karoos

De senaste veckorna har bestått av aftnar, helgdagar, lördagar och söndagar. Nu är det lördag igen och jag hänger knappt med längre. Jag har inte reflekterat över när det varit "vanliga" dagar, för de har glidit obemärkta förbi. Jag har inte tänkt på att kolla brevlådan eller ringa myndighetssamtal, för att allt har känts som en tre veckor lång helg. Nu är det vanlig lördag, som följs av en vanlig söndag och på måndag är det vanlig vardag igen. På måndag ska jag på upprop på KomVux. På tisdag tar jag av gipset, på riktigt. På onsdag ska Matilda tillbaka till dagis. De vanliga dagarna kommer med vanliga uppgifter som jag inte behövt tänka på under rätt lång tid. På ett sätt är jag lite skraj för att börja med alla måsten igen, på ett sätt känns det väldigt skönt at komma tillbaka till lite rutiner och vardagliga uppgifter. För att inte tala om vanlig mat! Festmåltiderna är över för ett tag framöver, nu är det tillbaka till korv och makaroner och dyligt.
Bilen ska besiktigas, dagisrektorn ska ringas, läxor ska läsas och det ska klivas upp på morgonen, istället för sena förmiddagen.
Lilla ungen sover fortfarande, klockan är snart nio. Hur välkomnar hon återgången till vardagslivet, tro?