker med glädje att jag inlett en ny fas i mitt liv, som smugit sig på och nu är verklighet.
Om jag nu mot förmodan får lust att sitta på en gräsmatta, dricka folköl och lyssna på bergsprängare så kan jag öppna mitt gamla fotoalbum och minnas gamla dagar.
Igår satt jag och tänkte på vad jag gjorde i mitt liv innan jag fick barn och gifte mig. Den här tiden på året innebar oftast att det var en hel del festande, från det jag var 18 till för ungefär fyra år sedan.
När jag bodde i Göteborg började vi hänga i Slottskogen i maj. Jag kommer ihåg att det fortfarande brukade vara ganska kallt på kvällarna, men på dagen var det sommarvarmt och vi satt i gräset och drack folköl. Vi var alltid ganska stora gäng, punkare, hårdrockare, syntare, gotare och andra roliga typer. Ibland började vi ganska tidigt på dagen, då barn och ungdomar hade aktiviteter i Slottskogen. Det spelades fotboll, brännboll och kastades frisbee. Hurtbullar kom joggandes, inline-åkandes, cyklandes eller bara promenerandes med hundar och ungar. Vi satt på gräset, lyssnade på någons medburna bergsprängare (jo, det var på den tiden då cd:n var uppfunnen, men kassettbandspelaren var inte utdöd) och hade allmänt skoj. Oftast satt vi ute, men ibland hamnade vi på fest, eller på någon krog och då satt vi helst på uteserveringen.
När jag flyttade tillbaka till Kiruna fortsatte det levernet i ganska stor grad, även om vi inte satt utomhus så mycket den här tiden på året. Oftast var det jag som propsade på att vi skulle sitta utomhus ändå, någon fick gärna ta med gitarr så det blev lite allsång.
Det var roligt då, och det är kul att se tillbaka på den tiden. Jag hade faktiskt skitroligt, för det mesta. Ibland blev jag väl för full och då var det aldrig särskilt roligt. Men överlag kan jag faktiskt tycka att det var en rolig tid.
Nu har jag ingen lust att sitta ute och dricka folköl och frysa. Jag har blivit bekväm, och det hör väl till utvecklingen antar jag. Nu är det roligt att busa med Matilda och höra när hon räknar till tjugo. Det är skönt att sommaren är på väg och Matilda äntligen får leka i lätta kläder, istället för att tulta runt i tjockoverall. Helt andra saker blir roliga när man har barn och jag upptäcker med glädje att jag inlett en ny fas i mitt liv, som smugit sig på och nu är verklighet.
Om jag nu mot förmodan får lust att sitta på en gräsmatta, dricka folköl och lyssna på bergsprängare så kan jag öppna mitt gamla fotoalbum och minnas gamla dagar.
Kommentarer
Trackback
